Så mycket snabbare är Surface Laptop än Macbook Air M3

Tycker du blandar korten lite nu. RS232 är de facto standard för en mängd utrustningar och många som jobbar med hw fysiskt måste alltid vid varje ny installation faktiskt använda det. Alla tekniker jobbar inte exakt med samma hw och beror helt på omständigheter. Ett helt personligt exempel: mina servar i mitt hem har till och med rs232/console bios output och saknar grafikkort. Jag har därför en USB-hubb med 4st donglar för db9-kontaktar ansluten till min Mac studio för jämnan. Men ju behöver bara 1st 10gbe interface för trunken av vlan.

Kontorsarbete med videosamtal etc har ju inget öht som gör att en tekniker sticker ut från random tjänsteman. Wi-Fi fungerar för många saker men det blir i princip en AP per klient om man ska streama sin 4k video. Men underskatta inte trådlösa protokoll. I mitt hem får jag ut över 500mbit över 5g till mobilen till exempel.

Det kommer att gå att köra linux på, men eftersom det är en helt ny processor måste någon kompilera linux för den nya processorn.
Så det kommer antagligen inte gå från dag ett.

Det största problemet som jag ser är NPU.
CPU och GPU är inget problem för linux, men i dagsläget finns inga linuxprogram som är skrivna för att atnvända NPU.

Jag killgissar att det går att köra de stora linuxdistrona inom ett år.
Däremot kanske AI och LLM för linux som använder NPU kanske dröjer två år.

Har inte ens sladd i stationära, satsar på bra wifi istället. För edge-cases så har jag ethernet adapter med usb-c funkar fin-fint, det är inte hela världen att ha en uppsättning kablar och adaptrar med sig.

Men så är jag killen som hade en Psion5 med hemmabyggda adaptrar för att kunna använda den som VT100 terminal när jag åkte runt till kunder en gång i tiden. Fungerade alldeles utmärkt för att få feldiagnostik och/eller sätta ip-adress på utrustningen så jag kunde fortsätta från någon av kundens datorer.

De gör de indirekt genom att ha bättre batteritid på samma storlek av batteri.

Det verkar dock som att Qualcomm ligger steget före och redan har lagt till mycket i linuxkärnan och de säger att de kör Debian.

Även här kan man väl tänka sig att Qualcomm bistår med drivrutiner, och sedan är det väl ingen större skillnad mot Windows?

Enligt backblaze är det ca 1% per år i snitt för deras ssd-diskar, däremot är det vissa modeller med mycket högre procent och andra som har 0%

Men i viss mening kan man ju säga att det är 100% av alla ssd'er om de används länge nog, de har en begränsad mängd writes och är i praktiken en slitdel. Därför tycker jag de skall kunna bytas.

Det kan förstås vara irrelevant i de flesta fall, normalt användande hinner inte hinner döda disken innan hela datorn ändå är kasserad av andra skäl. Men jag ogillar ändå att behöva tänka på det. En mjukvara som - hypotetiskt - uppdaterar 10 gig cache på disk varje timme eller något kan göra hela datorn oanvändbar i förtid, det behöver inte vara så.

Sen är det ju andra fördelar med att kunna byta lagring, man kan ta ut "produktionsdisken" när man vill labba exempelvis.

Hoppas därför de övriga ARM-aktörerna lyckas hålla sig till att lagringen är separat från själva SOC'n även fortsättningsvis.

Jupp, det kommer att gå fort, men det kommer inte att fungera från början (som är 18 juni när de nya datorerna släpps).
Med lite tur kanske det fungerar redan till Ubuntu 24.10 / Fedora 41 i oktober.

Här kommer det dock ta längre tid.
Det räcker inte med att dte finns drivrutiner i kärnan, det måste finnas program som använder drivrutinerna.
Vad jag menar är att det antagligen inte räcker att kompilera om AI / LLM för NPU, utan programmen måste även skrivas om - vilket tar längre tid.

Vad jag menar är att Linux redan går att köra på ARM, dock inte Snapdragon Elite, därför komer det gå snabbt att fixa.
Men NPU är en ny processor, därför måste man skriva nya program, vilket tar längre tid.

Typ all större styrutrustning oavsett om det är panel, duc, plc för vad som helst. Vanlig styrutrustning som finns i varenda modernt större byggnad, lägenheter som fabrik och på många andra ställen ute i samhället. Undantag där de ej finns är att mindre fordon inte har denna typ av styrningsutrustning utan microkontrollers. Microkontrollers är mest till för kompakta färdiga lösningar där slutägaren ej uppdaterar programkod och skräddarsyr den för sitt behov, självklart finns det undantag på detta.

