Gigabyte M32QC – en böjd mellanklasskärm som inte hänger med i svängarna

Forumet, textdokument, film och spel – det är mycket som blir ännu mer med extra skärmyta. Utvecklingen på skärmfronten går framåt och större skärmar i högre upplösningar behöver inte tömma plånboken, särskilt inte om alla specifikationer inte måste vara bästa möjliga. I den relativt plånboksvänliga mellanklassen finns dagens testobjekt: Gigabyte M32QC, som till format, prisklass och upplösning matchar nyligen testade Cooler Master GM32-FQ.

Som namnet avslöjar är det 32 tum stor modell, som har upplösningen 2 560 × 1 440 pixlar med uppdateringsfrekvens om 165 Hz och överklockningsstöd upp till 170 Hz. C-ändelsen hos M32QC belyser att det är en välvd skärm, till skillnad från syskonet M32Q. De två modellerna skiljer sig därtill åt när det kommer till val av panel, där en VA-variant syns hos det välvda testexemplaret. Låt oss ta en närmare titt på om M32QC håller måttet.

Specifikationer Gigabyte M32QC

Första intryck

Gigabyte levererar M32QC i en avskalad brun kartong med svart tryck. Det känns som en frisk fläkt ställt mot många andra spelinriktade skärmar där tillverkarna inte sparar på grafiken, vilket kanske inte är fullt nödvändigt med tanke på e-handeln. M32QC-lådan är dock utrustad med all information som är intressant för att snabbt få en uppfattning av vad det handlar om för produkt.

Som nämnt är det en välvd 32-tumsmodell, eller 31,5 för att vara exakt och här är det krökningsradie 1500R som gäller. Det innebär att bildpanelen följer samma krökning som en cirkel med radie på 1 500 millimeter. Med en 32 tum och 16:9-format handlar det inte alls om samma aggressiva svängning som syns hos en del ultrabreda modeller, vilket bilden på kartongen intygar.

Vidare finns det på kartongen utskrivet att skärmen har upplösningen 2 560 × 1 440 pixlar (QHD) och uppdateringsfrekvensen är 165 Hz. Två detaljer som kan vara lite extra intressanta i tider där arbete hemifrån fortfarande är relativt vanligt, är listade USB Type-C och KVM, som antyder att det är smidigt att koppla in en separat dator och använda samma mus och tangentbord.

Montering

Med en närmare titt på specifikationerna ur världen är det dags att packa upp och montera pjäsen, som inte är fullt lika otymplig som den Gigabyte-signerade 48-tumsskärm undertecknad testade förra året. Det faktum att panelen är välvd ger dock fog för att vara lite extra försiktig och inte lägga skärmsidan platt mot bordet. På kartongens lock finns tydliga instruktioner för hur uppackningen bör gå till, och skärmen kan vila på ett tryggt lager av cellplast genom hela processen.

Det medföljande stativet snäpps enkelt fast på baksidan av skärmen och den rejäla V-formade foten skruvas fast i andra änden. Bakom fästet för stativet finns fyra hål för VESA-fäste. Det tål att upprepas att foten verkligen är en grotesk sak, med en kärna av metall och ett yttre av samma matta, svarta plast som skärmens baksida och stativet. Väl på plats på skrivbordet sticker den fram en bra bit. Rent estetiskt får denna lösning inte pluspoäng.

Däremot är justeringsmöjligheterna helt okej, med vinkeln som kan justeras 5° framåt till 20° bakåt, vilket ackompanjeras av höj- och sänkbarhet med spann på 100 millimeter – med ett lägsta läge strax ovanför skrivbordet. Rotation är inte ett alternativ, men det kanske heller inte är särskilt efterfrågat med välvda skärmar. Nämnas kan därtill att stativet har ett hål som kan användas som genomdragningshål för bild-, USB-, och strömkablar, för att få skrivbordet lite mer städat.

