Religion - Världshistoriens största bluff?

Jag var på ett Landmark Education möte en gång. Dom var oerhört accepterande och öppna på alla sätt och vis så länge man inte började ifrågasätta verksamheten.

Dom hade en självhjärntvättningskurs att sälja.

Enligt mig bör alla människor ha samma rättigheter så långt det är möjligt, och eftersom dom (många) officiellt är emot till exempel abort och homoadoptioner/homovigslar osv så anser jag att dom inte ser alla som samhälleligt likvärda. Självklart säger dom att alla är Guds barn osv, men bara enligt sin egen standard.

Jag skulle då inte vilja leva i en frikyrklig familj om jag inte var troende iallafall, eller om jag var homosexuell. Jag har hört flera riktiga fall där familjen och till och med hela släkten stöter bort en om man inte delar deras tro, nu säger jag absolut inte att det är så i 100% av fallen, men det är ändå skrämmande.

i GT ska det ju till exempel stå att Jorden är 6000 år gammal, om man nu väljer att tro på vetenskap och forskning kan man redan där påstå att Jorden är betydligt äldre än så. Skapelsen säger dessutom att den första kvinnan var skapad av mannen, om man ser hur en pojke utvecklas i livmodern så ser man att kvinnan faktiskt är "ursprunget" eller hur man ska uttrycka det.

--

Nu är jag ingen fundamentalistisk religionsmotståndare, men jag anser att det är en mycket fin gräns mellan frikyrka och sekt. Ha vilken tro du vill, men anamma inte andras tro bara för att du är med i samma församling och förväntas tro som alla andra. Jag har dessutom svårt att tro att människor kan ha så lika värderingar när det gäller tro, inom politik är det en annan sak, för där har man inte mycket val (partipolitik osv).

Jag tycker det här är riktigt bra skrivet, något för alla hardcore-ateister att begrunda och reflektera kring.
http://paolopissoffi.blogspot.com/2007/05/kan-man-dmjukt-spri...

suck...hoppas han läser färdigt.

Dessutom finns det inget Dawkins evengelium att sprida..

"Sir, Alister McGrath (Faith, Feb 10) has now published two books with my name in the title. If I seem “grumpy”, could it be because a professor of theology is building a career riding on my back? It is tempting to quote Yeats (“Was there ever dog that praised his fleas?”) and leave it at that. I will, however, dignify his article with a brief reply.

McGrath imagines that I would disagree with my hero Sir Peter Medawar on The Limits of Science. On the contrary. I never tire of emphasising how much we don’t know. The God Delusion ends in just such a theme. Where do the laws of physics come from? How did the universe begin? Scientists are working on these deep problems, honestly and patiently. Eventually they may be solved. Or they may be insoluble. We don’t know.

But whereas I and other scientists are humble enough to say we don’t know, what of theologians like McGrath? He knows..."

Jag missar din poäng.

Mycket av det som bloggaren ber ateister att fundera över funderas om i t.ex God Delusion... många recensenter gör, som jag har märkt förvrängt mycket av vad Dawkins har skrivit och beskriver honom som någon sorts ateistisk fundamentalist vilket inte stämmer.
Dawkins har åtskilliga gånger sagt att han är inte ute efter att försöka förstöra religionen, det är inget mål som kan nås, åtminstone inte bland de djupt religiösa som i många fall är så onåbara att de inte skulle sluta tro trots att all punkter i deras heliga skrifter skulle motbevisas.
Dawkins är mer ute efter försöka få de människor som är gränsfall att förstå att man kan vara ateist/agnostisk och ändå en bra människa (i många fall bättre), och detta måste vissa få höra i t.ex. USA där pseudovetenskapliga teorier används framgångsrikt för att stödja falserier som t.ex. i försök att motbevisa evolutionen (senaste jag läste var ett museum som placerade dinosaurier på Noah Ark).

