Testpilot: Lenovo Legion 9i – Kraftfull men inte fullt övertygande

Genom åren har jag klämt på en rätt stor andel bärbara datorer, både i privat tappning och genom jobb som testpilot för SweClockers. Det har inneburit allt från kontorsdatorer och budgetvänliga speldatorer till riktigt feta maskiner på hög entusiastnivå. Det vore inte fel att säga att det är mitt främsta intresseområde inom hårdvaruteknik, ihop med handhållna enheter.

Idag är dock lite speciellt, då jag ska testa en totalt maxad konfiguration där blandningen mellan arbete och spelprestanda är nästintill helt kompromisslös. För att vara specifik är det en dator från Lenovo i form av Legion 9i som nu äntrar hemmet och ska sättas på prov. Jag räknar med god prestanda tack vare Intel Core Ultra 9, parat med ett Nvidia RTX 5090 på 24 GB.

Intel® Core™ Ultra 9 processor i Lenovo Legion 9i.

Välkommen till SweClockers testpiloter!

SweClockers testpiloter är recensioner av och för medlemmarna. Erfarna datorentusiaster från forumet får tillfälle att på egen hand provköra de senaste produkterna i datorvärlden. Trevlig läsning och glöm för all del inte att kommentera!

Testpilot: André Uppman

• Användarnamn: @Yatagarasu

• Registrerad: 2011

• Plats: Gävle

• Specialitet: Datorer och spelmotorer

Engagerad hårdvaruentusiast med stark passion för framför allt PC. André har varit aktiv på SweClockers sedan 2011, och engagerat sig i FZ från och med 2020. Dock har intresset för teknikens under funnits längre än så. Redan vid 7 års ålder blev han introducerad till datorvärlden, då han fick tillgång till sin första egna dator.

När André inte hänger på forum eller testar ny teknik, då är spel främsta intresset. Här tillbringar han gärna tid på slagfälten i Battlefield och att bygga städer i Cities: Skylines. Utomhus trivs han bäst med nattfotografering och fartfyllda äventyr på två hjul.

Sponsrat innehåll: Testpilot

SweClockers testpiloter är medlemmar som på egen hand testar nya produkter i datorvärlden. Denna testpilot arrangeras av SweClockers på uppdrag av Lenovo och Intel, som betalar för publiceringen. Uppdragsgivaren har inget inflytande över innehållet och testpiloten är helt fri att dra egna slutsatser.

Läs mer om Lenovo Legion 9i med Intel Core Ultra 9 275HX här!
#LenovoLegion #ReachYourImpossible #IntelCoreUltra #IntelGaming

Specifikationer

Det är utan tvekan ett monster till dator, den typen av maskin som många nog har suttit och spanat på bara för skojs skull. Processorn är en Intel Core Ultra 9 275HX, utrustad med 8 prestandakärnor och 16 energieffektiva kärnor, vilket ger totalt 24 trådar. Grafikkretsen utgörs av ett Nvidia RTX 5090 med 24 GB VRAM och en fullt upplåst effektgräns på 175 W – kort sagt det snabbaste grafikkortet som går att sätta i en bärbar dator.

När det kommer till arbetsminnet handlar det om fyra stycken 48 GB-stickor, vilket ger totalt 192 GB med en hastighet på 4 000 MT/s. Det är enligt mig en något märklig konfiguration, för även om mängden arbetsminne är stor är det förhållandevis långsamt. Jag hoppas att detta inte kommer påverka speltesterna negativt i någon nämnvärd utsträckning.

Den högblänkande IPS-skärmen stoltserar med sina 18 tum och en upplösning på 3 840 × 2 400 pixlar. Panelen är specificerad till 240 Hz, med inbyggd VRR och G-Sync, samt levereras färdigkalibrerad med 100 procent täckning av DCI-P3-färgrymden. Utöver det mäktar skärmen med en ljusstyrka på 500 cd/m², vilket får ses som riktigt bra för en bärbar dator. Det jag däremot hade önskat att se i en dator av denna kaliber är OLED-skärm i ärlighetens namn.

Intryck av Lenovo Legion 9i

Lenovo Legion 9i kommer väl paketerad i en stor låda som fäller ut sig själv när jag öppnar locket, det hela påminner aningen om origami. Det mesta använder sig av papper eller kartong, ned till de små buntbanden som håller ihop kablarna. Mycket miljövänligt packat med andra ord. Varken datorn eller 400-watt laddaren är lättviktig, men tillräckliigt för att hanteras med en hand.

