Spotify lanserar lossless-ljud - men drömläget kräver kabel

Hur många som går över till att använda lossless är svårt att sia om, men antalet användare som är intresserade av lossless kan ju inte vara mer än fåtalet procent, då majoriteten gissningsvis lyssnar via bluetooth eller helt enkelt inte är intresserade eller saknar kunskap kring komprimering och lossless. Det blir inte slöseri med bandbredd för lossless för dem användare med kapabla system. De audiofiler som är intresserade av bra ljud tar alla förutsättningar de kan, inklusive lossless. Rent affärsmässigt så skulle väl inte spotify inte erbjuda lossless om de inte tror att det skulle ge en positiv effekt för dem?

Det har gått några år sedan jag läste signalbehandling, men moderna sigma-delta-DAC:ar använder noise shaping, vilket vid 192 kHz istället för 48 kHz gör att det finns åtta gånger mer frekvensutrymme att fördela kvantiseringsbruset över, vilket minskar bruset i det hörbara området. Dessutom utför i princip alla moderna DAC:ar intern digital signalbehandling, som filtrering, volymjustering och interpolering, och om den ursprungliga signalen har för låg precision ackumuleras kvantiseringsfel, vilket försämrar ljudkvaliteten. Högre bitdjup och samplingsfrekvens fungerar alltså som försäkring mot brus och fel under bearbetning, inte bara brusgolvet.

Det är nämnt några ggr men inte diskuterats något djupare som jag anser många missar när det gäller att höra skillnad på låg/hög kvalitet är dynamik i musiken.

När man går från Spotifys nuvarande kvalitet till någon med högre, och lyssnar på musik med dynamik öppnar ljudbilden upp sig. Mindre booming bas, man kan höra många fler nyanser och klang i musiken.

Vill man kolla dynamik finns en databas: https://dr.loudness-war.info/

Den där databasen är en extremt förenklad version av vad som är "ljudkvalitet". Viss musik är per automatik mer dynamisk, typ pianomusik som hamnar väldigt högt på deras poänglista, medans t ex väldigt basig musik hamnar i sin natur lägre där, trots att båda har lika hög ljudkvalitet.
Vidare så kan Spotifys OGG Vorbis få plats med precis all den dynamik som musik kan ha utan problem. Den mest dynamiska som finns på https://dr.loudness-war.info/ ligger på 38dB, medans Spotifys filer får plats med uppåt 120dB.
Det där du beskriver med boomiga bas etc hintar ju om frekvensgången, och där har bitrate inget med saken att göra.

Ja då har väl tillverkarna av högtalarelement fel då, när dom producerar element som har ett frekvensomfång som överstiger människans hörbara förmåga samt en alldeles för stor dynamik/känslighet, där man inte alls kan höra detaljer med ett större dynamiskt omfång.

Blindtestet, som du också skulle krångla till, var just en jämförelse mellan tidal o spotify förövrigt, riktigt enkelt kunde man höra skillnad, vilket vi var fler som tyckte, även om inte alla tyckte det naturligtvis.

Du vill ha element med så stort frekvensomfång som möjligt, med den högsta känsligheten, punkt slut, å har du gått så långt, så väljer man inte en ljudkälla med komprimerat ljud.

I teorin ska skillnaden mellan ogg vorbis och flac inte vara så stor. Men i praktiken tycker jag det är stor skillnad och ofta har jag reagerat på att det låter riktigt kasst när man lyssnar på Spotify. Om det beror på att de är slarviga med konverteringen från de filformat de får levererade eller om det är något annat de har för sig ska jag låta vara osagt.
Vi får se när det dyker upp för mig. Men än så länge har jag inte sett något. Testat på Windows, iOS och Chromeos

Dela gärna med dig källor. En förutsägbar sinusvåg är det ingen skillnad på, men säg att du spelar in ett naturligt ljud med en mikrofon så får du ju mer detaljer om du kvantiserar den inspelningen 192 000 gånger jämfört med 48 000 gånger i ett 24bits djup exempelvis, detta förutsätter givetvis att din mikrofon är tillräckligt känslig och att ditt ljudkort är kapabelt att registrera så pass finkorniga skillnader.