Ja, man kopplar in sin laptop i dockan. Då blir allt inklusive Ethernet inkopplat. Det är när man går in i en tyst rum där det inte finns en docka som man pluggar in ethernet om rummet inte har bra wifi. Jag påstår att det självklart går fixa wifi som duger åt de flesta. Det är dock svårare att få till ett bra wifi på en arbetsplats för mängder av enheter än i hemmet. Detta med att smårummen ska vara ljupdämpande bidrar nog till att wifin ofta blir dålig.

Tappade du Internet där?

Vet inte vad du menar med superlåga krav, men det var länge sedan jag satt med under 200Mbps trådlöst. Själv är jag inte speciellt begränsad av WiFi på ~500Mbps med en svarstid på 5-15ms.

Har inte kört med ethernet direkt till datorn här sedan 802.11n blev en officiell standard.

Den huvudsakliga poängen var att det verkar redan gå att köra Debian på den, så grovarbetet i kärnan är kanske gjort. Sedan tar det förstås längre tid om man måste invänta nästa version av ett specifikt os och liknande.
Dessutom är det kanske inte bara att installera linux som på en traditionell pc, men det kan ju inte skyllas på linux i sig.

Jo, men det är väl ingen skillnad mot Windows? Någon måste ju skriva program där också, och har man väl gjort det är det troligen inte särskilt besvärligt att göra det för linux också. (Sedan kan det ju tänkas att inte alla applikationer kommer till linux, men så är det ju alltid).

Min poäng är att någon redan har skrivit program till Windows, nämligen Microsoft.

Ett av säljargumenten är ju att copilot och recall redan fungerar.

Däremot kommer det nog ta lika lång tid för alla andra icke-microsoftverktyg att bli färdiga oavsett om det är windows eller linux.

Jo, men dessa är väl kanske mer att se som windowsfinesser? Det svåra är kanske inte ens att använda npu utan att integrera det vettigt i systemet (om nu Microsoft har lyckats med detta). Med tiden kommer förstås fler och fler applikationer få ai-stöd av olika slag, men det kommer nog dröja ett tag innan det blir oumbärligt både i Windows och linux (och för seriöst ai-arbete är ju inte 45 Tops så imponerade ändå).

Än så länge är det väl knappast ai-prestanda som gör att folk längtar efter dessa datorer?

De visar dock bara batteritid för videouppspelning och webbsurfning medan prestandasiffrorna bara är för tunga flertrådade laster. De anger med andra ord bara batteritiden vid låg belastning, vilket säger väldigt lite om hur mycket ström CPUn faktiskt drar eftersom skärmen och övrig hårdvara kommer stå för en stor del av strömförbrukningen i det fallet.

Det skulle man kunna tro men det är inte riktigt så det fungerar i praktiken, Tbw-siffrorna är inte direkt översättningsbara till "process som skriver 10 gig per dag" kan man säga.

Tbw förutsätter exempelvis att datat kan fördelas jämnt på cellerna, vilket de inte kan om disken redan har en massa annat data.

Ett annat uttryck för hållbarheten är garantitiden och "disk writes per day". KC3000 förutsätter 0.4 DWPD för att ge en garanti på 5 år, men om du skriver 10 gig i timmen till en disk som nästan är full så kan det leda till en belastning som liknar 12 DWPD på en liten del av disken. Då är den beräknade hållbarheten istället ca 60 dagar.

Detta hanterar SSD'er genom att flytta data (så gott det går, vilket påverkar prestandan också), så disken ryker inte garanterat inom 60 dagar även i det här scenariot. Men summa kardemumma är det ändå värdelöst att inte kunna byta eller uppgradera sin SSD.

Det är helt onödigt att baka in en förbrukningsvara i SOC'n på själva datorn, det är som att bygga bilen så att man behöver byta den när bromsskivorna är utslitna. Det är fel rent principiellt och kan alltså även bli ett problem i praktiken.

Minnet är däremot okej, det är en klar fördel att ha enhetligt minne på processorn, men disken är helt onödig.

Fördelarna för Apple är att disken kommer vara den vanligaste orsaken till att någon skrotar sin macbook air med 128 gig disk om några år och tvingas köpa en ny. Fördelarna för användaren är precis inga alls.

Det är ju inte säkert att man tycker att det är värt uppoffringen, men man lär väl också spara en hel del plats på att inte behöva kontakter, skruvar, luckor och liknade?