Lenovo Legion 9i är en rejäl pjäs.

Skärmen reflekterar rätt mycket av omgivningen när skärmen är avstängd.

Baksidan pryds av kolfibermönster.

Tangentbordet är nästan av fullstor ISO-modell.

Vänstersidan bjuder på blixtrande hastigheter.

Lite extra anslutningar, kan dock bli jobbigt för högerhänta.

Gott om ventilation och värmeavledning via baksidan.

Datorn är minst sagt byggd som en stridsvagn. Chassit känns stabilt både vid beröring och lyft, och tangentbordsdäcket flexar knappt alls när jag trycker ned det. Gångjärnen till skärmen är spontant väldigt stumma, men tillräckligt linjära för att tillåta att man öppnar locket med en hand. Baksidan pryds av vad jag misstänker är kolfiberflingor, vilket ger ett mycket intressant mönster och ett unikt utseende åt datorn.

Utöver ett stadigt bygge finns alla anslutningar man kan önska sig. Vänstersidan erbjuder dubbla USB Type-C-portar med 80 Gbps och Thunderbolt 5, samt stöd för 140 W PD-laddning. Här finns även ett fullstort Ethernet-jack, en USB Type-A och en hörlursingång. Högersidan bjuder på ytterligare två USB Type-A, en minneskortläsare, en 40 Gbps USB Type-C samt ett reglage för att stänga av eller slå på webbkameran. Avslutningsvis huserar baksidan HDMI- och strömanslutning, tillsammans med rejält tilltagna kylflänsar.

Det är ingen brist på RGB-belysning med denna dator.

Tangentbordet har möjlighet att justera belysningen för varje individuell tangent.

En stor diffus ljusremsa löper längs med hela framsidan.

Även loggan på baksidan lyser upp, och kan såklart stängas av helt också.

För den som uppskattar RGB-belysning gör Legion 9i dig inte det minsta besviken. Tangentbordet erbjuder full per-key backlight, som dessutom är förvånansvärt ljusstark vid högsta inställningen. Längs den främre nederkanten finns även en ljuslist som sprider ett behagligt, ambient sken över skrivytan. Som pricken över i lyser även Lenovo-logotypen på baksidan av skärmen upp. För den som föredrar ett mer diskret uttryck går allt detta givetvis att stänga av.

Inbyggd kringutrustning

En bärbar dator handlar inte bara om specifikationer och byggkvalitet – ofta ställs även krav på att den inbyggda kringutrustningen ska leverera en bra helhetsupplevelse. Det gäller allt från högtalare och skärm till tangentbord samt webbkamera. För just webbkamera och högtalare har jag spelat in en kort video, så att ni själva kan bilda er en uppfattning utöver mina egna intryck.

Personligen tycker jag att webbkameran presterar i linje med vad jag sett hos både andra Lenovo-produkter och konkurrenter i stort. Den är varken särskilt bra eller dålig, även om jag hade hoppats på lite mer. Högtalarna är även dessa klart godkända, men enligt mig ligger de fortfarande en bra bit efter de bästa på marknaden.

Turligt nog ser jag fantastisk ut när jag kollar igenom videon efter inspelning. Den högupplösta skärmen på 3 840 × 2 400 pixlar framhäver verkligen varje ålderstecken med sin ljusstyrka och skärpa. Intrycket består även vid mediakonsumtion, allmänt surfande och snabbt spelande – särskilt i de titlar där jag kommer nära de 240 Hz skärmen erbjuder. Det enda jag har att beklaga mig över är att det inte är en OLED-panel, något jag blivit bortskämd med på senare tid.

Pekplattan är stor och hanterar inmatningar bra.

Den inbyggda webbkameran, med stöd för Windows Hello.

När det kommer till tangentbordet är upplevelsen överlag mycket trevlig. Tangenterna bjuder på tydlig, taktil feedback med en snärtig återfjädring – utan att vara särskilt högljudda. Att tangentbordet dessutom utrustats med numpad lär tilltala den inbitne kontorsnissen, eller för den som bara vill ha möjligheten till extra macroknappar.