Vad är det du anser att jag missar? Kan också definitivt vara så att jag tappat något under tiden i min kunskap

Bara att kolla på https://doi.org/10.17743%2Fjaes.2016.0015.

Är det någon som har fått det aktiverat?

Det finns många parametrar att ta hänsyn till när man konvertera olika filformat och hur konverteringen genomförs. Det du länkar till är hur det teoretiskt kan göras inte vad som sker i praktiken. Det bästa är om streamingbolagen lämnar datat som det är utan någon form av transformation. Vi har sett flera exempel genom åren där ljudingenjörer har laddat upp testdata till olika streamingtjänster för att se att informationen har ändrats när du spelar upp via streamingtjänsten. Räkna med att detta kommer att testas nu när Spotify levererar lossless

Hela diskussionen kring vad man kan höra och inte höra, samt introduktionen av lossless-komprimering, är verkligen att sila mygg och svälja kameler.

Sett till helheten har ljudformat och komprimering en väldigt begränsad effekt på ljudet. Det spelar ingen större roll om du kan höra komprimeringen eller inte. Om det inte är totalt sönderkomprimerat handlar det inte om mer än den sista procenten av ljudupplevelsen.

För den som inte tror mig rekommenderar jag den här videon:
https://youtu.be/A__w_YFYUpA?si=CWGHdpy935VKNPvP

Har man en halvt kapabel stereo där man kan dra upp volymen ordentligt är det svårt att argumentera för annat än att det låter skitbra. Inspelningen och mixningen ligger i typ top 1% och hör hemma på audiofilspellistor. Och hur är det med komprimeringen? Ptja, jag tror alla med ett par fungerande öron kan höra att det är komprimerat ljud. Jag vet inte vad en 13 år gammal video i 360p kan tänkas ha för ljudkomprimering, men jag gissar på något motsvarande 128kbs mp3.

Hade det inte varit bättre med mer högupplöst ljud då? Jo, men innan folk krigar om det vore det mycket bättre att kriga om bra inspelningar och mixar där man inte dödar all dynamik i musiken. En överväldigande majoritet av musik lider av ren skitproduktion. Uppepå det brukar streamingtjänster som Spotify köra med "radiomixar", eller vad det nu är för dynga de kör med. Alltså, du får sämsta versionen av en pissproduktion.

Det är ju för övrigt en stor anledning till att Tidal kan låta betydligt bättre än exempelvis Spotify. Apple Music kan också ha en del bättre versioner. Spotify och Youtube är sämst i klassen.

Alltså, i korthet: Det vore bättre om folk krigade om högre produktionskvalitet och dynamik i musiken.

Alltså, i korthet: Det vore bättre om folk krigade om högre produktionskvalitet och dynamik i musiken.

Okej, så vad var poängen?
Det verkar inte nå fram att det folk hör handlar om annat än den tekniska kvalitet, utan det handlar om marknadsföring och/eller felaktig test-metodik så som olika ljudnivå på källorna. Att audiofiler skulle vilja ännu ha högre dynamik än 120dB när dom lyssnar på sin musik som i bästa fall toppar runt 40dB visar ju på hur vilseledda dom är.

Pappret du länkar kommer fram till att det är en potentiell liten skillnad på 44.1/16 och 48/16 mot hires om man är en tränad lyssnar. Men vad dom beskrivna skillnaderna är kan jag inte finna vilket är synd. Det står dessutom inte mycket alls om IMD vilket är något som kan göra att ohörbara signaler över 20kHz skapar nya under 20kHz och som då ger en false positive. Detta för mig är en stor varningsflagga som gör att det inte går att lita på denna metastudie helt. Oklart är också om dom signifikanta testerna har varit mot 44.1kHz där filtret faktiskt kan göra en hörbar skillnad, varför jag tidigare i tråden har sagt att 48kHz faktiskt kan ha en fördel. Frågan är också om dom nersamplingar som gjorts ner till sk lågupplöst kvalitet gjorts på helt optimalt sätt.

Angående Spotifys transparen så är ju Hydrogenaudio är ett forum som flitigt har gjort div blindtester där dom anser att OGG Vorbis faktiskt är transparent redan vid runt 192kbps.

Jag har gett upp den striden!

Få som inser att många tidiga inspelningar/mixar hade enormt mycket större dynamik än många senare specialutgåvor för Super Audio CD (SACD) och andra påhitt.

