Tycker det står sig riktigt bra, gillade GOT också men storyn här känns mer personlig/nära än Jins quest att samla sitt creq för fritagning, och allt kopplat till ära mm. Gillar Atsus mer råa attityd a ala Uma T i Kill Bill. Sen känns världen mer levande här överlag.
Gillar även alla smådetaljer kring hur man låser upp nya vapen etc, tex de olika mästarna och även när man låser upp tex Kunais.
Ett måste för mig dock denna gång är att köra med JAP tal och engelsk text, kan varmt rekommenderas för rätta känslan.
Jag tycker att storyn är något sämre i GoY. Men för mig gör det ingenting. För mig ör det viktigare med rätt vibe i ett spel.
Ett open-world-spel måste i regel bestämma sig för att antingen ge spelaren maximal frihet, eller guida spelaren i steg för steg. Det första är ju spel som typ BoW eller Elden Ring. En del blir avtända av bristande fokus i den typen av spel. Den andra typen är mer AC-modellen. Många tycker att den modellen är tröttsam när spelet typ går ut på att bocka av märken på en karta.
Hur luckrar man upp den andra typen av open world -spel? Hur guidar man spelaren utan att det känns forcerat eller tråkigt? Detta tycker jag är spelets stora styrka. GoY är ett bättre open-world-spel än GoT.
Jag är annars en person som avlider sv tristess när jag känner att spelets syfte är att bocka av markeringar på en karta, ”gå dit, gör det etc etc etc”. Normalt gillar jag BoW-modellen mer.
