Hur ofta vabbar ni?

Har en 2-åring och en 6-åring. Jag hade nog mer sjukdom/VAB än jobbade timmar förra året. Magsjuka, höstblåsor, feber i tre veckor i sträck m.m.
Företaget var ju på mig såklart och körde full utredning, som ändå slutade i att Avonova, som företaget hade som egen hälsovård sa att det inte var något att göra åt. Har man småbarn och dessutom inte varit så sjuk mycket som barn själv, åker både de och man själv på allt som kommer nu i småbarnsåren.

Både 1177 och flera läkare sa dessutom att iom att så många blev isolerade vid Covid, så har en massa "vanliga" virus muterats på många olika sätt, så man åker på dem igen även om man haft liknande.

När utredningen var klar, blev det iaf lugnare attityd från chefen, så man inte blev lika stressad över det. Behövde man vara hemma så var det så bara.

När vi skolade in på förskolan var någon av oss hemma i princip 2.5 månader. Det värsta var ju inte ens vabbandet utan det faktum att man själv blev sjuk också!

Samma sak nu, hemma på vab i fredags och ska idag (onsdag) dra mig till jobbet igen trots att barnet varit på förskola sen i måndags.

Alla småbarnsföräldrar på jobbet är i princip sjuka varje terminsstart och det accepteras. Förra året var jag borda de X antal tillfällen inom Y tidsperiod som krävdes för att trigga ett möte med chefen för utredning av korttidsfrånvaro. Mötet tog kanske 3 minuter och vi hade tydligen en ruta på blanketten som i praktiken var "kryssa här för barn på förskolan"

Väldigt sällan - barnen snart 3 och 5 och kan jobba hemifrån.

Intressant! Känner igen "Bodde i Malmö och där kunde barnen varit inne en hel dag pga ”kyla, regn” osv vilket är rätt irriterande när man köpt fina varma regnkläder.
Sen flytta vi ut strax utanför Malmö och här sover barnen ute istället för inne". Precis gjort samma flytt från Malmö till svedala och det är rätt stor skillnad hur dom hanterar allt lite utanför bara, till det positiva imo.

Vi har två barn, på jobbet jag hade när våran första föddes var jag knappt hemma alls, jobbade 10-16 timmar ibland 6 dagar i veckan plus driftsättningar på annan ort eller annat land. Sen bytte jag till ett kontorsjobb istället, nu är det jag som oftast tar vabben då jag kan jobba hemifrån, framförallt pågrund över att sambon jobbar deltid och pluggar deltid. Såklart beroende på hur sjuka barnen är. Ibland får man ta någon liten pause för att ge dom lite uppmärksamhet men för det mesta sköter dom sig själva. Barnen är 6½ & 4½ nu ungefär så de är rätt vana vid att underhålla sig själva.

Eftersom jag är lågavlönad så förlorar jag inte så mycket på att vabba i reda pengar, däremot förlorar jag ju en större andel av min (efter ofrånkomliga utgifter) disponibla inkomst.

Vi har dock vant oss med att typ aldrig få fulla månadsinkomster, vet inte ens vad min riktiga månadslön egentligen är (3 barn). Det positiva är att jag egentligen inte själv behövt ta ut några sjukdagar de senaste 10 åren, blir alltid sjuk samtidigt med barnen (eftersom första barnet som blir sjukt smittar ett syskon och/eller någon förälder).

Nåja, jag råkar vabba just idag. 3 dagar på raken nu, så länge det bara handlar om feber och förkylning ska man inte klaga. Magsjuka barn är däremot jobbigt, och jag har all förståelse för att förskolan INTE vill ha tillbaks barn som var magsjuka igår men friska idag...har flera släktingar som arbetar/arbetat i förskolan/skolan och det var ibland nästan fler barn i förskolan under Covid-19 eftersom magsjukor och förkylningar inte kunde grassera lika fritt när folk faktiskt höll sina sjuka barn hemma...

