Telia döms till att upphöra med fri surf-kampanj – inte förenlig med EU-regler

Du har nog inte förstått vad det handlar om.

Det handlar inte om att man inte får anpassa erbjudanden till kunder. Det får man och det är just därför man har paket med exempelvis olika surfmängd. För att kunderna ska kunna köpa ett paket där det ingår lagom mycket surf i förhållande till hur mycket man använder.

Att det inte skulle kosta mer pengar när man surfar mer är totalt fel. Om man har många kunder som har mycket surf så måste man ha högre kapacitet i nätet för att alla ska kunna surfa med godtagbar hastighet. Mer kapacitet kostar pengar. Om alla kunder bara behöver lite surf och därför köper billiga surfpaket så innebär det också att man inte måste bygga ut nätet lika mycket för att klara efterfrågan på datakapacitet.

Ingen av våra operatörer har några direkt skyhöga vinstmarginaler. Det är en rätt hårt konkurrensutsatt marknad där ingen kan ta några direkta överpriser eftersom man då kommer att tappa marknadsandelar.
Däremot har dom lite olika fokus. Telia har något högre priser på abonnemangen men å andra sidan så lägger som mer pengar på att ge bra täckning även på landsbygden. Vid sommarstugan fungerar exempelvis bara Telia för min del.
Telenor och Comviq har lite lägre priser men har å andra sidan inte alls samma täckning på landsbygden. I synnerhet inte om du åker norr om Gävle.

Det är helt rätt att dom erbjudanden man har där man erbjuder fri surf till vissa typer av tjänster är ägnade åt att skaffa sig själv konkurrensfördelar. Ger man fri surf till Facebook och spotify som många använder så blir abonnemangen mer attraktiva för kunderna.

Problemet är att man i och med det gynnar Facebook och liknande stora företag. Det innebär att om någon lanserar en tjänst som konkurrerar med facebook så kommer dom ju att ha svårare att konkurrera eftersom surf till dom kostar pengar och det blir således en konkurrensfördel för Facebook.

Du tjänar ju inte pengar på att surfa på Facebook. Däremot tjänar facebook pengar på att du surfar dit. Så i förlängningen så gynnar det facebook.

Skulle det bara vara för delen att man ger kunderna gratis surf så skulle det nog inte vara något problem.
Problemet är just att man i och med att man bara ger fri surf till vissa tjänster gynnar vissa företag.

Ger man fri surf till allt så är det inget problem. Om man på något sätt kunde ge fri surf beroende på typ av tjänst så skulle det säkert gå bra det med. Problemet är att det inte går att lösa det rent tekniskt. Man vet inte vad det är för data du konsumerar. Däremot så vet man vilka IP adresser som du får trafiken från. Det gör att man kan särskilja trafiken från exempelvis spotify men det innebär inte att du får trafik från deezer eller google music gratis efterom dom inte kommer från samma IP adresser som spotify.

Jag tänker ta mig frihet att svara.

Hur fria marknader beter sig ser vi ju tydligt inom filmindustrin. De som deltar som saluförare inom en marknad gör ju så för att gå med så mycket vinst som möjligt går, inte för att vara goda samariter och göra samhällstjänster. Filmindustrin har ju tydligt markerat mot sina kunder att filmindustrin iz gonna do wat filmindustrin iz gonna do, helt oavsett vad som är i demand (idag onlinetjänster med brett utbud, de ska bannemig sälja sina blu-rays och platser i biostolar och that's it). Man jobbar så hårt mot "the demand" att man till och med tillsätter lobbyister, tidigare högt uppsatta politiker från den amerikanska senaten för att sätta politisk press på delar av världen med lagstiftning som ogillas.

Varför inbillar man sig att nätleverantörer skulle bete sig annorlunda, givna möjligheten? På frågan bahnhof så skulle de givetvis premiera viss sorts trafik om andra leverantörer också gjorde detta, det vore ett nödvändigt konkurrensmedel och inte heller bahnhof är goda samariter utan ett företag som behöver gå med vinst. Det som skulle hända vore detta: de olika leverantörerna skulle knyta avtal med stora domäner, exempelvis facebook, google etc och beroende på vilken aktör som knutit avtal med en annan så skulle datatillgången till kunder styras därefter.

Vi ser det ju redan på onlinetjänster som Netflix, HBO, AMAZON etc där varje enskild tjänst har separata utbud, alla har lite, ingen har allt eller ens i närheten. Så för kunder som helt enkelt vill ha ett bredare utbud så blir de tvugna att ha ett tiotal olika premunationer. Och det finns ingen som vill ha detta, ingen betalar för ett tiotal olika premunationer. Men ingen ger tillgång till det som är i störst efterfrågan: En tjänst med ett brett utbud av serier och film.

Varför skulle inte internetmarknaden se likadan ut? Där du har en internetleverantör för enskilda tjänster, ihopslagna till bonuspaket där kunden får "skräddarsy" sin upplevelse (vilket låter skitsweet, vem vill inte ha en skräddarsydd upplevelse, but is it really tho? Really?). Vi ser detsamma hos TV-bolagen, en miljard olika bonuspaket som kunden får betala extra för att få tillgång till.

Det var aldrig syftet med internet att fungera på det viset, internet som de flesta vill ha det dvs en i så långt som möjligt omodererad fri tillgång till information.

Nej, och det är heller inte nödvändigtvis ett särskilt stort problem så länge det finns en fri marknad och god konkurrens. Problemet är att det inte gör det framförallt i USA som tidigare använts som exempel. I Sverige ser det lite annorlunda ut, det är inte riktigt samma monopol-status, vilket gör att det också är en mindre fråga här. Med det sagt så har vi fortfarande problemet i glesbygd där fiberföreningar låser upp sig gärna på väldigt väldigt lång tid eller tom investerar så hårt i en leverantörs produkter att det mer eller mindre blir orimligt att byta senare. Samma problem kan även dyka upp på lägre nivåer. Jag bor relativt centralt, men har inget alternativ vad gäller vems fiber jag använder, i dagsläget.

Mitt förtroende för Bahnhof har inget med hur lagarna är stiftade att göra. De får gärna bryta mot de flesta lagar om de gör det antingen i mitt.eller gemensamt intresse, eller av annan god grund. Det är också det som har hänt, med till exempel Datalagringsdirektivet. Lagens roll i allt det här är att sätta en minimigräns, precis som all annan konsumentlag. Du har rätt till 14 dagars ångerrätt vid distanslopp, det betyder att en butik inte kan erbjuda 100 dagar. Alla måste erbjuda en minsta garanti, men det hindrar ingen från att erbjuda livstids garanti.

En del av problemet är mellan konsumenter och Isper. Det visar Spanien och Portugal bra, där man betalar för varje tjänst du vill använda online. Nästa problem är att det skadar konkurrens inte mellan Isper utan mellan mediabolag online, vilket i sin tur skadar samhället i stort. Säg att Schibsted tex skulle köpa upp eller bara samarbeta med en större ISP i Sverige. Därefter väljer de att införa en premie på allt som inte är en del av deras egna koncern. Även om du har ett fritt val att köpa till tjänsterna, flytta eller leva utan internet kommer i praktiken majoriteten välja billigaste alternativet och låta sin information komma från en och samma källa. Det ger dem inte bara en otrolig särställning konkurrensmässigt utan en fasansfull politisk makt framöver.