Framtiden är tredimensionell
Framtidens piratkopiering kommer otvetydigt att bli tredimensionell. 3D-skrivarna är på frammarsch och snart kan vem som helst skriva ut en reservdel, ett mobilskal, en märkespryl, accessoarer, smycken eller vapen. Vem som helst kan naturligtvis ta en bit delrin och en morakniv och snida sig en reservdel till en hushållsmaskin eller en mini-Darth-Vader, men när kopiorna börjar bli många kommer fildelningsbråken även till 3D-skrivarvärlden.
Återigen kommer vi att se en kapprustning där skrivartillverkarna kommer att sälja allt enklare och bättre skrivare och dito programvara, och de företagsamma entreprenörerna kommer att tillhandahålla bibliotek med utskrivbara objekt, förmodligen sådana som märkestillverkarna inte vill ha mångfaldigade.
De senaste åren har också modebranschen fått upp ögonen för möjligheterna att skapa unika och ovanliga kreationer med hjälp av 3D-utskrifter. Samtidigt kommer tillverkarna att slå tillbaka med polisinsatser mot servrarna med objektbibliotek.
MakerBot Thingverse är bara ett exempel på befintliga bibliotek med saker som går att ladda ned och att skriva ut i tre dimensioner. Du kan skriva ut hela 3D-skrivare eller reservdelar till dem, konst, smycken, mobiltillbehör, hushållsprylar, leksaker och verktyg.
Branschen kommer att genomgå fyra stadier där det första stadiet, experimentstadiet, redan är passerat. Nästa stadium kommer att bli servicebyråer ute på stan som skriver ut eller kopierar till privatpersoner och företag på beställning. Vi är på väg in i det stadiet nu. För gemene man har 3D-utskrifterna börjat övergå från rena leksaker, som prydnadsföremål, till bruksföremål. Efter hand kommer privatpersoner att ha 3D-skrivare hemma och vänner kommer att träffas på regelrätta copyparties.
Man kan också tänka sig att exempelvis bostadsrättsföreningar skaffar en central 3D-skrivare som service åt sina medlemmar för att skriva ut hushållsdetaljer, som vred och handtag till ugnar och köksmaskiner som skulle bli ohemult dyra att köpa som reservdelar, om de ens går att få tag i.
En spis kan hålla i 15-20 år, men de tunna plastbitarna i vreden, eller en hårt belastad plastbit som gått sönder inuti en i övrigt felfri matberedare, kanske inte går att få tag i. Hellre än att köpa en helt ny dusch, kopierar man den där trasiga plastdetaljen.
Eller vad sägs om att lägga upp ett bibliotek med små plastbitar till IKEA-möbler, som är snabbare att skriva ut hemma än att åka till ett varuhus och försöka få tag i? I den mån de finns att få tag i. IKEA byter sina produktserier med jämna mellanrum, men för den skull kanske du inte har lust att byta ditt kök. Dina vänner har förmodligen samma problem. Nu börjar man tangera rättighetsproblemet.
En liten trasig plastgrej gör att en dyr kontorsstol inte kan användas. Ny plastbit för 50 öre eller en ny möbeldetalj för 850 kronor? Valet är ganska enkelt. Skriv ut en ny.
Det fjärde steget är att 3D-skrivaren finns i var mans hem och man regelmässigt tankar ned önskade objekt och skriver ut dem, snarare än att ens tänka tanken att leta reda på dem i en butik på Internet eller ute på stan. Är 3D-skrivarna kanske slit-och-slängsamhällets död?
Vi är tillbaka i utsagan i början av artikeln. Det lönar sig att göra en egen utskrift av en plastdetalj, eftersom materialet är så billigt. Det kostar nästan ingenting. Filosofin blir likadan som när det gäller musik-CD. En CD-skiva kostar cirka 50 öre färdig och förpackad och artisten får 1-5 kronor per försålt exemplar (beroende på hur känd denne är) och resten, 120 kronor tar vägen vart? Ett spisvred kostar 200 kronor plus frakt, när det innehåller plast för 25 öre. Gör ett par-tre stycken när du ändå håller på.
Nu börjar det bli dags att börja vakta på de intellektuella rättigheterna. Om någon skriver ut sin egen lilla Darth Vader är Disney säkerligen inte intresserad, men när det börjar bli till en hemindustri kommer advokaterna att börja skramla med vapnen. Filmbolagen gör stora pengar på sidoförsäljning (merchandising). Som The Great Yoghurt säger i filmen Spaceballs:
– Merchandising! We put the picture’s name on everything. Merchandising! Where the real money from the movie is made. Spaceballs, the breakfast cereal. Spaceballs, the flame-thrower. The kids love this one!