Kan skilja mycket mellan barn också, ett av våra barn (mellanbarnet) är klart mindre förkylt/febrigt än de 2 andra.

Min nuvarande arbetsgivare är väldigt välvilligt inställd till VAB, det har man ju rätt till, däremot tycker de att man gärna bör höra av sig dagen innan barnet blir sjukt. En gång ringde jag en kvart innan mitt skift skulle börja, då blev jag ifrågasatt, men eftersom jag börjar tidigt och min fru skulle lämnat den dagen så upptäckte vi ju inte att barnet hade feber förrän jag redan hämtat bilen i garaget - finns ju inget som säger att det är den förälder som skulle lämnat på förskola också ska vara den som ska vabba. Eftersom jag tjänar mindre än min fru så har jag f.ö fullt legitima skäl att ta fler vab-dagar, tycker min arbetsgivare att det är fel kan de höja min lön.

Det blir bättre med åren, några år har jag haft 40 vabdagar, det är ju typ 2 arbetsmånader, nu tror jag inte det är mer än 10 dagar per år kanske. (i stort sett uteslutande förkylningar+feber, barnsjukdomarna är över och magsjuka inte så vanligt)

Jag har inget direkt kvalificerat jobb, men utan barn hade jag nog kunnat ta ett par andra tjänster på arbetsplatsen, fast de bygger på att man i stort sett inte är frånvarande. Dvs, man blir inte av med tjänsten om man vabbar (det vore väl snudd på olagligt), men om man vabbar mycket så får man den aldrig...Så, jag är stark anhängare av att personer med barn ska få typ lägre skatt eller högre pension eller nåt för att kompensera för inkomstbortfall...det är inte endast högavlönade kvinnor (om man drar till stereotypen) som tappar karriärsmöjligheter när de får barn, det kan även gälla lågavlönade män.

Angående att bli av med jobbet om man vabbar, det är nog inte så vanligt - men för de inhyrda konsulter vi har (av olika slag, men mest "arbetare") är det klart negativt att vabba eller sjuka sig. Man hyrs ju in för att täcka en brist i personalen (pga vab, sjukskrivning etc), att då själv vabba eller bli sjuk blir ett extra krångelmoment. Trist, men sant, och det spelar också stor roll i vilka av konsulterna som erbjuds fast anställning på min arbetsplats. Min fru tog alla vab-dagar under min provanställning, och att vara sjuk själv var ju inte att tänka på.

Just nu inte alls, men absolut värsta tiden va när dom två äldre grabbarna va runt 3-4 år.

Under juni, juli augusti så va dom hemma 7 dagar (resterande spenderade dom på sjukhuset)
Men annars även under covid med yngsta som idag är 7 så tror jag han va på förskolan under ett halvår 10-15 dagar!

Men som många andra säger så kommer det förhoppningsvis bli bättre med tiden och att barnet blir äldre! för vår del med våra två äldre pojkar som idag är 12 och 15 så va det lite av ett extremfall då dom inte kan göra om fett till blodsocker vilket kombinerat med otroligt kinkiga med mat verkligen inte va en rolig kombination när dom va yngre.

Sen beror det helt och hållet på, min yngsta idag och hans bröders lillasyster går i samma klass och vi har vabbat en hel del med yngsta men inte ens i närheten av lika mycket som hans bröders mor har vabbat med deras lillasyster.

Låter helt normalt, men riktigt jobbigt är det! Första vintern min dotter var i förskolan så var det VAB eller så var jag själv sjuk december->februari. Är egenföretagare och förlorade kunder som tröttnade på en otillgänglig leverantör.. Andra året blev det mindre sjukdomar och senaste året har det varit ganska lugnt. Dock börjar min andra tjej förskolan nu så det blir nog en mindre kul vinter igen.

Kanske läser det fel, men tolkar det som att det är attityden på hans arbetsplats, inte hans egen.

