Jag bryter visst mot lagen. Civil olydnad.

Men från ett generellt synsätt: Vems moral är det som "bestämmer" och är viktigast?

Om alla skulle gå efter sin moral istället för lagarna så kan det jämställas med anarkism - alla gör vad de själva vill.

Folkvalda stifta lagar, lagar följs - The End.

Att någon moral skulle stå över lagarna tror jag inte på.

Låt mig få utveckla mitt korthuggna inlägg tidigare. I sak är det väl off-topic, men ändå...

För det första vill jag säga: fuck it. Moralfilosofi finner jag föga fruktbart och föga övertygande, ju mer stringent moralen är, desto lättare är det att hitta paradoxer och ju slappare moralen är, desto mer innehållslöst blir det att tala om moral.

(Edit: Följande mening blev knepig, tillräckligt knepig för att jag inte ska orka skriva om den!)
Det jag inte försökte göra var tvärt emot vad du föreslår, var att göra detta allestädes närvarande "naturalistiska felslutet", att "normalt" eller "förklarbart" implicerar "rätt", "naturligt", etc. Det kan ha varit otydligt i mitt förra inlägg då jag talade om antropologiska observationer. Vad jag inte menade var att anspela på tramset kring den "ädle vilden" - att människans moral är påtvingad av naturen. Däremot är förutsättningen för den helt klart ett resultat av evolution. I själva verket är "naturfolk" bland det blodigaste man kan hitta, men vi kan ändå tala om en mer fix moral, eller åtminstone en intersubjektiv sådan, och denna är mer eller mindre kommen ur evolution. Den moderna moralfilosofin kan sägas vara sprungen ur upplysningen och begynnande liberala idéer om människors lika värde. Försöker man grunda moralen i biologi faller man lätt i orimligheter. Den mest uppenbara orimligheten är att av detta följer att människor är helt homogena, ja, rentav ett "oskrivna blad", vilket vi inte vet är sant. Eftersom det senare gäller skulle en sådan moral alltså göra skillnad på folk och folk, därav orimligheten. Vi hamnar då i ett etiskt dilemma och kan motivera lite vad som helst.

Men ändå, det som hänt i människans utveckling är inte så mycket att själva moralen har ändrats utan snarare tillämpningen och generaliseringen av denna. Även den oädle "vilden" hyser denna typ av moral, bara det att denne inte nödvändigtvis omfattar grannfolket i den. Upplysningstanken om människans universella lika värde kommer sig mer utav omfånget av moralen än utav själva innehållet. Från början var din stam inte lika mycket människa som min stam, varpå min höga moral ändå inte appliceras på dig. Senare var vår moral inte tillämplig på grannlandet eller en fjärran världsdel. Den kontroversielle Singer tar upp detta i sin bok "the Expanding Circle" och handlar alltså om hur vi utökar synen på vad som ska innefattas i denna moral. Steven Pinker redogör i "The Blank Slate" för en tanke att moral är lite som matematik och "upptäcks" snarare än "uppfinns". Vi kan, om vi vill, reducera moral till spelteori och inse varför det lönar sig att inte döda grannen, inte stjäla från honom eller svika en vän. Detta kommer sig ju ur evolution. Men därmed inte sagt att det hela reduceras till biologi. Det påminner om fördomar. Fördomar är i sak något mycket ändamålsenligt, en överslagsberäkning utifrån tidigare erfarenheter på precis samma sätt som känslor fungerar. Vi skulle kunna reducera det till vilken nivå som helst och hitta mekanistiska förklaringar, men då ser man inte skogen för alla träd (ungefär som att beskriva andra världs i partikelfysik). Fröet till moral har främjats rent krasst evolutionärt, men det är kulturen som klär den i namn och funktion. Religion är som bekant en del av kulturen och det är vanligen religion man förknippar med "absolut" moral närmast i betydelsen "dogmatisk". Men när jag i mitt tidigare inlägg hänvisade till en "absolut" moral menade jag inte denna utan snarare vad som fixt lönar sig rent spelteoretiskt. Till detta kommer alltså den i upplysningstraditionen utökade tillämpning där vi anammar moralen för alla människor, ja en del vill utöka den än mer och innefatta alla människoapor eller ännu fler arter.

