Coronaviruset (SARS-CoV-2)

Syrran min är förskollärare. Hon bekräftar att de är mindre sjuka (personalen) i år jämfört med andra år.

Beror antagligen på två saker:
1. Förskolorna har nolltolerans, skickar hem sjuka barn ("sjukt" nog försökte folk lämna snoriga barn hela våren trots massiva informationskampanjer från msb, fhm, media o.s.v.)
2. Alla tvättar händerna oftare och bättre. (Man såg samma sak under svininfluensan, att _alla_ typer av förkylningar o.s.v. minskade för att folk tillfälligt blev bättre på att tvätta händerna. (tänk om alla, alltid kunde sköta handhygien... ))

Hur ser då Finlands strategi ut, är den unik på något sätt? De flesta länder har väl ungefär samma strategi, man stänger ner när viruset kommer och öppnar upp när ekonomin kraschar och så rekommenderar de munskydd.

Vad jag förstår sprids viruset inte jämnt som vanlig influensa utan som klusterbomber och drabbar väldigt olika.

Det är jättelätt att vara kaxig när man ännu inte träffats av kulan - Sverige har träffats av kulan - Finland inte, ännu...

om ca 2 år är det dags att göra bokslut vad detta kostat och det kommer vara stor skillnad mellan länder med stora utbrott och länder som ännu inte tagit 'kulan' och man kommer nog till slutsatsen att länder och städer med mycket internationella kontakter är mer drabbade än länderna där detta är på lägre nivå.

Den där karensdagen tycker jag har ställt till mer elände än nytta. Folk son går till arbetet på måndag fast de är sjuka och smittar ner sina arbetskamrater. Tror att de som tycker det är okej att ta en sjukdag även om de inte är sjuka gör det ändå och de som följer reglerna går till sina arbeten sjuka.

1992 infördes nuvarande sjukkarensdagen och "citat: de.se" ""karensdagen ingick i ett paket som skulle stabilisera ekonomin."" Den korta sjukfrånvaron (upp till 6 dagar) stod visserligen för 80 procent av sjukfallen – men bara 17 procent av kostnaderna." "den långa sjukfrånvaron (över 90 dagar)... omfattade relativt få, bara 2 procent av sjukfallen men stod för 56 procent av kostnaderna." "Av statsfinansiella skäl borde det ha funnits större anledning att angripa den långa sjukfrånvaron. Istället angreps den korta, via karensdagen." "Sjuknärvaron ökade enligt arbetsmiljöverkets och SCB:s undersökningar. I mitten av 90-talet gick en tredjedel till jobbet flera gånger per år trots att de borde stannat hemma på grund av sjukdom. Några år senare hade den gruppen nästan fördubblats. Samtidigt exploderade långtidssjukskrivningarna."
Källa: https://da.se/2014/05/karensdagen-gor-comeback-som-stridsfrag...
Något att också läsa om man är emot karensdagen när/om epedemin är över: https://www.kollega.se/karensdagen-hopplos-och-hatad-av-alla

Inte bara svar till dig utan även ett lite generellt inlägg om livet med/efter covid.

Jag kan ju "glädja" med att sjukdomen, även när den är över, fortsätter ta ut sin rätt. Jag har nu fått ett negativt prov och är sedan den 5e officiellt covidfri. Tyvärr togs provet eftersom jag fick åka in till sjukhuset med andningssvårigheter och det konstaterades att lungorna väl inte var riktigt tip-top.

Fastän jag nu inte längre är smittsam sitter jag alltså i fortsatt karantän tills jag är frisk "på riktigt" hur länge nu det tar. Har fått astmamedicin utskriven för att bättre på andningen och den verkar fungera. Tydligen är de här sviterna av smittan inte helt ovanliga i min ålderskategori (30-35) och detta är den insatsen som vanligtvis löser problemet. Värst är dock kroppen som helhet, det är månader sedan jag kunde göra något som ens kan liknas vid motion och jag har ont överallt efter så mycket stillasittande/liggande/minimal rörelse. Min motion nu är i princip att vandra omkring på gården och försöka göra småsaker i värmen.

För er som tänker att det bara är en förkylning eftersom ingen ni sett/känner fått allvarliga symptom. Jag känner ingen annan med symptombild som mig men är nu på dag 119 i karantän. Trots att jag är fri från covid verkar jag ha långt kvar fastän jag inte varit inlagd på sjukhus, borträknat några timmar för undersökningen då.

Ah dåligt ordval av mig, jag är inte i karantän som sådan men avrådd från kontakt med andra baserat på mitt nedsatta allmäntillstånd. Avrådan verkar mycket handla om att det är förkylningstider och en förkylning skulle kunna vara dåligt för mig just nu.

Ska prata med vården igen imorgon så får vi se om det blir andra direktiv nu. Redan nu får jag alltså t.ex. gå och handla men har valt att inte göra det pga avrådan. Nu kan jag andas lite bättre så får väl se hur rekommendationen faller.

Tror jag snart pratat med alla på hälsocentralen och de är rätt investerade i min progression. Tror jag är ett av få fall de hanterar som gått så här länge, om inte det enda.

vaccin kommer inte vara lösningen för att utrota covid-19

Vi har bara en (1) enda sjukdom som anses utrotad med hjälp av vaccin och tack vare stora myndigheter oavsett politisk inriktning (demokrati, kommunism, diktaturer) som gjorde gemensam sak att vaccinera först och frågade sedan oavsett politisk och religiös åsikt i befolkningen - och det är smittkoppor.

Vi har inte den förutsättningen idag, myndigheter är inte tillräckligt hårt gående i den frågan med obligatorisk vaccinering - kanske tom. tvångsvaccinering krävs för vissa grupper då det finns rejäl motstånd mot vaccinering i olika grupper och därmed kommer covid-19 att hålla sig kvar i öar och aldrig bli utrotad.

Jag håller med men vill bara inflika att de äldre som är i riskgrupp ofta är betydligt sämre än andra på att utveckla immunitet genom vaccin. Det vore alltså önskvärt om även de som inte är i riskgrupp vaccinerade sig, för att skydda de som inte kan. Förutsatt att vi får ett bra och säkert vaccin, förstås; om även en väldigt liten andel drabbas av allvarliga bieffekter får man noga väga skadan mot nyttan.