Äh, lägger av där, är för trött för att läsa ens. Så jag citerar Sam Harris som utrycker det ganska väl:

"The point is not that all religious people are bad; it is not that all bad things are done in the name of religion; and it is not that scientists are never bad, or wrong, or self-deceived. The point is this: intellectual honesty is better (more enlightened, more useful, less dangerous, more in touch with reality, etc. ) than dogmatism"

Ja verkligen! Jag har hör sägas "Gud är inte kreationist!", vilket jag tycker är träffande. Även om Gud finns, så är evolutionsteorin mer riktig än ID och kreationism.

Är det inte så med allt? Även vetenskap? Om jag tror att något är på ett sätt, vore det inte då konstigt om jag utgår från att det som jag tror inte stämmer?

Livet i sig förutsätter att vi utgår från att vi existerar, vi är (praktiskt) låsta till att anta detta. Det är också därför som inte särskilt många, om ens någon ifrågasätter detta. När vi anser oss säkra så anser vi oss veta.

I varje sekund, ja i varje "nu" så antar vi väldigt mycket, vi har inget alternativ. Ingen människa är varken allsvetande eller allsmäktig från födseln, förutom möjligtvis en ;). Ur mitt perspektiv är alla människor vetenskapsmän från födseln, utan att behöva vara medveten om det.

Jag tror att denna värld (inklusive universum, fysiska lagar o.s.v.) är en genialisk skapelse, något oerhört där allting har ett samband och ett värde, jag tror att allt detta existerar för oss och inte med oss. Jag filosoferar kring hur det kanske kan har ett samband med frihet. För mig är världens och min existens det enda manifestet som behövs för att starkt tvivla på motsatsen till att tro.

Alternativet, att inte tro på något bortom denna värld blev för mig helt enkelt för absurt för att anamma. Tron öppnar dörrar, att inte tro stänger dom. Det är min högst personliga (och jag anser att det alltid måste vara det) tro.

Tror man att vi är ett slumpens verk, utslängda i en oändlig rymd av mörker och att vi, människorna är en liten del av denna kosmiska slump vars egentliga värde är lika som stenens, där subjektiviteten är det enda hopp vi har att vila oss emot, likväl att det är subjektiviteten som genom illusionen av värde gör att vi klarar av att vara det vi är och om man dessutom drar slutsatsen, att vår förmåga att beskriva existensen inom denna värld med hjälp av siffror, bör tolkas som bevis för denna existenses avsaknad av gudomligt ursprung, så får det stå för den individen.

Jag respekterar i.s.f. det, väldigt mycket. Det är vad nästan alla mina vänner tror (direkt eller indirekt). Men det är inte vad jag tror. Om en människa är kompatibel med mig, har egentligen väldigt lite att göra med om den tror på Gud eller inte.

Det finns ateister, agnostiker och troende som både delar och inte delar t.ex. filmsmak, politiska åsikter, intressen o.s.v.

Jag antar också att Skogix, Skruvis och det gänget är ett resultat av människor som Richard Dawkings, som drar egna slutsatser och därefter tar sig an rollen som allsvetande och utan vidare dumförklarar mer än halva världen.

Det bör helt enkelt vara upp till var människa själv, att ärligt söka och hitta sin mening. I Sverige, är det ibland nästan som att man anses vara tokig i huvudet om man är religiös, det är sådana attityder som föder utanförskap. Problemet är förvisso omvänt i mer religiösa kulturer men man kan åtminstone dra slutsatsen att ateism inte löser detta, eftersom tro aldrig kan vara påtvingad.

Niklas Ekdal i DN

När jag läste den krönikan idag, så insåg jag att hela diskussionen mellan religion och "icke-religion" bara är en enda "min pappa är starkare än din"-sörja...

Och är det bara jag som märkt att darwinister är lika fanatiska när det gäller att försvara sin trostillhörighet som vilken religiös person som helst (även jag)? Och varför, i religionsfrihetens namn, är vetenskapen/darwinism den "enda" accepterade trostillhörigheten i Sveriges offentliga värld?

Nåväl... Det hela hänger väl på att alla tror på något och tror man på något, så måste man försvara det man tror på, gärna genom att klanka ner på det som andra tror på...

