Den senaste tiden har vi sett en skenande utveckling på grafikkortsmarknaden, men kanske mer vad beträffar prisutvecklingen än den faktiska tekniska utvecklingen. Det har varit en välbehövlig frisk fläkt att titta på Asrocks partnerkort Arc B570 Challenger OC, då det kommer med helt andra måttstockar för att svara på frågan om vad som behövs för att få en bra spelupplevelse.
Släpper vi fokus på ray tracing och 4K levererar grafikkortet faktiskt en trivsam upplevelse. Laborerar man med uppskalning eller lägre grafikinställningar kommer man inte ha några problem att driva AAA-titlar eller populära esportstitlar. Det lämpar sig alldeles utmärkt för budgetgamern eller föräldern som bygger barnets första dator. Visst kan man experimentera med spel i 1440p och ray tracing, så länge XeSS aktiveras - Intels motsvarighet till FSR och DLSS. Med handen på hjärtat gör sig dock kortet bäst om vi håller oss till de lägre upplösningarna.
Kortet som sådant är förbluffande tyst och välbyggt för sin prisklass, och med mycket låg strömförbrukning. En punkt som är högst relevant för den som vill hålla ner kostnaden på bygget, eller uppgraderar en äldre kontorsdator till familjens första speldator.
Trots sin glow-up blir Arc B570 fortfarande inte uppbjuden till dans.
Asrock B570 Challenger OC:s största konkurrent idag är givetvis RTX 4060, ett kort med snarlik prestanda. Nvidia erbjuder dock betydligt bättre uppskalning med DLSS 4 samt stabilare mjukvara. Till råga på allt har Intel själva producerat ett mycket bra Arc B580-referenskort med snarlik prislapp, men med bättre prestanda. Vi tittar alltså på en bra produkt utan egentligt existensberättigande. Tråkigt, kan tyckas.
Att Intel fokuserar på ingångssegmentet är välkommet. Till nästa generation rekommenderar vi dock att antingen enbart släppa en modell, eller att öka prestanda-avståndet mellan de två modellerna. Det finns helt enkelt inget utrymme för partnertillverkare att sätta sin prägel på Arc B570 utan att omedelbart nå upp till samma prisnivå som Arc B580 - eller åtminstone nära nog för att hoppet upp till bättre prestanda blir en självklarhet. Här har Intel inte bara skjutit sig själva i foten - de laddade om och gjorde sina samarbetspartners samma tjänst.
