Är religion förenligt med vetenskap?

Det som har hänt är ju att religion har anpassats eftersom vi har kunnit förklara mer med vetenskap. Innan så trodde alla på det blint och sa att gud hade oändliga krafter. Men eftersom vi lär oss mer inom forskning kommer vi inte bara närmare att bli gudar själva då? Om vi skulle utveckla oss så långt att vi kan börja gå på vatten t.ex. Skulle vi kunna klassa oss som gudar?

Vissa personer jag mött har ju olika syner och tror på någon sorts hybrid. Det kanske var evolutionen som tog plats men att det ändå fanns någon högre krafts som har "designat" allt liv. Allt i naturen är ju så komplext så det borde finnas någon förklaring, som att någon tänkte på hur det skulle se ut. Det känns som många börjar komma på egna livssyner och religion som det såg ut för länge sedan börjar försvinna. Jag tycker det verkar som folk anpassar sig för inte bli kallade galningar, dom ändrar något och får det att låta rätt på något sätt. De måste tro att det finns något kraftigare.

Den som tar sig tid och läser mitt inlägg, kan omöjligt svara "nej" på frågan.

Religion kan i allra högsta grad vara förenligt med vetenskap. Om man såsom ni, tycks utgå ifrån att det inte finns någon länk mellan tro och förnuft.. så är det förstås en fråga om antingen-eller. This however.. is'nt always the case. Visst finns det människor som pga sin tro avsäger sig intresset för det mesta vad vetenskap heter. So?

Det vi diskuterar är huruvida religionsutövande, en tro på någonting.. ex. på en Gud, en skrift såsom sanningen osv.. är förenligt med "vetenskapligt vetande". Jag tycker att det är väldigt förmätet av folk som tycks vilja vara objektiva och sanningssökande i enlighet med naturvetenskapliga ideal.. att principiellt döma ut möjligheten av en kombination av religion och "vetande" som kommer ifrån vetenskapligt håll.

Låt mig göra det enkelt. Låt säga att en "tro" på någonting är en cirkel. En bit av cirkeln utgörs av förtröstan. Misstaget ni gör, är att bara principiellt utan vidare anta att hela cirkeln utgörs utav blind förtröstan. Man måste dock ha någonting att förtrösta på, otherwise it doesnt make sense. Man kan inte hålla någonting för sant, om man inte någon endaste gång har funderat på vad detta någonting skulle kunna vara.

Därför måste cirkeln också innehålla vetande/kunskap. Om vi t.ex. diskuterar universums tillkomst här, kan jag ha kunskap om flera förklaringsteorier... kanske hur många som helst. Jag erkänner förekomsten av alla teorier, och möjligheten av att flera kan tillkomma. Detta är den andra delen, kunskap.

Slutligen är det ju så, att vi endast kan finna en förklaring på t.ex. universums tillkomst. Det är inte möjligt att Gud har skapat universum, och att Gud samtidigt inte har skapat universum. Eller att Big bang har skett, eller samtidigt inte.. osv. Därför väljer vi ut en förklaring (observera, inte "en teori". Flera teorier kan ju kombineras, till en sammantagen trovärdig förklaring till ex. universums tillkomst). Detta tredje steg är försanthållande.

Så ser vi att tro utgörs av 1) kunskap, 2) försanthållande och 3) förtröstan. Förtröstan är variabeln som gör tro till tro, annars hade det bara varit ett ställningstagande.

Om vi systematiskt försöker att minimera vårt intagande av kunskap, är vi (i bibliska termer) förstockade. Eller i sekulära termer, ignoranta. Desto mer kunskap man har, desto större möjlighet har man att genom förnuftet finna en vettig förklaring till ex. universums tillkomst.

Det intressanta är ju egentligen, vad vi väljer att hålla för sant och på vilka grunder detta sker. Som förklaring till ex. universums tillkomst, söker jag den förnuftigaste och mest välgrundade förklaringen jag kan få fram utifrån mitt vetande. Låt säga då, att jag har mött Gud på något sätt. Detta tycks inte alls vara ovanligt, om man frågar folk. Om jag vet att det finns en Gud, av anledningar som förstås kan bedömas på samma sätt.. så kan det vara rimligt för mig att ta med det i beräkningen när jag söker en förklaring till universums tillkomst.

Min sammantagna kunskap kan frambringa två två rimligaste förklaringar till universums tillkomst. Den första menar att Gud har skapat universum, kanske genom att sätta igång "Big Bang" eller motsvarande skeende. Den andra menar att något typ av ickekausalt skeende skulle ha frambringat omständigheter vilka startar Big Bang.

För att förenkla detta, skulle man kunna säga att jag kan välja mellan Gud eller ett ickekausalt skeende som förklaring till universums tillkomst. Jag har ingen, eller på sin höjd mycket begränsad kunskap om ickekausala skeenden.
Min egen erfarenhet talar emot saken, och min kunskap om kvantfysik är för ringa för att kunna bedöma huruvida kausaliteten i någon endaste mån inte alltid är nödvändig för händelser. Jag bedömer mig ha en betydande erfarenhet av Gud. Den vetskapen är för mig, tyngre än vissa omdiskuterade eventualiteter i en kvantfysik vilka få människor - om någon - tycks kunna förstå. Valet för mig är sålunda enkelt.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Vidare kan sägas, att din läsning av Bibeln kanske inte gör hela frågan rättivsa. Man kan göra det ännu enklare för sig, om man ändå ska köra på samma linje:

1kor 15:8 - Allra sist visade han sig också för mig[Paulus], detta ofullgångna foster.

