Skrivet av EdvinR:
Jag tror jag att din föreställning om spelutvecklare är skev. De är inga idealister - precis (har aldrig varit det). Jag betalade väl 500 sek för Warcraft 2 1996. De är företagare som säljer till högstbjudande. Är det möjligt att sälja spelet för x sek kommer x att bli priset på produkten. Det oavsett kostnader. De flesta företag fungerar så. MEN det här innebär inte att en del företag inte tar ut maximala marginaler.
Det verkar ju som att vi i övrigt är överens. Alla förstår att digitala spel är möjliga att kopiera oändligt antal gånger (”oändlig tillgång”). Men det är inte relevant information eftersom det inte påverkar priset. I så fall skulle fysiska spel, som är en ändlig tillgång, vara dyrare.
Man måste ställa teorier mot verkligheten. Leder teorin till orimliga konsekvenser är det teorin som är fel, inte verkligheten. Oändlig tillgång leder helt uppenbart inte till billiga spel per se.
Om man åter igen läser vad jag faktiskt har skrivit, samt de distinkta skillnader jag beskriver....
Inte ens med bästa välvilja i världen kan man kalla någon av dem för idealister.
Det finns en rätt mycket bredare/längre sträcka än MAX eller NOLL på skalan, enbart för att man inte anser att endera EXTREM är rätt betyder inte att man förespråkar den andra.
Och ja, fysiska spel SKULLE vara dyrare OM efterfrågan översteg tillgången, vilket har hänt och fortfarande händer med diverse ting. Detta är även en övergång där man (industrin) VILL skapa en hel digital marknad då det dels ger dem ännu större vinst SAMT får bort begagnatmarknaden, som de länge muttrat om skär in i deras vinster. Hej och välkommen till verkligheten Scalpers ägnar sin tid åt...
Nu har detta dock inget att göra med vad jag svara på från början; att ja... "Efterfrågan och Tillgång" är därmed satt ur spel ur det perspektivet gällande digitala spel. Vilket du själv skriver nu som avslutning i din post.
Och skall vi hårdra det skulle jag hävda att de flesta som sysslat med att faktiskt producera spel ÄR idealister och/eller konstnärer där den faktiskt produkten är något man är stolt över, en vision man vill föra fram i första hand. Berätta en historia, bjuda på en "resa" eller något liknande. Detta är extremt dåligt ur en ekonomisk synvinkel, för de flesta som är lagda åt det hållet sätter det ekonomiska i andra hand. Därav har ekonomiskt lagda människor tagits in av studios, där dessa individer inte har något som helst intresse av vad som faktiskt produceras, utan helt sonika hur mycket pengar man kan tjäna på det.
Som med all konst är det en balans och jag skulle vilja påstå att den inte är speciellt balanserad nu generellt sett där de med visioner tvingas "släppa skräp", påskynda saker med buggar och inte alls något de egentligen vill representera. Än värre blev det med intåget av riskkapital/riskkapitalister i en bransch som bygger på just kreativa människor (ofta idealister som är mer intresserade av skapandet)... vilket i sig aldrig är bra. Varken gällande film, spel, musik, konst eller vad du nu vill som ligger inom detta ramverk.
Riskkapitalister kommer aldrig bry sig om mer än siffror och hur mycket de kan pressa ur både konsumenter och producenter/skapare... vilket direkt leder till alla möjliga försök att maximera vinster och skita i resten. Om en studio sedan går under bryr de sig inte ett skvatt om.
Det positiva jag har sett är att det nu är ett flertal studios som "köpt ut sig själva" och står på egna ben igen, oftast i samband med att den koncern de ingått i "konkat" eller drivits i botten då den inte är tillräckligt lönsam för riskkapital längre. Dvs oändlig tillväxt med ökande vinst varje gång.
Och som jag sagt tidigare, jag har aldrig lagt in en värdering i huruvida priset för RDR är bra, dålig eller ok. Utan sagt att det lär visa sig. Dock kan jag direkt förstå att folk är upprörda över att man tar ut ett nypris på ett spel som är 14 år gammalt och inte gjorts något med. Dvs produktionskostnaden är sedan länge betald och det finns därmed inga direkta kostnader som kan ställas i paritet till priset.
Ser man även till kundrelationer, vilket är en extremt viktig faktor gällande företagande etc... så handlar det definitivt inte om "hur högt kan vi sätta detta pris som max?". Det finns ett talesätt att när en affär sker skall varken köpare eller säljare gå därifrån och känna sig lurad/missnöjd. Det tar år att bygga upp ett positivt omdöme och där man har kunders förtroende, men det kan raseras väldigt väldigt fort. Det har inget att göra med att man är "idealist", utan tecken på ett "friskt/välmående företag".