Jag trodde i min enfald att mina två korthuggna inlägg tidigare skulle kunna sammanföras, men jag var naturligtvis inte explicit nog. Nämligen, ta t.ex. det jag skrev om föraktet för horan, ett förakt som är tämligen universellt även i samhällen som inte omedelbart hyser ett förakt för prostitution. Detta är ett klockrent exempel på där man kan ramla i den naturalistiska fällan; förakt mot lössläpta kvinnor är tyvärr helt logiskt i evolutionära termer men i modern upplysningstradition har man, i teorin, frigjort sig från en omedelbar koppling mellan biologi och kultur: Föraktet är inte rätt bara för att det kan förklaras och förklaringen är inte heller tillstymmelsen till ursäkt till varför föraktet skulle vara bra eller ens okej. Förklaringar implicerar inte dylika ting ö.h.t. De som är finfinast på att falla i denna fälla är paradoxalt nog de som skyr all tanke på att människor skulle vara biologiska varelser.

Så, de lönsamma effekter av samarbete och godhet ("godhet" borde ju definieras "åt andra hållet" - gott är gott just därför att det lönar sig) kombinerat med den liberala människosyn - som egentligen alla ideologier (även sådana som inte identifieras som "liberala") bygger på - som inte längre omfattar den egna familjen, stammen eller ens landet, utan *alla* människor på vår planet kan säga vara den intersubjektiva moral som är "absolut" i meningen "grundläggande, kan byggas ut" snarare än "fundamental, får ej ruckas på".

Observera att moralen är universell så till vida att den inte bygger på biologi bara för att biologin är dess förutsättning. Om vi försöker göra biologin till måttet på moral blir denna moral helt meninglös och i sak bara just biologi. Moralen har haft framgång på samma sätt som vår kognition - biologi i betydelsen gener är inte tillräckligt snabba och flexibla för att reagera på omgivningen så snart organismen börjar röra på sig för predation. Bättre att förse organismen med ett nervsystem som kan hantera omgivningen i realtid. När detta nervsystem blir tillräckligt komplext räcker det inte ens längre med helautomatiska processer. Bättre då att förse organismen med minne och analyserande förmåga. Denna analyserande förmåga blir mer och mer nertyngd ju mer komplext socialt livet blir. Bättre förse nervsystemet med överslagsberäkningar utan medvetet ingripande. Dessa blir till känslor som så småningom lär sig spegla andra individers ditto. Nu har kopplingen till evolutionens grundläggande enhet för selektion - genen - redan där grumlats så mycket att individen kan ta altruistiska beslut eftersom sådana lönar sig i längden snarare än för stunden. Altruismen är reciprok och något vi nu kallar för 'moral' lönar sig utan att våra gener varken vet eller bryr sig. Lägg där till ett språk och förmedling av tankar så att din biologi påverkar mitt psyke och vi har 'memer' som blir till en helt ny grundläggande enhet för selektion. Denna selektion är kulturell (vilket givetvis inte är onaturligt) och kan vara så dominerande att beteendemönster uppstår som inte är till individens gagn. På denna basis kan vi gissa oss till att moralen kan återupptäckas flera gånger kulturellt sett oberoende av varandra och även om dessa moraler kommer skilja sig åt i detaljerna, kommer de inte skilja sig åt i bevekelsegrund och ha flera beröringspunkter med varandra. Således är det generellt sett omoraliskt att döda en annan människa, t.ex., bara det att tankarna kring vad som är en människa har varierat stort. Dogmatiska moraliska ramverk som kristendomen är såklart ett resultat av evolution, i första handen hos memer men i det yttersta av gener. Just eftersom moralen inte är beroende av gener [inte i realtid iaf] är det fel att använda biologin för att dela upp människor inom själva moralen. Återigen, "är" implicerar _aldrig_ "bör". Människan är en aggressiv varelse också och det är i sak inte "sjukt" att döda, våldta, råna, kriga eller tortera varken i medicinsk eller annan betydelse men det är helt klart mot gängse moraliska principer. De som hävdar att moralen faller om man hittar biologisk förklaring resonerar dumt, de resonerar som om biologiska skillnader inte finns och om så fans skulle rasera själva moralen. Det är ett livsfarligt sätt att resonera eftersom det är labilt; hitta en biologisk skillnad mellan två människor och vips, moralen-grundad-på-älda-vilden-eller-vita-pappret implicerar plötsligt att människor inte är lika mycket värda! Meningen med modern moral är ju att den ska vara universell och bygger på lika värde. Ett lika moraliskt värde alltså, som är helt robust mot biologiska skillnader som inte bara kan finnas i teorin utan som vi redan vet en hel del om. Alla människor är lika mycket värda. Det är ett axiom, inte en konsekvens av att vi alla är exakt lika i biokemiskt hänseende. Sedan råkar axiomet ha tillkommit eftersom det lönat sig evolutionärt. Universellt, allmängiltigt och moraliskt.