Jag har två barn (3,5 & 0,5) och har faktiskt inte tagit ut en enda VAB-dag hittills. Vi har än så länge haft riktig flyt med sjukdomarna, äldsta grabben har i princip bara varit förkyld några få gånger med lite feber. Både jag och min fru har flexibla kontorsjobb där man kan vobba / jobba ifatt på kvällar så det har löst sig den vägen hittills.

Kanske har valet av förskola viss effekt, det är en liten privat förskola enligt ur & skur-modellen så de är ute mycket. Säkert bra gener också, varken jag eller min fru blir ordentligt sjuka speciellt ofta. Har nog inte varit ordentligt sjuk sen Covid för fem år sedan.

Men jag känner verkligen medlidande med er som stretar på med detta. Min bror har också två ungar som är sjuka jämnt. De har haft några riktigt tunga år.

Som många redan sagt, det blir bättre! Och för varje år som passerar sen covid så blir de mindre känsliga för att skicka hem barn på vårt föris i alla fall.

Förra året när barnen var 2 o 4 hade vi galet mycket vab, typ 35 dagar mellan jul och påsk men i år har vi haft typ 7 dagar på hela året.
Skulle säga att 50/50 hänger på att barnen blir äldre och nog lika mycket på att minstingen bytte avdelning så hon kom ifrån "Fru skicka hem barn för allt och inget".

Det är bara bita ihop.

En 2 åring och en 5 åring här.

2 åringen började förskola i januari och våren var helt galen, förkyld konstant i 6 månader. Nu märks redan att hon blivit lite starkare och inte får feber så fort näsan rinner lite.
Skiljer sig också beroende på förskola men en av våra närmsta vänner som är läkare med barn i samma ålder säger alltid att det är bättre dom är sjuka mycket nu än senare när skolan början.
Hon märker tydligt att föräldrar som haft barnen på mindre förskolor med mindre VAB när de är små, får ta smällen vid skolstart istället och då missar ju faktiskt barnen viktiga saker.

Ska tillägga att vår förskola är väldigt snälla med förkylning, så länge dom inte har feber eller är ovanligt trötta får dom vara kvar. Kan tänka mig att det skiljer en del där många förskolor fortfarande skickar hem så fort näsan rinner, på gott och ont.

Det var en klart bättre tolkning än vad jag gjorde.

Inte min avsikt. Dock finns många studier på huruvida det är till nytta för barn under tre år att vara på förskola.

Min poäng var att det inte är en ekonomisk vinning med förskola, om man ändå behöver vabba 40 gånger per år (som vissa har beskrivit). Om lönetappet ändå blir så stort på grund av vab, varför då inte gå ner i arbetstid? Då har man en arbetsgivare som vet vad som gäller långsiktigt, man känner mindre stress av samma anledning, och man får spendera dyrbara år med sitt barn?

Om det blir ett nollsummespel att ha barn på förskola kontra hemma, är det verkligen inte något för endast "ultrarika" - vilket jag och min fru verkligen inte är.

Typ aldrig. Barnen är friska för det mesta, har två barn i förskolan. Trodde det skulle vara mer, när jag haft kollegor som vabbat mer eller mindre varannan vecka. Nu är det en liten förskola, kanske påverkar jag vet inte.

Då ska vi se… precis fått tvillingar (2/8), nej men det kommer bli lustfyllt detta.

Ska försöka jobba hemma vid sjukdom, det går ju inte alltid men ibland kommer det gå. Det blir vad det blir, tänker att jag får justera min inställning också (från jobba mycket till mer fokus på familjen).

Att lämna sjuka barn på dagis, det är ett sunkigt och egoistiskt beteende. Det ska undvikas.

Har själv en femåring hemma, och det är väl individuellt såklart, men visst, får hon titta på TV eller padda klarar hon sig ju 1-2h, och det är väl det man får ta till. Problemen är ju när hon varit tillräckligt kry för att ha massa energi, aka ingen feber, och behöver mer stimulans osv, då funkar ju fortf. 30-60min perioder vid tv som sagt, men sen tröttnar hon på det. Vi har båda haft möjlighet att jobba hemma närsom dock, så vi har ofta kört halvdags-VAB när det inte gått att pussla perfekt heldagar osv.