Joh 6:35 - Jag[Jesus] är livets bröd.

Är det sant att "kristendomens grundare" är ett ofullgånget foster? Är Jesus ett bröd? Eller kan man - Gud förbjude - tänka sig att ta till sig någonting annat av det som är skrivet, än det som faktiskt står? Om man läser allting exakt efter bokstaven, så kan jag förstå att ni inte ser grejen riktigt.

Jesus talade om exakt detta när han sade (Mark 4:12):
De skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå.

2kor 3:6:
Han har gett mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.

Jag tror inte att kristendomen är begriplig för "normalt folk". Och vad viktigare är, man tar inte det i anspråk! Ta er tid och läs följande:

1kor 18-30:
Talet om korset är en DÅRSKAP för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror.
Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna. Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma.
Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.

Ditt resonemang ÄR fel. Det strider inte mot vetenskap. Som Daniel sa innan, du anser på något sätt att vetenskap är verkligare än verkligheten. Du kan inte motbevisa en historisk händelse som hände under premissen att Gud finns med att vi inte kan återskapa samma sak idag. Du måste anta att Gud finns, visa nått felaktigt i resonemanget som leder till att händelserna är möjliga under "Gud finns", och på så sätt motbevisa dem, nu när vi inte har "bra" dokumentation av vad som egentligen hände.
Däremot är händelserna inte troliga eftersom det idag inte finns några tecken på att Gud skulle existera vilket gör att premissen för händelserna försvinner.

Så för att svara på frågan. Jag röstade inte eftersom jag inte ansåg att mitt alternativ fanns med. Mitt svar är, Ja, det är förenligt OM religionen är sann. I det fallet blir religion och vetenskap samma sak eftersom båda beskrivningarna går mot samma beskrivning.

Edit: fesoj, du missar två valmöjligheter.
Det första är valet att inte välja. Valet att inse att vi ännu inte har tillräckligt med information för att ta fram en korrekt beskrivning av universum, eller, att du inte har tillräckligt med information för att bestämma dig för vilken beskrivning du vill ta för sann. Du väljer på nått sätt by default den som du kan mest om. Att utesluta den andra för att du inte är insatt i den förklaringen är att basera sitt belsut på okunskap, inte på kunskap.

Det andra valet är att låta någon annan välja. Det här är kanske inte alltid så tillfredställande, beroende på hur mycket man själv är med och hur mycket man låter nån annan bestämma. Vad jag menar är att man kanske bör lita på personer som är insatta i ämnet. Vi kan inte alla vara kvantfysiker, vi har alla färdigheter som vi är extra bra på och andra vi inte är lika bra på. Om Stephen Hawking påstår att han kan visa att universum skapades spontant ur ingenting med hjälp av Einsteins relativitetsteori blandat med kvantfysik är inte jag den att ifrågasätta honom. För att tro på vad han säger kräver jag inte att själv kunna komma till samma slutsats genom att göra om beräkningarna, för det har jag ingen chans att lyckas med (trots att jag går teknisk fysik). För mig räcker det med att andra kan göra det, sen litar jag på resultatet. Precis som du litar på att expertisen har gjort ett tillräckligt bra flygplan när du är ute och reser, kan du då inte lita på expertisen inom forskningen för hur universum kom till?

Vad menar du med vetenskap förresten? Är vetenskap endast det som är sant, eller alla försök till systematiserande och forskning på vetenskapens villkor? All vetenskap är ju som bekant inte sann.

Vi finns tack vare energi-vinning med hjälp av energibindningar, religion har inget med vetenskap att göra och kommer aldrig vara något annat än utdött fantasi

Ingen vetenskap påstår sig vara sanning. Det finns ingen objektiv sanning då den enda uppfattning vi har, och någonsin kan ha, om vår värld är den genom vår sinnen. Vi (människan t.ex.) har en modell av världen som vi arbetar efter. Om modellen är sann är irrelevant. Vad som är relevant är om den fungerar. All vetenskap handlar om att beskriva omgivningen, att skapa en fungerande modell.

Skrev ett svar på ditt förra inlägg som edit i mitt tidigare. Missa inte det!

Jag protesterar mot utformningen av undersökningsalternativen. Ett av alternativen är listat som det självklara alternativet, vilket skapar snedvinkling.

På vilket sätt då? Kände du dig sugen på att svara emot din egen åsikt eller anser du att alla andra som kommer svara på frågan är idioter och leds till trådskaparens önskade svar?

Jag hade då inga problem med att välja vad jag tyckte.