Det var ungefär vad jag menade.

(Edit: En observant människa ser ju det förfelade i när kristna ser den moderna tiden som moraliskt förfall, att moralen blir svagare med tiden. Det är ju precis tvärt om - vi är mer moraliska idag än i forntiden, bara det att den dogmatiska kristna moralen råkar - paradoxalt nog - vara mer biologistisk än vad anhängarna själva förstår.)

Jag anser att FRA-lagen samt IPRED-lagen borde tas bort då dom enligt mig bryter mot mänskliga rättigheter.

En annan lag är lagen om att man måste betala för att äga en TV-mottagare, den borde tas bort alt. ändras. Det vore mer lämpligt att betala för att man nyttjar tjänsten, skulle inte vara svårt att fixa rent praktiskt om dom bara ville.

Sen angående hjälmtvång för vuxna är det inte helt oproblematiskt då det antagligen skulle vara så att en andel av dessa cyklister istället skulle använda bilen. Då får man överväga vad som är bäst totalt sätt.

Finns många onödiga lagar som bygglov, sprittillstånd, restaurangtillstånd, hets mot folkgrupp, kassettersättning , diskrimineringslagar och vapeninnehavsförbud.

Dessa finns bara för att försvåra och göra det jobbigt för folk när detta kan skötas utmärkt utan statlig inblandning.

11 kap. 14 § regeringsformen bör göras om. I dagsläget stadgar den att om en föreskrift från riksdagen eller regeringen strider mot grundlagen på ett sätt som inte är uppenbart, ska den ändå tillämpas av domstol och offentliga organ. Föreskrifter som strider mot grundlagen ska ta mig fan inte tillämpas. Lagen finns enbart till för att skydda politiker från pinsamheter.

En av mina bekanta anser att 1 § avtalslagen bör göras om, eftersom modellen med anbud och accept vid slutande av avtal ibland är något förlegad. Jag håller med om att det i många fall blir krystat att tala om anbud och accept vad gäller saker som parkeringskostnader och vissa andra konsensualavtal.

I ett gammalt rättsfall flummade rätten till det så att anbudet ansågs vara själva parkeringsskylten, trots att den inte är riktad till en specifik adressat. Hittepå, skulle jag vilja säga.

Jag anser att den kommunala fastighetsavgiften som i realiteten är en statlig skatt bör tas bort. Det är en skatt på ägande som helt frångår skatteförmågeprincipens alla olika tolkningar. Skatt bör endast uppbäras vid förtjänst- eller konsumtionstillfälle. Skatt på ägande eroderar finanser. För övrigt blir all fastighetsskatt relativt godtycklig, eftersom marknadsvärden måste hittas på.

På straffrättens område kan jag säga grov kvinnofridskränkning, 4 kap. 4 a § 2 st. brottsbalken, bör tas bort i sin helhet. Den lagen är bara politisk. Det kan knappt sägas vara ett eget brott, utan bara en specialrubricering av grov fridskränkning. Tönterier.

"The more corrupt the state, the more numerous the laws." - Cornelius Tacitus (55-117 A.D.)

Nu börjar jag förstå hur du/ni tänker.

Men om vi nu skulle gå efter att moral är lagen, och att 52 % anser att det är okej att döda våldtäcktsmän och köra över pensionärer med skördetrösker. Ska detta vara okej och helt lagligt då? Majoriteten vill ju det och vi lever ju i en demokrati.

Att moralen är lagen är en fin tanke, men lite utopisk. Lagen måste alltid gälla och är man beredd att bryta lagen så får man vara väl medveten om att man får ta sitt straff. Genom demokratiska processer kan man ju självklart ändra lagen/moralen, men tills dess får man helt enkelt hålla fingrarna i styr.

jag laddar ner

Då lagen fortfarande gäller så anser jag att den ska följas även om den är skit. T.ex fildelningen så är ju PP ett sätt att få lagen ändrad. Visst, ladda hem, men då får man allt stå för konsekvenserna om man åker dit. Hur definerar du stor grupp förresten? Majoritet i landet, eller bara allmänt stor? Extremvänstern kan klassas som en stor grupp och de vill uppenbarligen att det ska bli lagligt att kasta gatusten. Civil olydnad?

