Ångest, vad kan man göra?

Mkt BS här. Först och främst har antidepressiva aldrig varit "beroendeframkallande", men de kan ge "utsättningsbesvär" (detta är uppenbarligen en stor skillnad i den medicinska världen, vilket MBT varit vänlig och rett ut i en annan tråd). Och visst tusan finns det mediciner som fortfarande ger sådana besvär! Jag själv åt tidigare Efexor/Venaflaxin, vilket gjort mig ordentligt illamående av att bara missa en enda dosering. Jag vet flera andra som haft samma problem. Nu är ju Efexor/Venaflaxin en SNRI och inte en SSRI, så den medicinen är inget som sätts in om man bara har "lite återkommande vinterdepressioner".

Om ångest är ett problem så är det SSRI (antidepressiva, ångestdämpande) eller någon form av lugnande vid-behov-medicin som sätts in. Zoloft, Cipramil eller Mirtazapin är bland de första SSRI-preparaten som prövas, vilka tar några veckor innan man kan bedöma om de faktiskt fungerar. Vid-behov-preparaten börjar ofta med t.ex. Atarax, Lergigan eller Theralen (de två förstnämnda är egentligen medicin mot klåda och den tredje är rena rävgiftet). Detta är enbart baserat på erfarenhet, ganska stor sådan.

KBT är väl inte heller något som sätts in för "lite återkommande vinterdepressioner", speciellt inte med psykologer. Vägen är mer Kurator->Läkare->Mediciner->Eventuell ytterliggare behandling. Psykologer är inte alltid så lätta att få tag på. Finns ju kuratorer med KBT-utbildning, men det krävs som sagt troligen lite grövre problem...

Till TS: lite prat med en kurator kan hjälpa och är iaf helt klart något att pröva! Om det inte hjälper så går det iaf vidare därifrån. Det bör finnas någon form av jour och/eller rådgivning dit du kan vända dig i första hand. Om du inte vet vart du ska få tag på tele-nummer till något av detta så kan du troligen börja med att ringa din lokala vårdcentral eller sjukhus!

"Trött några timmar"? Låter som att du har tur! Mirtazapin/Remeron påverkar, som alla läkemedel, alla människor olika. Själv blir jag totalt utslagen i drygt 14h och långvarig dosering har även gett mig grova mardrömmar som gjort att jag rent av undvikit att sova (var ett tag sedan jag åt dem). Mindre skoj

Det är baserat på det enkla faktum att det är ett gigantiskt hopp mellan att vara lite vinter-deppig mot att sitta och skada sig själv eller att inte kunna andas p.g.a. panikångest. Det går inte att jämföra. Det är klart att alla har rätt till hjälp, men vem är i mest behov av hjälp t.ex.: en "vinter-deppig" knegare och en 14-årig flicka med uppskurna armar? Det är väl så tankarna delvis ser ut då man kan härda ut lite allmän deppighet över vintern genom att ändra lite i sitt liv, börja träna eller kanske prata lite med en kurator, medans 14-åringen troligen behöver mer hjälp än så. Jag vet inte hur resurs-fördelningen ser ut överlag i landet, men där jag bor så är det dåligt med psykologer. Allmän deppighet är då något som bör ha väldigt låg prioritet och människor bör även upplysas om att det är fullt normalt - man kan inte vara lycklig jämt (även om den allmänna Svensson-tron är som så)...

Ja, Atarax tillhör den gruppen av mediciner som i sammanhanget brukar kallas för "sockerpiller". Jag vet iaf ingen som fått en lugnande effekt av dylika.

Jo, Mirtazapin ska ju, lik alla antidepressiv, ätas i några veckor innan de uppnår full verkan. Jag har på senare tid haft Mirtazapin som en "sömntablett", alltså inte tagit den dagligen ("vid behov"). Kan vara därför jag blivit så extremt trött. Sista jag fick utskrivet mot sömnen var Stilnoct/Zolpidem, vilket är en benzo-analog. Är ju en intressant medicin i sig, men jag gillar det inte. Ska höra med min läkare om det finns något annat i morgon. Mirtazapin var bra på så sätt att jag blev trött efter 45min och kunde därefter inte vara vaken längre, vare sig jag ville eller ej. Men att sova 14h funkar inte så jäkla bra.