Detta är ett klassiskt skolboksexempel på forskning där alla varningssignaler bör blinka och ringa!
Karolinska Institutets pressmeddelande står felaktigt att forskarna inte har intressekonflikter. Dessutom är det vilseledande att skriva att studien finansierades av Vinnova. Studien finansierades av Ericsson, Telia Sonera och Telenor. Vinnova tecknade ett sk "brandväggsavtal" för att man sedan kan hävda att pengarna inte gått direkt från industrin till forskningen.
Det är redan avslöjat av Ny Teknik för många år sedan att industrin kringgick avtalet. Kontakt togs direkt mellan telekombolagen och Anders Ahlbom, forskare på KI som är Maria Feychtings mentor och kollega. Det är väl känt att forskning som finansieras av berörd industri har en stark tendens till att visa för industrin fördelaktiga resultat:
https://www.nyteknik.se/nyheter/stralforskare-kringgar-avtale...
Deltagarna i Norden bjöds in utifrån abonnentlistor från mobilföretagen. Det jag tror är att man därmed missat alla som har företagsabonnemang. De är svåra att koppla till en enskild person. Personer med företagsabonnemang tenderar att prata mer i telefon och de kanske använder sina privata telefoner mindre. Om nu personer som pratar mer i mobilen har fler fall av hjärntumörer så syns detta inte i statistiken. Därmed kan det se ut som att de som i studien använder sina telefoner minst i själva verket använder dem mest. På så vis kan man trolla bort ett antal fall av hjärntumörer från gruppen som använder sina telefoner mest. Denna metodik kan leda till missvisande resultat om mobilanvändning och hjärntumörrisker, vilket kan ge en skev bild av den verkliga användningen och dess potentiella hälsorisker.
Telekomfinansierad forskning kastar en skugga över flera publicerade studier av Maria Feychting och Joachim Schuz, de två första författarna av den publicerade studien, här har vi en tidigare studie där de anklagas för att ha manipulerat risken för hjärntumörer hos barn som använder mobiltelefoner. Denna studie, också finansierad av mobilindustrin, ifrågasätts ytterligare genom en artikel:
https://www.svt.se/opinion/karolinska-institutet-manipulerade...
Maria Feychtings tidigare roll som vice ordförande för ICNIRP, den privata organisationen som bestämt skyhöga gränsvärden till mobilindustrins fördel, de är hårt kritiserade för att vara ett litet självrefererande nätverk av ett fåtal forskare, där de kategoriskt feltolkar andras forskning och mestadels refererar till sin egen, undergräver ytterligare trovärdigheten i deras riktlinjer. Läs själva en granskning:
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35751553/
I slutet av 1990-talet antog FCC och ICNIRP gränsvärden för exponering av radiofrekvent strålning för att skydda allmänheten och arbetare från negativa effekter av RFR. Dessa gränser baserades på resultat från beteendestudier genomförda på 1980-talet som involverade exponeringar på 40–60 minuter på 5 apor och 8 råttor, och sedan tillämpades godtyckliga säkerhetsfaktorer på en tydlig tröskelspecifik absorptionstakt (SAR) på 4 W/kg. Gränserna baserades också på två stora antaganden: alla biologiska effekter berodde på överdriven vävnadsvärme och inga effekter skulle inträffa under den antagna tröskel-SAR, samt tolv antaganden som inte specificerades av vare sig FCC eller ICNIRP.
Jag har utsatts för en ca 10-del av deras godkända referensvärde i mitt hem, jag har inte kunnat bo hemma på över 1,5 år och jag svullnar upp direkt vid exponering i de nivåerna och får hjärtrusningar som varar i timmar. Inte ens industrin litar på deras referensvärde utan har antagit en "driftzon" på 20 meter framför basstationer där de rekommenderar att de stängs av - om någon ska arbeta framför dem - det säger allt! De litar inte ens själva på referensvärdet. Det finns alltså ingen riktig forskning som visar att det är säkert, ändå har de godkänt det. Svenska strålsäkerhetsmyndigheten var helt svarslösa och kunde inte presentera en enda studie som visade att det var ofarligt, i ett program jag var med i.
https://open.spotify.com/episode/5vI0vMDqB1t0vha2JObJ4S
Det finns nu mängder av studier som visar att detta är biologiskt skadligt redan vid låga nivåer.
Sverige, liksom andra EU-länder, bör därför noggrant överväga vetenskaplig mångfald och oberoende i antagandet av exponeringsgränser för elektromagnetisk strålning. Det är avgörande att nationella riktlinjer grundas på en omfattande och oberoende översyn av forskningen av parter som inte är tätt knutna till industrin, inklusive studier som utmanar eller erbjuder alternativa synvinklar till ICNIRPs slutsatser. Engagemang av ett brett spektrum av experter är nödvändigt för att återspegla en balanserad förståelse av den vetenskapliga litteraturen i folkhälsopolitiken.
Media spelar en avgörande roll i att öka medvetenheten om de potentiella riskerna med elektromagnetisk strålning och att hålla organisationer som ICNIRP ansvariga. Genom objektiv rapportering och granskning av forskning från ett brett spektrum av källor kan media stimulera vetenskaplig debatt och påverka policyutvecklingen till skydd för folkhälsan. Stay tuned! Det kommer mera, frågan är inte avgjord - långt ifrån avgjord.