Förutom ren prestanda är även andra aspekter intressanta när ett grafikkort ska väljas ut. Bland dessa finns exempelvis temperaturer, ljudnivå och strömförbrukning, tre tätt sammanbundna parametrar som kan fälla avgörandet vid köptillfället.
Temperatur och ljudnivå
Att läsa av ljudnivå och temperatur i en öppen testmiljö ger svårtolkade värden som sällan speglar verkligheten. Redaktionen väljer därför att montera in samtliga kort i chassit Fractal Design Arc, vilket öppnar upp för mer realistiska mätningar.
Ljudnivåerna mäts på cirka 15 centimeters avstånd, med ljudtrycksmätaren stående bredvid chassits sidopanel, där den sistnämnda har en fläktöppning. Värdena mäts i ett vanligt rum med konventionell hårdvara, utan överdriven isolering eller avancerad testutrustning.
Chassit är bestyckat med tre fläktar på 140 millimeter, två i framkant och en i bakkant alternativt toppen, och är helt förslutet med båda sidopanelerna monterade. Nätdelen är tysta Seasonic Prime Gold 1 000 W, lagring består av en ensam SSD-enhet och processorn är kyld med Noctua NH-U14 med en NF-A14 ULN-fläkt.
För att belasta systemet används stresstestet från Unigine Superposition vilket får rulla oavbrutet under cirka 30 minuter. Bakgrundsbruset med systemet igång utan grafikkort ligger på 34,5 dBA och temperaturen på 25° C.
Det lilla kortet som kunde levererar mycket goda temperaturvärden, rentav bland de bästa i testlabbet. Det skall dock sägas att det i sig inte är allt för imponerande, eftersom det rör sig om ett grafikkort av det enklare slaget. Även om vi förvisso ser en förbättring mot Intels egen Arc B50 under full belastning är temperaturen betydligt högre när belastningen sjunker.
Asrocks tal om fläktblad och poleringsgrad gav onekligen resultat. Vi fick faktiskt klia oss i huvudet under testets gång för att kontrollera om fläktarna verkligen snurrade. Men visst gjorde de det! Detta bådar gott för framtida Asrock-kort i mellan- samt entusiastsegmentet.
Effektmätning
Att mäta effektuttag på ett precist sätt från grafikkort är inte helt enkelt. Vi har historiskt sett förlitat oss på värden från en effektmätare vid vägguttaget, där hela systemets effektuttag mäts under belastning. Detta ger oss en förhållandevis bra bild av hur olika grafikkort står mot varandra effektmässigt, men det är samtidigt svårt att få ut mer finkorniga siffror. Detta då både processorns förbrukning och nätaggregatets verkningsgrad påverkar siffrorna – något som kan ställa till det när energieffektiviteten ska beräknas.
Med anledning av detta genomför vi mätningar som görs med Nvidias verktyg Power Capture Analysis Tool (PCAT). Detta verktyg består av en PCI Express-baserad riser-brygga som sammankopplas med ett kretskort. På kretskortet finns effektavläsning för dels PCI Express-porten, men även de 8-pinnars PCI Express-kontakter samt 12VHPWR som ger extra strömmatning till grafikkortet.
Med hjälp av PCAT kan vi mäta effektuttaget för endast grafikkortet under belastning av varje individuell speltitel i vår testsvit. Nedan presenterar vi det genomsnittliga effektuttaget från tolv spel för varje grafikkort.
Genom att enbart läsa av diagrammet kan man förvisso säga att effektförbrukningen under hög belastning är imponerade, men vi får ha i åter igen påminna oss om att detta är ett kort i instegssegmentet. Då framstår istället kort som RTX 4070 eller RTX 5070 som betydligt bättre alternativ, sett till bildrutor per watt. Energieffektiviteten är därför, inte helt oväntat, mycket låg. Det skall dock sägas att här har Intel gjort stora framsteg gentemot föregående Alchemist-serie.