Verkligen så. Iom att vi har en 5månaders hemma nu med får ju dottern bara vara där 15h/v också, snacka om hål i huvudet - fa för dottern som missar såväl frukost som em. mellisen, och hon verkligen älskar gemenskapen att äta på förskolan, inte alls lika mycket hemma. Tydligt att hon tolkar reglerna som exkludering och känner sig utanför. Skitjobbigt stundvis. 20-25h hade varit mer rimligt iallafall...

Många jobb skulle inte kunna få det att fungera ens om dom ville. Det fungerar för er för att ni har flexibla jobb där ni kan jobba hemma (t.ex.)

6 eller 8 timmar om dagen, man måste ändå ha barnen på förskola om man inte har möjlighet att jobba med barnen hemma eller har möjlighet att jobba kvällar.

Sen vill verkligen inte alla jobba kvällar eller pussla. Då blir det helt enkelt ett enklare livspussel med fasta tider varje dag för både föräldrar och barn, även om inkomsten kanske inte blir så föraändrad

Men det som är så bra, är att det går att välja lite själv om man har möjligheten - så säger verkligen inte att ditt sätt är fel, eller för den delen bättre, för en annan familj, bara att alla familjer är olika

Har en 4åring hemma.
Första... året på förskolan var hon nog sjuk ungefär 50% av tiden. Faktiskt alltså. Eller iaf de första 9-10 månaderna.
Man hade hört talas om vabruari - men den sträckte sig från november till augusti för oss.

Magsjuka oktober, november, december, januari, februari, mars, april.
Ett gäng urinvägsinfektioner.
Ja plus då ungefär en oändlig mängd av de vanliga influensorna och förkylningarna.

Därefter blev det ungefär tvärt om. Vi fick all immunförsvarsträning första året och den var det liksom gjort ;). Så knappt nå VAB alls år två.

Jag var nog beredd/förberedd på ungefär allt när det kom till att bli pappa.
Utom då hur oofantligt mycket VAB det innebar hehe.

Men det är normalt. Gilla läget lite. Och jag tycker nog du är lite orättvis mot förskolan när du kritiserar dem att göra för mycket och för lite samtidigt.
Snoriga barn kan man hantera. Har du testat att vara förskolelärare när alla barn samtidigt är magsjuka?
Magsjuka är både farligare och jobbigare att hantera än en snorig näsa -så jag vill påstå att det är helt rätt prioriterat att skicka hem ungarna med dålig mage medan man kan acceptera rinnande näsor.
Hade du haft barn under coronan så hade du fått långt mycket mer VABdagar än nu - eftersom rinnande näsor inte tilläts då heller. Men det blev ju i praktiken inte riktigt rimligt ;).

Det är klart att det skaver på jobbrelationen när man blir så oberäknerlig med VAB. Så ser det ut. Arbetsplatsen får gilla läget lite där också. Har inte mycket mer till råd än att familjen får gå först nu ett gäng år.
Det blir lättare med VAB snart. För de flesta är det mest första året som är galet.

Ja 15h är det sämsta som finns.
Min grabb tyckte det var hemskt att missa allt roligt med kompisarna när lillasyster föddes.
Rimligt att straffa storasyskonen för att mamma och pappa skaffar ett barn till.

Mycket dåligt!

Har halvtid nu med äldsta. Vi har lite mer, 25h, men det är fortfarande alldeles för lite. Det borde vara fulltid när man har syskon hemma.

Grattis och välkommen till föräldralivet! Ett annat helvete som ingen berättar om, eller har förträngt, är potträningen. Ofta en hel semester som går åt där bajs och kiss är överallt

På en rimlig nivå, och i rätt ålder. Vissa 18-månaders lämnas över 40 timmar på förskola. Det är inget annat än förvaring i den åldern. Ju äldre dom blir, desto mer faktiskt utbyte och lärande (givetvis...). I Sverige verkar det nästan som en lag att barn ska in i systemet vid 18 månader.