Jag har väl lite för fascistiska åsikter för att riktigt förstå det här. Och att det ska vara så svårt att stava våldtäktsmän ordentligt.

Men nu utgår du ju ifrån att alla skulle ha någon "Superman-moral". Banditer och pedofiler har en annan moral än den typen du har, alternativt ingen moral alls! OG-ligan gick ju ut och sa att de inte har några problem att råna tanter med AK-47. "Only Business."

Hade alla samma moral som dig, så visst, då hade det varit realiteten. Men nu när det finns nå mycket pack och skräp i samhället så är det inget annat än en utopi.

Well, räcker inte det? Du missuppfattade och jag förklarade. Gemensamma och lätta att komma överens om är ju precis vad det är, du måste inte se "absoluta" som någon religiös auktoritär smörja.

Du faller i det naturalistiska felslutet. Vi talar inte om utilitarism utan vad de flesta intuitivt vet med sig. Och häng inte upp dig på "de flesta" i betydelsen "det finns folk som tycker annorlunda".

Vad vi menar med "värde" blir en felställd frågeställning då värdet liksom definierats av moralen, inte tvärt om. Upplysningstanken har infört människors lika värde som ett axiom, inte som en slutsats baserad på nytta, biologi eller whatever. Det är ju just om man drar in saker som nytta eller det faktum att vi inte är oskrivna blad, att vi är olika intelligenta, olika starka och på det hela taget har olika förutsättningar, som det mynnar ut i pannkaka. Problemet blir ju att man går bakvägen och påstår att detta axiom gör att människor alla har samma förutsättningar och därefter drar slutsatsen att inga skillnader finns. En sådan hållning faller då skillnaden faktiskt finns där. Därför är alla människor lika mycket värda, för att vi inte baserar detta på förutsättningar och egenskaper!

Är du säker? Begreppet kanske inte har en fast definition men jag skulle säga att det krävs att flera personer surrar sig fast vid ett/flera viggenplan utan att ha forcerat sig in på en militärbas för att det ska kallas för civil olydnad. Det är liksom något i första hand man underlåter att göra fast man borde, inget man gör fast man inte får. Piloter en masse som vägrar bemanna sitt stridsflyg kanske?

Jo, förvisso är underlåtelse också ett aktivt val, men jo, jag menar nog att begreppet "civil olydnad" framstår som tydligare om det är fler inblandade. Som jag sa saknas nog en formell definition av "civil olydnad" och det är ju inte en juridisk term, men min magkänsla eller språkkänsla förutsätter att det finns fler inblandade. En annan sak är att civil olydnad inte görs för omedelbar egen vinnings skull, varvid t.ex. skattefusk faller bort men kanske inte att inte lämna in deklarationen. Syftet är ju icke-våld och att man teoretiskt sätt ska ta konsekvenserna av sitt handlande, men styrkan av mängden som gör det minskar risken att man faktiskt kommer att ta konsekvenserna. Visst, det utesluter inte att en person kan idka civil olydnad, men denne kommer antagligen då straffas.

Jag tycker alltså att det finns en gradskillnad, inte artskillnad, mellan ensam idkare och flera aktörer. Förutom icke-våldsprincipen finns ju iden om att själva brottet ska vara fullkomligt isolerat, man ska inte behöva göra intrång (om inte intrånget i sig hör till) för att komma åt att "idka civil olydnad", varvid underlåtelse låter rimligare än aktiv aktion även om det inte utesluter aktion.

Begreppet som sådant kom från Thoreau (http://en.wikipedia.org/wiki/Henry_David_Thoreau) som klassade det som ett civilt motstånd mot t.ex. ett myndighetsbeslut eller lag. Även om plural inte finns hos honom explicit läser åtminstone jag in en sådan.

Du gjorde ju det igen! "Jag VET att vi är olika drar därför slutsatsen att axiomet är felaktigt", fortsättningen är att människor inte är lika mycket värda. Men "värde" är ju inget vi i detta fall mäter i kronor eller merit utan ett grundantagande för att få någon ordning i båten. Det är ju just när man börjar diskutera värdet som det hemfaller åt vad jag tidigare beskrev: paradoxer å ena sidan, eller någon subjektiv idé om själva begreppet "moral".