Det där var väl oerhört ologiskt?
Om det nu fanns bevis skulle väl gud manifesteras mer än någonsin eftersom det inte finns några tvivel? (om nu din första tes stämmer)

Men snälla lilla du, det finns inget ord som är "darwinister", lika lite som man skulle kalla människor som inte förnekar att det finns gravitation för "gravitationister".

Människan kan antingen förneka vårt biologiska ursprung eller acceptera det, det är inte en "trostillhörighet".

Ihks:
Du placerar väldigt stor tyngd till ditt intellekts förmåga att resonera dig fram till en eventuell sanning.
Låt oss anta att du accepterar vårt biologiska ursprung (annars är det inte mycket poäng i att vi ens försöker resonera), du inser väll att ditt intellekt är begränsat till den aphjärna som naturlig selektion format för att överleva i jägare-samlare samhällen?

Kan du inte härifrån dra slutsatsen att sin egen känsla för hur saker och ting "borde" vara inte är speciellt övertygande?

Jag säger själv inte att det nödvändigtvis inte finns något utanför det vi materialister tror existerar, men jag reserverar mig för spekulationer tills dess att nog mycket data finns åt det ena eller andra hållet.
Och det råkar vara så att all data vi samlat in pekar mot det materialistiska hållet, vilket gör att materialism/naturalism är den mest troliga förklaringsmodellen.

Finns något utöver denna så skulle det visa sig i några skeenden, annars vore det ju poänglöst, änn har det inte gjort det.

Litar man mer på att universum själv (inklusive vår aphjärna) kan berätta sanningen än bara denna del av universum vi kallar "jag" (som återigen bara är en aphjärna) så ska man lita på naturvetenskapen mer än sig själv.
Detta gör jag, vilket är orsaken till att jag är materialist, naturalist och ateist.

(jag är naturligtvis agnostisk till ståndpunkterna i ungefär samma grad som jag är agnostisk till osynliga rosa enhörningar, men detta är hyffsat ointressant)

Du har inte läst Liftarens guide till galaxen va?

Det jag syftade på med "darwinister", var givetvis människor som förespråkar Darwins lära om arternas ursprung. (Och diskussionen huruvida ordet finns eller inte är synnerligen onödig med tanke på att jag nyss skrev ordet och även har sett det tidigare...) Och med tanke på att det finns ett större antal människor som inte förespråkar Darwin, så är det därför relevant att gruppera de människor som gör det.

Varför jag valde ordet "trostillhörighet" är som jag skrev, att det finns fanatiker som inte accepterar att människor inte har Darwins lära som sanning...

Jag accepterar att det finns människor som " inte har Darwins lära som sanning" (darwin har förövrigt inte ett jävla skit att göra med den evolutionslära som lärs ut idag, han var bara personen som upptäckte vårt ursprung), på samma sätt som jag accepterar att det finns människor som tror att jorden är platt.

Detta betyder dock inte att jag tycker att jag respekterar åsikterna som människorna som är övertygade om att jorden inte är rund eller att vårt ursprung inte är av en evolutionsprocess.
Jag lyssnar bara på deras åsikter i hopp om att jag ska kunna belysa det absurda i dem, jag är definitivt inte intresserad av vad kreationister/plattjordister har att säga då jag vet om att de utgår från felaktiga premisser.

Min respekt till dem är alltså densamma som den jag har mot småbarn när de resonerar kring liknande frågor, klart jag kan lyssna på vad det är för lustigheter de kokar ihop. Men jag lyssnar inte i hopp om att faktiskt lära mig något.

Som jag sa, det är en enda "min pappa är starkare än din"-sörja...

Jo men det är fortfarande ett ologiskt tankesätt även om nu Douglas skrev det.

Och ditt är "min pappa är fantomen. han har lovat mig att jag aldrig ska dö, jag tror honom. JAG BRYR MIG INTE OM VAD NI SÄGER, SLUTA SÄGA ATT FANTOMEN INTE FINNS!!!!1 SLUUUUUTAAAAAA!!!!1"-sörja.

Ibland saknar man upvote-möjlighet här på forumet. Jag får nöja mig med ett "vad han sa"-inlägg.