Förvisso, men det är svårt att se de som letar efter en tunn och lätt dator med mycket hög beräkningskapacitet men som samtidigt har svag grafikdel, begränsat med minne, låg lagringskapacitet och mjukvaror som körs emulerade som en speciellt stor kundgrupp.

Jo, men hur många har 90% fullt på sin SSD som används konstant? Visst går det att nå såna gränser i extremfall, men det jag tror ändå inte det är så stort problem som du får det till. Jag har haft många trasiga hårddiskar, men ingen trasig SSD än så länge; har ett par som jag använt rätt mycket sedan de köptes in typ 2010-2014.

Jag håller absolut med om att det vore bäst att ha utbytbara diskar i alla laptops, men jag tror inte på att SSD:n kommer vara orsaken till att särskilt många datorer pensioneras. Skadade skärmar, dåliga tangentbord, döda batterier, defekta backlights och annat verkar mycket vanligare än utslitna SSDer.

Är det inte tvärt om nästan vad alla vill ha? Även om man inte gör annat än surfar är det något som dessa processorer är överlägsna på (javascript-prestanda dvs.).

Att ha 90% fullt på en 128 eller 256gigs macbook lär inte vara ovanligt gissar jag. De som köper nytt och byter inom 5 år lär inte märka något det är sant, i den meningen är det inget stort problem. Större för den som köper begagnat och ännu större för den om inte har råd att byta dator bara för att disken ryker förstås.

För mig personligen är det ett problem från dag 1. Min M1-macbook är den enda datorn jag haft där jag ens funderar på hur full disken är! För alla andra datorer tänker jag "tomt utrymme är slösat utrymme", på macbooken är det istället tvärsom, den måste till varje pris hållas så tom som möjligt. Varje stor fil som sparas känns som att röka en ofiltrerad cigarett.

Jag gillar MacOS men om inte det finns macar med bytbara diskar när min M1a ger upp (vilket den kommer göra pga trasig disk innan något annat går sönder) så är detta min sista mac.

Det är min bild av det också, prestandan blir lidande eftersom ssd'n måste flytta befintligt data när det är hög aktivitet på det kvarvarande lediga utrymmet. Detta i sig orsakar alltså högre writes än det datat man faktiskt vill spara, och även den mekanismen är också till syvende och sist en avvägning. När disken börjar bli full offras leveling för att inte prestandan skall bli obefintlig och då blir det inte jämn fördelning.

Brasklapp att det händer mycket på teknikfronten och jag fördjupade mig i det för några år sedan.

Någon som vet exakt hur det funkar får gärna rätta mig här men jag har uppfattningen att om du utnyttjade säg 120 av de 256 och därmed var under 50% kapacitet så kunde de 5% skrivcyklerna kanske varit 50% om du hade haft en mini med 128 gig istället och därmed utnyttjade 90+% av disken.

Här borde jag lätt köra ett test genom att fylla min M1'a till 90% och köra en loop som fyller återstående utrymme i en vecka och kolla procent-deltat - men det känns lite som att kolla om det gör ont att hålla handen i en låga. 🤪

Jag tror att den avgörande skillnaden inte är arbetsbelastningen men hur stor procent av disken som utnyttjas av de 2tb jämfört med minin's 256.

Det vore fantastiskt om någon kunde förklara att detta inte alls gäller längre, så jag kan sluta andas genom tänderna när jag bygger om mina previews i lightroom på macbooken

Håller helt med om detta. M2-lagring tror jag inte är några problem, NAND-cellerna sätter gränsen så nvme-bandbredden borde kunna hålla jämna steg prestandamässigt. Och jag hoppas också att någon kan komma på en lösning där separata minnesmoduler fortfarande kan vara gångbara även med unified-minne, åtminstone på desktops. Uppgraderbart GPU-minne på köpet!

Moderna SSD:er har alltid mer fysiskt utrymme än vad de presenterar uppåt. Detta har flera fördelar, en uppenbar är att dåliga celler automatiskt kan ersättas.

Men en annan väldigt viktig orsak i kontext av ovan är att man då slipper hamna i ett läge där SSD-kontroller får lägga väldigt mycket resurser på att lura ut en bra strategi för hur skrivningar från hosten ska mappas fysiskt till flash-celler.

Så även om det fortfarande blir en prestandaminskning av att köra med en väldigt fullpackad disk, är den typiskt mindre idag jämfört med SSDs tidiga dagar.