Styrplattan är inga problem att använda, med generös spårningsyta, effektiv bortfiltrering av oavsiktliga tryck och mycket tysta klick längs kanterna. Stabiliteten är dessutom utmärkt, utan tillstymmelse till glapp eller ojämn balansfördelning.

Mjukvara

Den första uppstarten är ingen särskilt rolig tingest, inte det minsta faktiskt milt utryckt. Jag vågar påstå att det är bland det värsta jag varit med om i modern tid när det gäller mängden bloat – alltså förinstallerad mjukvara, som ofta inte erbjuder mervärde.

I Lenovo Space kan jag justera överklockning, GPU-val och prestandaprofiler.

Lenovo Vantage ger snabb överblick kring serienummer, drivrutiner och liknande nyttig funktionalitet.

Lenovo 3D Studio, Lenovo Now, Lenovo AI Now, Lenovo Vantage och Lenovo Legion Space är några av alla Lenovo-mjukvaror som följer med från start. Utöver dessa tillkommer X-Rite, Smart Connect och Nahimic. Sist men inte minst finns det ökända McAfee-antivirusskyddet. Detta är vad som kommer förinstallerat utöver Microsofts egna program och appar.

Rent krasst är datorn enligt mig så pass fylld med skräp att jag plockar fram ett USB-minne med en debloatad version av Windows och installerar om operativsystemet innan jag går vidare med mina tester. Därefter laddar jag endast ned det som är nödvändigt för ändamålet, det vill säga: Legion Space för prestandaprofiler, Lenovo Vantage för nödvändiga drivrutiner samt X-Rite för skärminställningar och skärmprofiler.

Syntetiska tester

Jag inleder prestandautvärderingen med ett gäng syntetiska tester. För detta använder jag främst 3DMark-sviten, men även Geekbench 6 och Cinebench 24 för att fokusera mer på processorprestandan. Jag kommer även köra lite AI-tester som avslutning.

Samtliga tester körs i två lägen om inte annat anges, det vill säga med både den balanserade profilen och prestandaprofilen som finns tillgängliga genom Legion Space-applikationen. Det dedikerade grafikkortet är dessutom aktiverat (dGPU), vilket kringgår den integrerade grafikdelen och möjliggör maximal prestanda i blandade laster.

Cinebench 24 enkeltrådad prestanda.

Cinebench 24 flertrådad prestanda, rätt höga temperaturer.

När jag först slutför de enkeltrådade testerna är det inget direkt som sticker ut, båda profilerna landar nämligen på exakt 131 poäng, både i det balanserade och det mer prestandafokuserade läget. När flertrådade tester däremot körs blir resultatet en helt annan historia, där skillnaden i poäng växer markant mellan de två profilerna.

Vid en första anblick skulle man kunna tro att något är fel med värmeutvecklingen – men så är inte fallet. Det är nämligen prestandaprofilen som sticker iväg norr om 100 grader Celsius. Vid en närmare granskning ser jag att processorn stryps ganska kraftigt både i effekt och klockfrekvens när balanserat läge används, vilket känns något märkligt designat då båda profilerna uppvisar ungefär samma ljudnivå – samt att datorn körs direkt från vägguttaget.

3DMark Speed Way.

3DMark Steel Nomad.

3DMark Port Royal.

3DMark Solar Bay Extreme.

DX12-testet 3DMark Time Spy Extreme.

DX11-testet 3DMark Fire Strike Ultra

Trenden som började uppdaga sig mellan prestandaprofilerna blir ännu tydligare när jag kör blandade tester i 3DMark-sviten. Med balanserat läge aktiverat i Lenovo Space-applikationen får jag markant sämre resultat jämfört med andra system med samma hårdvarukonfiguration. När prestandaläget däremot aktiveras ökar resultaten med upp till 37,5 procent, vilket i stället placerar den testade Lenovo-datorn över genomsnittet.

Efter att ha kört testslingorna några vändor fram och tillbaka mellan prestandalägena blir det ganska tydligt varför resultaten skiljer sig så pass mycket. Med den balanserade profilen aktiv är datorn visserligen mycket tyst – men det beror på att grafikkortet stryps ned till omkring 1,35 – 1,9 GHz på grafikkretsen, i stället för de cirka 2,5 – 2,9 GHz prestandaläget tillåter.

