Skrivet av webbson:
Som man känner sig själv känner man andra, eller?
Problemet ligger i att vad som defineras som olagligt. Det är en flytande definition, och med en regim som börjar bli rädda för att förlora makten kommer åsikter som är emot regimen klassas som olagliga.
Vi ser redan idag hur många nätjättar tillämtar shadowbanning osv efter sin egen politiska agenda. När politiker från olika länder kommer trycka på om att klassificera olika yttringar som olagliga kommer det snabbt gå mot att man inte kan utrycka någon åsikt online som inte passar deras världsbild.
Styr man diskursen är folket lättare att styra. Den som har makten bestämmer vad som är sant och allt annat kan klassas som misinformation eller konspirationsteorier.
Lagar är alltid trubbiga instrument. De uttryck man gissningsvis ser framför sig att bekämpa med de nya lagförslagen är upphovsrättsbrott, olaga hot, barnpornografi och kurtisering av unga. Men precis som du säger finns det även olika former av hädelselagar, i Sverige i form av vår hets mot folkgrupp-lagstiftning, och i b la Österrike lagar mot att uttrycka skepsis/förnekelse av Förintelsens historicitet.
Man kan argumentera för att denna nya lagstiftning sätter ett förnyat tryck på att plocka bort dessa yttrandefrihetsbegränsningar från de europeiska lagböckerna. Däremot ska det nog mycket till för att så händer, då vi i våra olika kulturer i Europa anammat en mjäkig inställning till yttrandefriheten.
Som flera påpekat tidigare, just skuggavstängningar tycks vara en av de centrala åtgärderna den nya lagstiftningen tar sikte på. Genom att öka kraven på transparens och rättssäkerhet hos aktörer som dominerar det offentliga samtalet.
Skrivet av Robeliboban:
Vem ska bestämma vilka åsikter som är sanna eller falska? Snubbar i kostym på nån myndighet eller snubbar i kostym på nått styrelsemöte. Även fast man önskar att internet kan vara öppet och fritt i all framtid så sitter vi här nu med bottar och påverkan av alla möjliga slag. Reglering är bu och bä men onekligen måste något göras åt det.
Det handlar inte om sanning eller inte. Men jag tror flera redan svarat på detta. Det finns få tillfällen där det är olagligt att ljuga. Det finns en onödigt stor ängslighet kring desinformation, tokiga åsikter och eventuellt ljugande på Internet. En ängslighet jag tror har att göra med ett väldigt lågt förtroende för andra medborgares intellektuella förmåga - och kanske också förstärkt av en egen inre otrygghet i ens förmåga att sålla information.
Nog för att det behövs regleringar. Men diskussionen om påverkan handlar mest om bildning, något som b la Sverige tycks lida ett hopplöst underskott utav.
Skrivet av NodCommander:
Majoriteten av all media är ej statskontrollerad. Men gillar man censur och att statens ska styra dig åt vad den anser att du ska tycka så har jag hört att Ryssland kan passa ganska bra nuförtiden.
Fast det du svarar på handlar ju om mediernas oberoende. Självklart finns det inga i sanning oberoende medier. Om vi med oberoende tar det till sin spets och synar både finansiering, demografisk målbild, skribenter och redaktörers politiska lutning, etc. Att dra likhetstecken mellan beroende och statskontroll är väl reduktionistiskt.
Skrivet av Johan.ka:
I Ryssland är det faktum att det inte pågår något krig, inget folkmord eller andra krigsbrott, vad vi har i väst säger ändrar inte detta faktum. Enligt Ryssland är de inte en diktaturstat utan en demokrati, vad vi säger i väst ändrar inte detta faktum.
Det finns många exempel på demokratier genom historien som genom försök att skydda sig från diverse upplevda hot tillslut har blivit diktaturstater.
Bara att se på Ungern här i EU, de anses inte längre vara en fullvärdig demokrati.
Mja, jag håller inte med. I Ryssland är den gängse bilden att landet bara gått in i Ukraina med en speciell militäroperation, med ett särskilt småskaligt mål. Faktum måste förbli något mer grundat i verkligheten, verifierbar, än bara en sorts konsensus eller populärt antagande.
Vilka demokratier har utvecklats till diktaturer under en tid av upplevda hot?
De jag tänker på handlar huvudsakligen om 30-talets Tyskland, och då med en bara begynnande demokratisk tradition. Flera andra diktaturer åtminstone i Europa under och efter kriget, bland annat Italien och Spanien, fick sina diktatorer genom kupper och inte genom en demokratisk process.
Utvecklingen i vissa delar av Östeuropa är lite speciella, om inte annat för att de haft demokrati bara sedan 90-talet. Medan delar av utvecklingen varit negativ senaste decenniet tror jag inte utvecklingen kommer att ge utslag i någon diktatur, utan att relationerna mellan Öst- och Centraleuropa harmoniseras genom tätare förbindelser och utökade samarbeten framöver.