Så snart ett filmbolag upplever att de förlorar pengar på 3D-kopiering kommer vi hamna i bråk liknande det kring delning av video. Star Wars-figurer säljs för mellan 25 och 1 000 kronor på eBay. En nytillverkad 22 centimeters X-Wing Fighter kostar 369 kronor hos SF-bokhandeln. Plastmaterialet är värt maximalt 50 öre.
En 3D-skandal är under uppseglande i detta nu. Fotbollsmästerskapet Super Bowl är något heligt för amerikanerna och när något går fel där, får det väldigt återskall i hela sportfrälsta, högkristliga nationen – som Janet Jacksons ”wardrobe failure” år 2004. Det står mycket stora reklampengar på spel och Super Bowl kan bli reklammakarnas paradis, liksom det kan bli deras helvete om något fallerar.
I år var det sångerskan Katy Perry som dansade med två hajar på scenen, en till höger och en till vänster, varav vänsterhajen dansade fel. Genast konstruerade en man vid namn Fernando Sosa en 3D-modell av vänsterhajen ”Left Shark” och lade ut på sajten till sin utskriftsbyrå Shapeways. Det dröjde inte länge förrän Katy Perrys advokater skramlade med attachéportföljerna och anklagade Sosa för piratkopiering och illegal försäljning av deras intellektuella egendom, trots att hajen var en av Sosa egenhändigt hopritad 3D-ritning för 25 dollar.
Så Sosa lade över 3D-modellen på Thingverse istället, gratis. Nu får vi se vad advokaterna kan göra åt Thingverse. Trenden är klar. Bråket har flyttats från videofilmer till 3D-världen.
Sosa kommenterade själv: ”Nu är hajar, palmer och badbollar skyddade av copyright. ... Nu kan du skriva ut din egen Left Shark. Skynda dig att tanka ned filen, om den skulle råka tas bort.” Det kommer förmodligen att bli svårt att få bukt med hajen eftersom maskarna redan är ute ur burken, så att säga.
En rockhängare från Shapeways för en volvomodell som inte har en. Förmodligen något som Volvo hade önskat att de hade kunnat sälja själva. Men det är väl som med extrastrålkastare, att de kan inte göra något åt det.
Modellbyggare är ökända förbrukare av små plastdetaljer. Låt oss ta modelljärnvägsrallare som exempel. En modell av ett växellok kostar cirka 3 000 kronor hos Märklin, en snygg lyktstolpe på 65 millimeter kan kosta 150 kronor och en sats H0-gubbar kanske lika mycket.
Märklin kommer nog inte att bråka om du skriver ut ett par passagerare eller lyktstolpar i H0, men om du börjar producera överbyggnader till lokomotiv som passar på Märklinchassin i större mängder, kommer det säkert att bli problem.
Ännu så länge är en 3D-skrivare som kan skriva ut i metall en apparat i miljonklassen, men låt oss inte hänga läpp för det. Förmodligen kommer det ett genombrott så att var och en kan framställa godtyckliga metallföremål hemma. Aluminiumpulver är inte särskilt dyrt, men de moraliska aspekterna kan bli betydligt värre än med plastdetaljer. Antag till exempel att någon skriver ut en kopia av din dörrnyckel i metall. Hur försvarbart är det? Hur kommer kopieringsskydden att se ut för sådana objekt?
Sedan kommer som vanligt debatten om vapen. Inom open source-rörelserna pågår till exempel en livlig debatt om hur lämpligt det är att skapa vapen och vapendelar med hjälp av 3D-skrivare. Amerikanerna har redan gått förbi den debatten och utskrivna vapen är ett faktum.
Man kan tycka att vi kommit lång väg från den första kassettkopieringen i och med dagens tredimensionella objekt, men avsikten är precis densamma. Alla vill ha något utan att betala för det och det finns alltid någon som kan erbjuda det, om de får lägga med några egna extrafunktioner.
Vem vet hur det kan te sig i framtiden? Antag att någon skriver ut ett vapen med lämplig mikroprocessor av Raspberry-typ som styrsystem. Vapnet fungerar bra, men processorn skvallrar om positionen, eller också exploderar vapnet på kommando utifrån.
Framtiden har mycket intressant att erbjuda för hemkopieraren, men som vanligt blir det en kamp mellan det goda och det onda.