Hittade information som sade att de tidiga och med dagens mått usla SSD-kontrollers kunde få en "write amplification factor" på >=2,5. D.v.s. en skrivning av 1 GB av data resulterade i praktiken i 2,5 GB skrivning mot flash. Med en sådan nivå skulle 5 % då istället varit 25 %.

Och värt att ha med sig här: givet att de flesta diskar verkar ha 512 byte logisk block storlek och NAND-celler har typiskt 4096 byte blockstorlek ger det en "worst-case amplification factor" på 8.

I praktiken, bl.a. tack vare mer fysiskt utrymme än vad som presenteras, verkar dagens diskar inte få något större problem med "write amplification". Inte ens om man ligger på 90 %.

För egen del så räckete ändå 256 GB som systemdisk ihop med 1 TB extern disk, men ligger typiskt då på 75-90 % diskanvändning. Det som suger är att OS-uppdateringar kan vara rätt stora och ligger man på ~90 % med en 256 GB disk går de ibland inte att göra, så det är orsaken till att 512 GB hade varit så mycket bättre. Så det är "trots" hög nyttjandegrad det ändå bara tagit 5 %.

Jag är rätt hundra på att det enda du skulle se i det fallet är en "write amplification factor" på väldigt nära 1,0. Är rätt trivialt för kontrollern att optimera det fallet då 90 % av data är rätt statiskt och den har mer än 10 % att jobba med rent fysiskt på det kvarvarande.

Absolut! Och därför är egentligen just kapaciteten den viktigaste faktorn. På min disk med 256 GB där nu 5 % används skulle gissa att en 128 GB disk (om vi nu antar att det ens hade fungerat) hade legat på 10-12 %. Ungefär det dubbla p.g.a. av halva fysiska kapaciteten och en liten ökning p.g.a. en "write amplification factor" strax över 1,0.

Men om man nu faktiskt klarar sig på en mindre kapacitet lär man även ha mindre behov av lagring. Så i praktiken skulle en dator med 128 GB disk med ett liknande användarmönster jag haft ligga mer i 5-7 % nivå (ignorerat att jag inte hade fått plats med allt som måste ligga på systemdisk då, finns saker som inte kan flyttas till extern disk USB på MacOS).

Det som i så fall är en potentiell värre SSD-dödare är att konstant köra en last där aktivt använt RAM ligger strax över mängd fysiskt RAM då det ger en konsekvent ström av läsning/skrivning från swap-space.

Fast de innebär för normal användning ett så gigantiskt overkill att huruvida X Elite eller M3 är 10 procent snabbare än den andra är egalt.

Var och en får förstås avgöra hur mycket pengar de vill lägga, men för den optimala surfupplevelsen är det nog MacBook (och kanske dessa) man vill ha (och i ännu högre grad om man vill vara portabel). Några procent hit eller dit betyder kanske inte så mycket, men om man skall köpa något vill man ju gärna veta hur marknaden ser ut så man kan göra ett välgrundat val.

Bra exempel, och det är ju extra bittert att Apple envisas med att sälja laptops - även "pro" för över 23000 kr - med bara 8 gig minne.

Vad som än råkar vara den SSD-dödaren som till slut välter lasset så vet man från dag 1 att en SSD är döende, därför är det IMO orimligt att göra datorer där de inte kan bytas. Men det är som det är och jag bryr mig kanske lite för mycket om det.

Copilot+ kanske blir en väckarklocka till Apple också inte bara Intel och AMD. Det enorma försprånget som Apple haft på laptops är troligen borta, hur ser kunderna då på att betala 23000+ för en burk med 8 gig ram?

Man får 8 gig RAM i en raspberry pi för ca 1000 spänn, den kör också Arm64...

SSD och livslängd känns som OCD ärligt talat, för de allra allra flesta kommer ändå vilja sluta använda enheten innan ssd’s livslängd är över.

AI blev en väckarklocka för Apple, absolut att de labbat i det fördolda, men tror ändå det tog dom på sängen. Nu släppte de M4 vad jag gissar i förtid för att inte hamna på efterkälken avseende NPU och det ska bli riktigt intressant vad de presenterar på årets WWDC för de inser förhoppningavis att det är dags att gasa och att lägga ner Apple Car och omfördela pengarna mot AI talar för att det är exakt vad de gör.

Jag tror inte att särskilt många bryr sig om det (så länge allt flyter på med 8 GB), men för att kunna köra alla ai-modeller man rimligen kommer stoppa in i OS X krävs kanske mer minne.