Andreas Eklöv, André Granroth och Thomas Ytterberg
Andreas Eklöv – Voodoo i magisk julklapp
3dfx och Vodoo var faktiskt det första riktiga 3D-accelererande grafikkortet jag köpte till min alldeles första riktiga egenbyggda spel-PC. Jag hade precis nyligen lagt in en högre växel i tekniknörderiet och en magisk julafton (min födelsedag) fick jag inte mindre än ett Voodoo-grafikkort och en bläckskrivare. Det är ingen överdrift att kalla den julafton någon av ett nörd-nirvana för ett ungt löv.
Det var ett 3dfx Voodoo med hela 6 MB (!) videominne, och det parades så klart med den då mäkta imponerande Glide-drivisen. Ett av de första spelen jag drog igång för att testa monstret var första Tomb Raider, och känslan av att se de då magnifikt stora och detaljerade 3D-miljöerna var inget mindre än häpnadsväckande. Mjukvarurenderad grafik kändes helt plötsligt hopplöst förlegat. Det här kortet tjänade mig väl i flera år tack vare att Glide-drivisarna uppdaterades så flitigt, ofta med specifika paket för specifika spel.
Nästa dator blev en hem PC-burk med ett för dem oväntat kraftfullt ATI Rage Fury Maxx och där tog också min relation till 3dfx slut vad det gäller att ha deras produkter i mina datorer, men jag läste lustfyllt om den tekniknördiga potentialen i Voodoo 5. När det visade sig att det också blev 3dfx svansång hade jag redan tagit steget över till Nvidia. 3dfx gav mig min första riktiga hårdvaruaccelererade 3D-upplevelse i spel, och det kommer jag aldrig glömma.
Sparade 3dfx-kort år 2018! Bild: Delerium.
André Granroth – gamlingarna på redaktionen drar in mig i träsket
Jag var endast 8 år när 3dfx gick i graven och har därmed ingen direkt koppling till företaget. Att det någonsin funnits en annan grafikkortstillverkare än Nvidia och AMD/ATI känns smått otroligt, och jag hade aldrig ens hört talas om 3dfx förrän väldigt nyligen.
Numera är det dock ett återkommande tema när de äldre personerna på redaktionen pratar om 3dfx. De får ett speciellt skimmer i ögonen och slänger ur sig ord som "Voodoo" och "Glide", medan jag sitter där helt oförstående.
Thomas Ytterberg – Voodoo tog riktigt spelande till Mac
För mig var Voodoo-korten något alldeles extra eftersom de även fungerade på Mac vilket var min huvudinriktning under 90- och 00-talet. Voodoo 2-kortet med den märkliga VGA-pass-through var ett enorm lyft. Tack vare 3dfx gick det att spela nyare 3D-renderade spel trots äldre och beige Mac från tiden innan Jobs återkomst. 3dfx hade ingen direkt Mac-närvaro på den tiden utan det var dyra tredjepartskort. När tillverkarna gick i putten tog 3dfx över och släppte drivrutinerna fria. Tack för det!
Unreal i naturlig storlek om 640 × 480 pixlar. Bildhastigheten på en beige 90-tals-Mac var inte imponerande. Men alternativet var inget spelande alls.
Voodoo 3-korten var kompletta grafikkort och efter omständigheterna också riktigt prisvärda, kring tusenlappen år 2000. 3dfx:s drivrutiner gjorde det möjligt att köpa dessa kort och köra dem på Macen också. Till och med över 30 fps i flera fall! Macen och MacOS blev aldrig någon vidare plattform för den här typen av spel. Men tack vare 3dfx blev det ett underdog-community som kämpade på. Voodoo 3 renderade i 16-bitar totalt, inte per RGB-kanal och resultatet var ett gräslig dither/halvtonsmönster. Men det gick i alla fall undan!
Voodoo 3 (till vänster) renderade i 16 bitar totalt och använde sig av halvtonsmönster. ATI Rage 128 (till höger) renderade i 32 bitar men var inte riktigt så snabb som Voodoo3. Spelet är förstås Quake III.
När Voodoo 4 och 5 lanserades hade 3dfx stor lansering och pressvisningar även i Sverige där man diskuterade framtiden och gärna återberättade historien om var namnet "Voodoo" kom ifrån. Samtidigt hade konkurrensen från Nvidia och ATI kommit ikapp. Det blev de sista korten från 3dfx. Ett Voodoo 5 5500 från den lanseringen stannade kvar i min G4/500 MHz-uphottade beiga Mac ända fram till 2003. Så en dag bestämde sig kortet för att aldrig mer fungera igen.
Året därpå köpte jag en gaming-PC och spelade första Far Cry. Då hade Nvidia och ATI sopat bort all annan konkurrens. 3dfx har i alla fall i mina ögon mest karma. För det var de som i slutet av 90-talet gjorde tekniken tillgänglig för alla. Utan 3dfx tror jag inte vi hade varit där vi är idag.