Det roliga är att "darwinister" har ju något logiskt att bygga sin "tro", vilket jag inte tycker är rätt ord, på.
Andra har en gammal bok och 2k års inskolning, inget med mer stubstans än Kakmonstret eller folk som tror att de blivit tillfångatagna av aliens.

Haricots: Om du vill att jag ska vända på dina svar till mig, så säg det. Annars tycker jag det är lite onödigt att stå och säga "Vem skapade Gud?" mot "Varifrån kom all energi som utlöste Big Bang" osv...

Sen tycker jag att om du ska vara i seriösa diskussioner, så måste du respektera och försöka förstå den andres åsikter utan att bryta ut i "Och ditt är "min pappa är fantomen. han har lovat mig att jag aldrig ska dö, jag tror honom. JAG BRYR MIG INTE OM VAD NI SÄGER, SLUTA SÄGA ATT FANTOMEN INTE FINNS!!!!1 SLUUUUUTAAAAAA!!!!1"-sörja."

Och när har jag sagt att jag tror på Gud? Sluta lägg ord i min mun, tack.

(EDIT: Och därmed inte sagt att jag inte tror på Gud)

Med "en gammal bok och 2k års inskolning" antar jag att du menar bibeln, bilken anses av seriösa forskare som en historiedokumentation. Det mesta som står i bibeln (bortsett från sånger, ordspråk, dikter, pjäser och liknande) har faktiskt hänt. Sen är bibeln en komplex bok, med tanke på att den både är bokstavlig OCH bildlig. Dessutom finns det mer dokumentation på Jesus än på Julius Caesar.

Snälla gör det.
Är det så att det finns någon svaghet i det jag underbygger min övertygelse så VILL jag faktiskt veta om det.
Jag vill bara veta hur det faktiskt ligger till, jag bryr mig inte om detta innebär att det finns en osynlig jude som älskar mig och som givit mig ett extraliv där jag inte kommer dö.
Jag skulle faktiskt tycka att det vore lite fränt om det var så, även om jag måste säga att det verkar lite otroligt.

Jag måste inte respektera eller förstå någons åsikt, jag kan definitivt inte förstå folk som måste förneka jordens form eller djurens ursprung för att få deras världsbild att gå ihop.

Du tror ju på gud. Så vad är ditt problem med att jag påpekar det?

Ah... Mhm.. Jepp... Oja...
Kan du berätta vilka seriösa forskare du tänker på?

Evolutionsteorin är ingen trostillhörlighet. Vilken trostillhörlighet man har har inget att göra med var man står rent vetenskapligt.

Däremot är utvecklingsläran den enda accepterade vetenskapliga teori om arternas uppkomst.

Tror du själv på vad du säger? Att de flesta forskare ser bibeln som en historiedokumentation? Kanske om man bortser från det som är uppenbart påhittat och allt övernaturligt + det du nämnde.

Dock så har väl ingenting av de delar som inte skildrar dåtidens verklighet någonsin bevisats? Allt övernaturligt, att jesus återuppstod mm. Kanske är det för att det bara är påhitt?

Jag tycker att det finns många likheter mellan Jesus och Hitler. Båda var förmodligen ganska smarta och båda var väldigt bra på att tala för sin sak och att få människor att tycka det som de själva tycker. OCH båda två av de männisskorna har fåt ett oräkneligt antal att dö för deras egna tro! Dock var båda helt galna. Sen att Jesus har funnits tror jag på. Men att han gjort massa mirakler och grejjer kan jag inte i min vildaste fantasi tro på.

Sen att massa människor har dött för sin religion har ju inget att göra med att det är sanning. Bara att det är väldigt enkelt att hjärntvätta folk som känner att de behöve rnågot att fylla det där tomrummet i sitt liv.

Jag tycker att du borde läsa på mer om jesus.

Jag tycker att du borde läsa på mer om Hitler ;). Jag skulle vilja påstå att hitler var iaf en älskande och relativt rättvis människa förutom hans lilla fixide om "raser", till skillnad från den abrahamiska guden :(.

Jag tycker du har en rätt skev verklighetsuppfattning.

Edit: och att jämföra hans vilja att utrota hela raser med en liten "fix idé" är bara smaklöst och korkat.