Anslutningar

Samtliga anslutningar är placerade i mitten av skärmen och riktade nedåt. Det finns två HDMI 2.0-anslutningar, en Displayport 1.2 samt en USB Type-C, som kan användas för både bild, data och ström, men endast upp till 18 watt. För att få KVM-funktionen att fungera finns även två USB 3.2 Gen 1 (5 Gbps) enligt Type-A, samt en Type-B för anslutning till en separat dator. Nätdelen är extern och därför finns också an anslutning för denna. Avslutningsvis finns ett hörlursuttag.

I paketet medföljer självklart apparatkablar och nätadaptern som är på 90 watt watt. Yttermåtten är 125 × 52 × 34 millimeter och det är således inte en särskilt stor variant. Medföljer gör också en HDMI- och Displayport-kabel, i sällskap av en USB Type-B till Type-A-kabel, men USB Type-C-dito lyser med sin frånvaro. Värt att understryka är att Displayport eller USB Type-C måste användas för att i full upplösning kunna driva skärmen i 165 Hz, annars är det 144 Hz som gäller.

Design

Trots en vinkling mot spelande är detta något som inte är övertydligt genom designen hos M32QC, som genomgående är svart och utan gaming-estetikens karaktäristiska vinklar. Sett bakifrån finns företagets logotyp tryckt i grått, med modellnamnet i en mörkare grå nyans lite längre ned. Skärmens baksida är tudelad, med en tunn ovandel och tjockare nederdel. Vid en knackning på plasten som täcker den senare är det uppenbart att den är ganska ihålig, men på håll är det inget som stör och konstruktionen känns genomgående stabil.

Som sagt är foten stabil, men stor. Bredden är runt 490 millimeter och djupet 240, där de utstickande delarna utgör ungefär hälften av detta. Det är ingen risk att skärmen tippar, men om jag hade utformat foten hade jag valt något mindre iögonfallande. Något som lyckligtvis inte fångar blicken är skärmens ramar. Den nedra kanten är runt 20 millimeter hög och har Gigabytes logotyp, medan de tre övriga är under 10 millimeter, när plastram och ytan mellan kant och bild summeras.

En månad med skärmen M32QC

I vanlig ordning har jag använt testskärmen som min primära skärm under en tid, för att bekanta mig med egenheter vid olika användningsområden. Under testperioden används den från allt till videotittande, läsning och textredigering, till fotoredigering och spel av olika slag – främst snabba Counter-Strike: Global Offensive (CS:GO). Vi kan börja i den senare änden, eftersom det av allt att döma är spelande som Gigabyte siktar på med M32QC.

Kort sagt är det långt ifrån en fullträff och det är VA-panelen som är boven i dramat. När det går undan blir särskilt mörka partier en grynig röra, så till den grad att jag har mycket svårt att inte känna av nackdelen i CS:GO-matcher. I mer långsamma spel, som Sniper Elite 4, är detta inte ett lika påtagligt problem, även om det är märkbart.

Som tur är finns en lösning, eller i alla fall ett försök på en lösning, i form av olika profiler och Overdrive-inställningar som ska korta ned responstiderna. Det påtagliga eftersläpet försvinner också när någon av dessa nivåer aktiveras, men samtidigt introduceras ett annat problem – Overshoot. I CS:GO tar sig detta uttryck särskilt där mörkare partier väntar bakom ett hörn i spelet, och detta färgskifte hänger kvar även när hörnet flyttas i bild. Under testperioden har jag avlossat många skott mot sådana inbillade fiender.

Gigabyte förklarar att detta är en normal effekt när Overdrive körs i det snabbaste läget som är Fast, och att skruva ned till nivåerna Balance eller Picture Quality innebär längre eftersläp men mindre Overshoot. Det handlar således om en balansgång, men en balansgång jag inte rekommenderar om snabba spel är ditt huvudsakliga användningsområde. Med denna balansgång har jag också lite svårt att se någon egentlig vinst med att låta skärmen rulla i 165 Hz.