Dire Straits - Brothers in Arms (1985):
https://dr.loudness-war.info/album/view/176849

Dire Straits - Brothers in Arms (2025):
https://dr.loudness-war.info/album/view/219968

Var snäll ovan och valde bort SACD-utgåvan från 2005.

Annars har vi klassikern bland Hall of Shame nedan.

Metallica - Death Magnetic (2008):
https://dr.loudness-war.info/album/view/176454

Så uselt mixad, att folk spred låtarna från Guitar Hero istället. Det var även här någongång jag fick upp ögonen för loudness kriget.

The Loudness War:
https://youtu.be/3Gmex_4hreQ

Detta är vad vi lever med idag och Spotify har knappast förbättrat situationen.

Brothers in Arms var en av de första CD-skivorna jag hade, på den där tiden då CD-spelarna börja äntra hemmen på riktigt. Om jag minns rätt användes den ofta som demo för CD-spelare förr i tiden, och det är ju ingen slump direkt.

Det är nämnt några ggr men inte diskuterats något djupare som jag anser många missar när det gäller att höra skillnad på låg/hög kvalitet är dynamik i musiken.

När man går från Spotifys nuvarande kvalitet till någon med högre, och lyssnar på musik med dynamik öppnar ljudbilden upp sig. Mindre booming bas, man kan höra många fler nyanser och klang i musiken.

Vill man kolla dynamik finns en databas: https://dr.loudness-war.info/

Jag har inte sagt något om att det skulle vara bättre kvalitet på den sidan, men att det är betydligt lättare att höra skillnad när man lyssnar på något som är bra mixat och har högre dynamik. Var tar du siffran 120 dB ifrån? Vilka typer av musik har du testat höra någon skillnad och vilken typ av anläggning?

Fast vad innebär det då? Då handlar det om hur musiken har mastrats. Jag har svårt att tro att lossless och 24-bit i sig skulle göra så stor skillnad att det handlar om att uppleva många fler nyanser. Är det så att t.ex Tidal och de andra har andra versioner av musik än Spotify?

16bit gånger 6 ger 96dB SNR, dither på det så sjunker det en aning men man får bort kvantiferingsfel, forma sedan bruset för att ta det bort från delar av frekvensomfånget där vi är extra känsliga (allt enligt fletcher-munson) och vi får en upplevd SNR på runt 120dB. Du måste alltså lyssna på det i ett HELT tyst rum i 120dB för att ens ha chansen att höra brusgolvet, vilket du ändå inte gör då dina örons temporära dynamikomfång är ännu lägre än det. Bitraten dikterar alltså ENBART brusgolvet, inget annat.
Sampleraten styr egentligen brantheten i antialiasing-filtret. Vid 44.1kHz är det väldigt brant och riskerar att påverka under 20khz (som är den accepterade övre gränsen för människor, även om det finns folk (egentligen bara barn) som kan höra högre), samplar man sedan högre så kan filtret vara snällare, men redan vid 48kHz så gör den jobbet väldigt bra, så att gå högre än så är tämligen onödigt och ökar risken för IMD. IMD kan ju såklart vara hörbart, men defintivt inte önskbart om man är intresserad av bättre kvalitet.
Min bästa "anläggning" är mina IEM (7Hz Zero2) med försvinnande låg dist och mer eller mindre perfekt frekvensgång (framför allt med hjälp av lite EQ) och DAC/förstärkare ännu bättre, med andra ord referensprylar. Jag har tillomed slutat att ens försöka lyssna efter kvalitetskillnad mellan formaten, utan det är enbart mixar och master som faktiskt spelar roll, men även en dålig sådan låter sämre om formatet faktiskt också är dåligt (vilket egentligen enbart sker på Soundcloud som envisas med 64kbps Opus).

Alltså Noname "referens" prylar.

Jag ser inte relevansen, snarare. Frågan som det gällde här var väl om det finns fördelar att gå utöver 16-bit och 44.1/48 kHz.
Argumentet ovan var att det inte spelar någon roll vad man har för utrustning då 16/44.1 räcker till allt som det mänskliga örat kan höra. Huruvida man då lyssnar på hörlurar för 400 kr eller högtalare för 400 000 kr spelar mindre roll.