När det talas om slump och sannolikhet görs ofta jämförelser med en av de äldsta teknikerna människan har uppfunnit för att generera ett slumpmässigt resultat: Att singla slant. Människor har singlat slant sedan åtminstone det gamla romarrikets tid. Tärningar är ännu äldre, men det är inte alla som går runt med en tärning i fickan och de kräver en relativt plan yta medan allt som krävs för att singla slant är ett mynt.
Nå, hur som helst. Att utfallet av att singla slant är helt slumpmässigt är något de flesta tar för givet, men det ifrågasätts nu i en ny studie, skriver Engadget. Forskare från en rad universitet runt om i världen har tillsammans spelat in när försökspersoner singlar slant 350 757 gånger, och resultaten är inte 50/50.
Det visar sig nämligen att något fler kast landar med samma sida som var upp innan kastet, eller tvärt om när den som singlar slant fångar myntet i ena handen och vänder upp det på den andra. Skillnaden är liten – 50,8 mot 49,2 procent för respektive sida – men ändå tydlig.
Forskarna såg till att deltagarna valde vilken sida som började upp slumpmässigt (med en annan, beprövad metod för att generera slump). Med hjälp av det kunde de visa att myntkasten är helt slumpmässiga, exakt 50/50, när ursprungsläget är slumpmässigt. Skillnaden mellan de två utfallen kan alltså inte bero på att mynten har en specifik sida som är mer trolig att de landar på.
Siffrorna ovan gäller studien som helhet, men forskarna noterar att individuella skillnader var betydligt större. För en del deltagare var utfallet betydligt mindre slumpmässigt. Framtids studier skulle därför kunna undersöka om det går att lära sig en viss teknik för att påverka utfallet.