KVM- och OSD-användning

Som alltid är en uppdateringsfrekvens norr om 60 Hz trevligt oavsett användningsområde, och att flytta fönster, skriva eller skrolla på webben flyter på. Med 1440p-upplösning på en 32 tum stor skärm är exempelvis textredigering kanske inte något för den mest skarpsynte. Det går att urskilja enskilda pixlar om jag tittar nära och noga, men placerad på en armslängds avstånd på ett 60 centimeter djupt skrivbord är det inget jag stör mig på. Det är inte lika kristallklar text som på min Macbook Air eller 4K UHD-upplösta 27-tummare, men det är långt ifrån en pixelfest.

Macbook Air med M1-krets är en effektsnål historia med maximalt effektuttag runt 15 watt totalt och för att slippa fler kablar än den ensamma USB Type-C-kabeln är det en dator i den effektklassen som krävs. Taket är som nämnt 18 watt. Under testandet upplever jag dock att det fungerar felfritt att växla mellan enheter och det finns ingen risk att missa den tydliga KVM-knappen på baksidan.

Styrspaken som används för att navigera genom skärmens menysystem, On-Screen Display (OSD), är lättanvänd och menyn är inte heller särskilt knepig. I vissa inställningar krävs dock lite väl många klick för min smak, där exempelvis ljusstyrkan är begravd som underkategori till "Picture", ett specifikt bildläge och sedan "Brightness". Först efter detta steg kan ljusstyrkan sänkas, och för den som sitter i ett normalt upplyst rum kan det vara läge att göra det.

Inställningarna blir smidigare genom att använda mjukvaruverktyget OSD Sidekick, som flyttar alla inställningar till ett program på datorn. Det kräver USB-anslutning. Utöver att balansera mellan olika lägen som ger tillräckliga spel- och bildegenskaper är det inte särskilt mycket som behöver ställas in. Det finns flera olika förinställda profiler, men färgmässigt är standardläget det bästa.

Bildegenskaper – subjektivt och objektivt

M32QC har därtill stöd för att skala om skärmen till olika mindre format och upplösningar, samt stöd för både AMD Freesync Premium Pro och VESA Display HDR 400. Den adaptiva bildsynkroniseringen upplever jag inga problem med, och inte heller HDR-funktionaliteten. Med en specificerad nominell ljusstyrka om blott 350 cd/m² är det dock inte mycket att hänga i julgranen.

Vid filmtittande upplevs kontrasterna ändå som goda tack vare den djupa svärtan, men med svart panel och ljus som läcker in från fönster i rummet är antireflexbehandlingen inte nog för att delar av bilden ska upplevas urvattnade. Här är den välvda formen inte särskilt hjälpsam, eftersom reflektionerna subjektivt är tydligare när ytan inte reflekterar ljuset på samma sätt överallt.

Detta scenario är dock det enda där jag ser några direkta nackdelar med att skärmen är välvd, utöver att den böjda profilen är anledningen till att Gigabyte valt en VA-panel istället för IPS till denna spelorienterade produkt. Däremot finns det inga situationer under testperioder där jag upplever några fördelar med krökningen. Till vardags är en av de skärmarna jag använder en 35-tumsmodell i 21:9-format och där fyller krökningen ungefär samma funktion som när två separata skärmar vinklas en aning mot användaren. Det blir helt enkelt lättare att få en överblick.

Det blir inte svårare att se M32QC-bilden på grund av formen, men det är heller inte lättare än att på armslängds avstånd betrakta en platt 32-tummare. Inte heller upplever jag att dokument, webbläsare, film eller spel som mer uppslukande. Kanske är 32 tum helt enkelt lite för litet för att uppta hela synfältet, men att sitta närmare än en dryg halvmeter passar inte mig. På närmare avstånd än så finns också risk för att pixeltätheten lämnar lite att önska.

Avslutningsvis är det värt att titta på prestandan rent objektivt, och då är färgrymd och färgkorrekthet två viktiga aspekter. Förstnämnda specificeras av Gigabyte som 94 procent av DCI-P3 och 123 procent av sRGB. Mätverktyget Datacolor Spyderx Pro och tillhörande mjukvara bekräftar att fullt stöd för sRGB-rymden finns och med ett mätvärde om 91 procent av DCI-P3 hamnar det inom felmarginalen.