Att människor har olika ekonomiskt värde eller är olika värda vid olika situationer (t.ex. merit och arbetsintervjuer) är en helt annan sak än idén om lika moraliskt värde! Du får inte förväxla dessa två oöversättbara 'värden' med varandra. På arbetsmarkanden kan man värdera folk i olika kompetenser, i politiken efter deras impact, i det akademiska efter hur smarta och kunniga de är eller rent krasst räkna grundämnen och extrahera det rena materialvärdet. Det finns alltså inget meningsfullt entydigt "värde" som man frukbart bygger moral på annat än "människovärdet" som är helt oavhängigt "verkligheten". Det är inte idealistiskt, det är för att komma till rätta med allsköns idealism där man antingen översätter något värde som helst (t.ex. ekonomiskt eller HR) till moral eller gör det omvända och översätter moral till den fysiska verkligheten. Då hamnar man i diverse felslut, i paradoxer och subjektivitet.

Är det så att du helt enkelt inte vill använda det begreppet? I så fall är det ju ruta ett igen kanske för dig, men inte för mänskligheten i stort. Det är ju som jag tidigare sa inte så att om en eller flera människor väljer en annan moral eller synsätt, så faller tanken på människors lika värde. Att människor inte är lika mycket värda i ekonomisk eller annan saklig mening är ju en trivial observation. Menar du att denna trivialitet har missats av alla som säger att människor är lika mycket värda? Du talar om fel värde. Om man bygger en förment 'moral' på dessa värden händer just detta att man just inte kommer någon vart. Då tar man en aspekt och förnekar de andra och hemfaller åt att förneka den mänskliga naturens biologi, babbla om den ädle vilden eller något sådant.

Konkret nu: De flesta människor tycker att människovärdet är något universellt. För att det inte ska bli pannkaka kan man inte ha den hållningen och samtidigt utgå från ett värde i ekonomiska eller andra termer med mindre än att man förnekar t.ex. ekonomiska värdens bärighet på ekonomin själv. Människor _kan inte_ vara lika mycket värda samtidigt som det värdet mäts i pengar, intelligens eller något annat. Om man då ska tala om ett människovärde, vilket de flesta gör sedan upplysningen [paradoxalt nog kommer ju tanken just för att man upptäckte konkreta likheter mellan individer. Svarta som vita har hjärtan och lungor på samma ställe, kungar har inte blått blod, etc, etc].

När någon säger "människovärde" menar hon ju just det och inte "ekonomiskt värde" och människovärdet minskar inte om du är en dummare individ eller ökar för att du är smartare. Skulle vi använda andra direkta mätbara värden skulle moral inte behövas alls, eller så skulle vi behöva förneka att det värdet kan variera eller något annat dumt (det kan inte variera, alltså måste människor vara ett oskrivet ark vid födseln, etc, etc, och andra ovetenskapligheter).

Edit: Observera att moral inte är någon platt institution. Det går att se flera nivåer, att överlagra och flytta tyngdpunkten. Alltså är det i sak inte t.ex. utilitarism jag argumenterar mot, det kan mycket väl finnas goda argument för utilitarism eller andra filosofier och de kan ha giltighet utan att det ändrar vad jag sa. Det påverkar t.ex. inte alls de "kategoriska imperativet" eller "sociala kontraktet". Det enda jag egentligen säger är att om man grundar sin moral på A, slutar det med att man förnekar As betydelse i sig självt. Om människovärdet baseras på allas lika förutsättningar, faller _antingen_ människovärdet _eller_ alla idéer om olika förutsättningar. Vi _vet_ att olika förutsättningar är en realitet, men vill kanske ändå inte påstå att människor är olika mycket värda. Därför säger vi att människovärdet inte baseras på förutsättningar. Vad som är en moralisk handling eller inte kan vara föremål för helt andra idéer, filosofier och moralskolor.

Jag tror att lagarna utgår från en moralstandard. Bra är subjektivt. Jag kommer antagligen inte tycka om amerikanska eller kinesiska lagar, men lik förbannat måste jag följa dom. Även fast de bryter mot min moral.

Yes, då de lagarna säger så. Men det betyder inte att jag tycker om dem, bara att man måste acceptera dem.

Hehe, har en förmåga att blanda ihop begreppen lite. Syftade såklart på barnvåldtäktsmän.