Processorn påverkas inte lika hårt. Här sjunker prestandakärnorna från omkring 5,4 GHz till fortfarande respektabla 5,2 GHz. Detta medan de energieffektiva kärnorna pendlar mellan 4,1 och 4,6 GHz – ned från de annars nästintill låsta 4,6 GHz vid full belastning i prestandaläge.

AI-prestanda

För AI-testerna använder jag utvalda delar ur UL Procyon-testsviten – utvecklad av samma bolag som står bakom 3DMark. Testerna körs uteslutande i prestandaläge, där jag även växlar från dedikerat grafikkort (dGPU) till hybridläge. Det gör det möjligt att utnyttja hela den integrerade grafikkretsen (iGPU) tillsammans med NPU-delen i Intel Core Ultra 9 275HX.

Detta AI-fokuserade testsegment markerar första gången jag inkluderar den här typen av tester som Testpilot, vilket innebär att jag inte har särskilt mycket eget referensmaterial att luta mig mot när det gäller att utvärdera siffrorna. Det finns dessutom en begränsad mängd publikt tillgänglig data att jämföra med. Därmed får resultaten här snarare ses som ett referensunderlag för framtida Testpiloter och redaktionella tester att bygga vidare på.

I dagsläget krävs en viss process för att få tillgång till programvarusviten, då den främst är avsedd för företag, forskare och journalister. Jag hoppas därför att Procyon-licenserna blir mer tillgänglig för allmänheten framöver. Precis som med 3DMark-sviten skulle det göra det möjligt för användare att själva testa och dra egna slutsatser baserat på sina och andras resultat.

Bild skapad lokalt med Stable Diffusion.

Utöver att testa inferensprestandan kör jag även några vändor med text- och bildgenereringsförmågorna i Procyon. Det är ingen hemlighet att ett kraftfullt grafikkort och gott om VRAM gör underverk för prestandan – något som blir mycket tydligt när grafikkretsen ställs direkt mot den stackars processorn. Jag passar också på att generera några bilder med Stable Diffusion, varav ett av mästerverken kan beskådas i bildspelet ovan.

Spelprestanda

För speltesterna använder jag titlar med färdig testslinga för att få repeterbara och representativa värden. Precis som för de syntetiska testerna kör jag varje speltest tre gånger i tät följd. Inställningarna är satta till fördefinierade Ultra-läget i respektive titel, samt att DLSS alternativt FSR ställs till kvalitetsläget (Quality) i de spel med stöd för detta.

Horizon Zero Dawn Remastered.

Black Myth: Wukong.

Assassin's Creed: Valhalla.

Forza Horizon 4

Forza Horizon 5

Med alla siffror på bordet är det bevisligen bra prestanda. Nästan samtliga moderna speltitlar håller sig bekvämt över 60 FPS-strecket, även med inställningarna uppskruvade till max. Undantaget för detta är Black Myth: Wukong och Cyberpunk 2077, två mycket tungrodda titlar. För det mesta ligger jag dock stabilt till i FPS-mätningarna. Även temperaturer och ljudnivå är bra, där processor och grafikkort bibehåller höga klockfrekvenser.

Det är värt att påpeka att skillnaden mellan prestandaprofilerna i Lenovo Space är enorm, och de kan enkelt växlas mellan med ett snabbt FN + Q-kommando. I snitt uppmätte jag hela 30,7 procent skillnad genom hela testsviten mellan Balanserat- och Prestanda-läget. Forspoken sticker ut mest, med en skillnad på hela 67,9 procent. Den ökade prestandan kommer dock inte utan kostnad – datorn går från ett lågmält brummande till ett mer högljutt beteende, av den typ de flesta nog förknippar med kraftfulla bärbara datorer.

Watch Dogs: Legion.

Två titlar sticker ut lite extra när jag kör igenom testsviten – nämligen Returnal och Watch Dogs: Legion. I fallet Returnal lyckas jag inte få till en högre upplösning än 2 560 × 1 440 pixlar, oavsett hur mycket jag trixar med olika skärminställningar. Efter att ha tagit till mina bästa Google-kunskaper ser jag mig besegrad och väljer att köra testet i just 1440p, med allt maxat och utan DLSS. Resultaten bör ändå ligga nära övriga speltester i relevans.