Gigabyte yttrar sig inte om färgkorrekthet, utan talar endast om att M32QC är bestyckad med en 8-bitarspanel. Samma mätverktyg visar att färgerna är exakta, genom ett maximalt Delta-E-värde om 2,04 och ett genomsnittligt på 1,01. En skärm som klarar 2 i Delta-E-nivå brukar klassas som träffsäker, och i standarläge med 45 procent ljusstyrka är de blå-grå-testfärgerna svagast. Endast en nyans kliver över 2-strecket.

Slutsats

Gigabyte M32QC är en skärm som tar plats i det tätbefolkade mellansegmentet, där det kryllar av 1440p-modeller anpassade för spel. Formatet 27 tum är kanske vanligast, men en ökning till 32 tum ger en hel del extra arbetsyta utan att skärmen blir ohanterbart stor. På bredden är M32QC aningen nättare än andra 32-tumssyskon tack vare den välvda formen, som också är en av de stora särdragen med Gigabytes produkt.

Krökningsradien 1500R kan ge en ordentlig avrundning med breda skärmar, men M32QC har det traditionsenliga 16:9-formatet och det är således ingen drastisk böjning. Jag upplever att böjningen vare sig gör till eller från. Den får mig inte att känna mig mer uppslukad av spel eller film, men den stör heller inte vid vardaglig användning. Skärmen blir bara marginellt mindre och på ett normalstort skrivbord är 32 tum inte svårt att täcka in med synfältet. Den största nackdelen med Gigabytes krökta val är att de tvingas använda en VA-panel.

Syskonet M32Q har en IPS-variant och den kan omöjligt vara sämre lämpad för snabba spel än den som syns hos M32QC. Responstiderna är sega och kan endast minskas i utbyte mot Overshoot-problem. I långsammare spel och arbete är det dock en trevlig panel, som på sant VA-vis har djup svärta. Tester visar på ett brett färgomfång och exakta färger, varför det inte är en tokig skärm för att exempelvis redigera bilder eller titta på film. Uppdateringsfrekvensen om 165 Hz är dock ett tydligt kvitto på att sådan användning inte är vad Gigabyte har planerat, varför det skär sig.

Vid sidan av bilden är den inbyggda USB-hubben och KVM-funktionaliteten en av skärmens starkaste egenskaper, där en stor och tydlig knapp på baksidan byter mellan bildkälla och flyttar de USB-tillbehör som är inkopplade i skärmen till det system som är inkopplat över USB Type-C. För den som exempelvis byter mellan en stationär och bärbar dator med jämna mellanrum är detta mycket smidigt och något som saknas hos de flesta spelorienterade skärmarna.

Gigabyte får dock lite smäll på fingrarna för en skärmmeny som är något svårnavigerad, men styrspaken som sköter styrningen gör processen uthärdlig. Mindre uthärdlig är bjässen till skärmfot som stjäl en hel del skrivbordsyta både på bredden och djupet. Stativet som finns mellan skärm och skärmfot är däremot helt okej, med generösa justeringar för höjden och visst spelrum för lutningen. Gigabyte får också plus i kanten för enkel montering, tydliga instruktioner och för att kablage för HDMI, Displayport och USB medföljer.

Avslutningsvis är det dock svårt att ge M32QC någon utmärkelse, eftersom paradoxen med en slö VA-panel parad med uppdateringsfrekvensen 165 Hz är svår att bortse från. M32QC placerar sig rent prismässigt på ungefär samma nivå som snarlika rivaler i 32-tumsklassen, det vill säga från strax över 4 000 till 5 000 kronor. Om du inte är särskilt svag för en diskret krökning, KVM-funktion eller VA-svärta finns alltså en del andra alternativ att överväga.

Positivt

• God bildprestanda vid stillsamma aktiviteter

• Smidig KVM-funktionalitet

• Diskret krökning som inte stör

Negativt

• Seg panel för snabba spel

• Diskret krökning som inte tillför något