Till citat #1: Evolutionsteorin är just en teori. Jag kan själv komma på en teori som är oförenlig med tanken på Eva och Adam i någon mening. So? Teorier kan omöjligen bedömas utifrån andra teorier, vilka kan vara felaktiga. Teorier måste bedömas utifrån vad vi genom förnuftet kan säga, utifrån vår perception, logik, osv. Använder man teorier som måttstock för andra teorier är man waaay off. Exempelvis, ifråga om universums tillkomst.. teorier om detta måste prövas gentemot vad som är möjligt och troligt, och inte gentemot vetenskapliga teorier av något slag.

Till citat #2: Som sagt, vetenskapen har inget egenvärde. Det är onekligen resultaten som är det vi intresserar oss för. Alltså, ett sannolikt sätt att förklara ex. människans historia, eller universums tillkomst. Om vi exempelvis har en extremt svår matematisk uppgift framför oss (och vars lösning vi är intresserade av, alltså inte bara någon matematisk exercis), så måste vi kunna tillåta oss att använda oss av alla tänkbara sätt att besvara denna uppgift så att lösningen ger oss svaret på frågan på ett sätt som är logiskt att ta till sig. Sedan om vi räknar med miniräknare, multiplikation eller division under olika förhållanden spelar ingen roll. Sanningen är, min vän, att uppgiften har ett svar.

Till citat #3: Får jag presentera mitt sätt att se på saken. Jag tror att man går händelserna i förväg när man går direkt till människans historia och rötter. Detta kan inte frikopplas ifrån det faktum att människan, oavsett historia och eventuell evolution, faktiskt lever i ett universum. Försök föreställa dig (som ett tankeexperiment), att man till 100% har bevisat att något som vi kallar Gud har frambringat universum. När man ser på jorden, skulle det då vara helt från vettet att inte isåfall ta med detta i beräkningen när man söker förklara människans tillkomst. Varför skulle man argumentera för Eva och Adam-modellen, om man inte kunde tänka sig att Gud skapade allt?

Religion är förenligt med vetenskap så länge man inte inbillar sig att sin tro har något med vetenskap att göra och låter det påverka en i sina vetenskapliga aktiviteter.
Religiösa vetenskapsmän existerar ju. För de flesta av dem är det självklart att hålla isär vetenskap och tro.

Dock har jag väldigt svårt att förstå hur dessa kan få allt att passa ihop.
Religion och vetenskap är ju i många avseenden varandras motsatser.

Försök, för en gångs skull, se på det lite objektivt.

Fel, Evolutionsteorin är en Vetenskaplig Teori och under detta finns det starka grunder, observationer, experiment och bevis.
Teorin om spagettimonster-guden eller Adam & Eva är enbart en fantasibaserat teori som aldrig kommer vara Något annat än en just fantasibaserat fiktion.

Lite OT kanske, men jag håller inte riktigt med här.
Inom matematiken är det oftast så att vägen till lösningen är mycket intressantare än lösningen själv.
En ny metod att komma fram till lösningen gör ofta att man kan se saker på ett nytt sätt och då finns hopp om att kunna lösa även andra problem med denna nya metod.
Även i andra vetenskaper gäller detta till stor utsträckning.

Det går att göra många teorier som "förklarar" samma sak, men det som är intressant är inte slutsatsen utan vad teorin bakom bygger på och hur bra dess premisser stämmer in på gjorda observationer.

Det finns ingen anledning även om man ser på det objektivt så spelar det ingen roll. Det är en enkät inte någon slags forskningsstudie. Du i din privata kammare svarar på en fråga. Hade det valen varit "Du är en åsna som gillar religion" "Du är en riktigt charmör som diggar vetenskap" "Du har ingen åsikt alls" så skulle du ändå lyckats svara efter din egen åsikt.

Antyder du förresten att du är objektiv för det mesta? Hehe...

Nej, jag antyder att du väldigt sällan är det. F.ö. så har du nog rätt. Det är inte världens grej att alternativen ser ut som det gör.

Man kan hålla med om precis allt som vetenskapen säger sig förklara, och det finns ändå massor av plats för Gud och högre makter. Det är väl knappast många av de som kallar sig kristna som tror bokstavligt på skapelseberättelsen i Bibeln, och saker som kan falsifieras mer eller mindre. Så det handlar rätt mycket om hur man definierar religion. Gud kan finnas oavsett hur mycket felaktiga tramserier som anhängarna hittar på i hans namn.

Naturvetenskapen t.ex. arbetar mycket på att förklara förlopp och HUR saker hänger ihop. Den förklarar inte VARFÖR det är så. Varför finns just elektroner, protoner och neutroner? Varför existerar universum? Man kan svälja Big Bang med hull och hår och ändå ha på känn att det var en gud som satte igång alltihop, som bestämde de fysikaliska spelregler som vi försöker förstå.

Jag tror inte på någon gud och jag gillar inte religion, men det går helt enkelt inte att utesluta något av det på ett rent vetenskapligt plan.

Även jag reagerade på ordet "självklart" i ett av röstningsalternativen. Att det ska vara så svårt för trådskapare att låta bli att vinkla alternativen till sin egen åsikt. Gäller inte bara dig då celerity.