Watch Dogs: Legion uppvisar märkliga problem med allt från skärmflimmer och hackigheter till regelrätta krascher. Jag lyckas inte genomföra en komplett testslinga, oavsett vilka inställningar jag använder. Efter att ha tillämpat mina felsökningskunskaper och spenderat orimligt många timmar på att försöka lösa problemet får jag till slut kasta in handduken.

Sammanfattning

Lenovo Legion 9i är en bärbar dator i den absoluta toppklassen, laddad till bristningsgränsen med den senaste hårdvaran för både spel och programutveckling. Under huven sitter en Intel Core Ultra 9 275HX, ett Nvidia RTX 5090 med 24 GB grafikminne samt hela 192 GB arbetsminne som körs i 4 000 MT/s. För att rita upp alla bildrutor används en 18-tums IPS-skärm med 3 840 × 2 400 pixlar som drivs i 240 Hertz.

Byggkvaliteten är exemplarisk, med ett chassi som känns orubbligt stabilt och väl sammansatt ihop med tilltagna gångjärn för skärmen. Tangentbordet erbjuder skön skrivkänsla med tydlig respons och bra slaglängd. Styrplattan är stor, har bra spårning och stöter ifrån oavsiktliga inmatningar. Första intrycket grusas dock kraftigt av den massiva mängden förinstallerad mjukvara, vilket gör en ren ominstallation av Windows nästintill nödvändig för bästa upplevelse.

Lenovo Legion i9 stoltserar framför kameran.

Tjena SweClockers, glossy skärm checkar in!

Gott om RGB-belysning och en ljusstark skärm.

I de syntetiska testerna framträder en tydlig skillnaden mellan prestandaprofilerna, särskilt påtagligt är det i 3DMark-sviten. Balanserat läge ger oväntat svaga resultat jämfört med likvärdig hårdvara, medan prestandaläget lyfter systemet över genomsnittet. Skillnaden beror främst på att grafikkortet stryps kraftigt i det balanserade läget, medan prestandaläget tillåter markant högre klockfrekvenser och effektuttag, på bekostnad av ljudnivå.

För AI-testerna använder jag delar av UL Procyon. Dessvärre är tillgången till sviten i dagsläget mycket begränsad, därmed får resultaten ses som ett tidigt referensunderlag, i synnerhet då det saknas omfattande publikt jämförelsematerial. De AI-fokuserade testerna omfattar både inferens och generativ AI, där kraftfull grafik och VRAM flexar musklerna.

Intel Core Ultra 9 och RTX 5090 24 GB är ett kraftpaket.

Proffsig arbetsmaskin dagtid...

... och rave LAN-party på kvällarna!

Spelprestandan är inte något att beklaga sig över, med stabil bildfrekvens norr om 60 i de allra flesta fallen. Skillnaden mellan prestandaprofilerna fortsätter dock göra sig påmind, där Prestanda-läget kan ge upp emot 67 procent högre bilduppdateringsfrekvens. Även om prestandan är bra med fullt effektuttag, så stöter jag på några stenhårda vägbulor längs med vägen. Exempelvis Returnal begränsas till 1440p, och Watch Dogs: Legion vägrar köra.

Lenovo Legion 9i är utan tvekan en mycket kompetent maskin. Samtidigt förväntar jag mig ett nästintill kompromisslöst system i den här prisklassen – för när vi passerar 60 000 kronor finns det inte mycket utrymme att skära hörn. Den stora mängden förinstallerad mjukvara, tillsammans med avsaknaden av OLED-panel och långsamt arbetsminne får bägaren att rinna över för undertecknad. Således delas ingen bemärkelse ut denna gång.

Positivt:

• Bra CPU och GPU-prestanda

• Byggd som en stridsvagn

• Tyst vid balanserad profil

Neutralt:

• För det mesta trevlig inbyggd kringutrustning

• Väldigt stor prestandaskillnad mellan profiler

• Glossy skärm är inte för alla

Negativt:

• Långsamt arbetsminne

• Ingen OLED-panel

• Vidrig mängd förinstallerad bloat

• Otroligt dyr

Lenovo Legion i9 med Intel Core Ultra 275HX och Nvidia RTX 5090 24 GB kostar vid skrivtillfället 69 390 kronor i testat utförande och kan köpas direkt från Lenovo här.