Iomega Ego Portable Hard Drive

Testsystemet som används i recensionen är en hyfsat snabb Intel Core 2 Duo tillsammans med ett P35-baserat moderkort från Asus. Moderkortet är utrustat med sydbryggan ICH9R som sköter kommunikationen med den portabla hårddisken via USB 2.0.

Windows Vista SP1 RC1 är installerat i testdatorn. Operativsystemet har uppdaterats med en förhandsversion av Microsofts senaste servicepaket, som bland annat innehåller en hel del prestandaförbättringar när det gäller filkopiering och överföringar. Testprogrammen som används är prestandamätaren HD Tach RW och kopieringsverktyget FC-test.

För att kunna bedöma hur Iomega Ego står sig i konkurrensen har vi tagit med ett antal medtävlande. Först och främst handlar det om den portabla 2,5”-hårddisken Plextor PX-PH160US, som är en direkt konkurrent till Iomegas deltagare. Detta eftersom de båda är av samma storlek och kommer i snarlika kapaciteter.

Förutom dessa två självklara tävlingsdeltagare har vi med en fullstor hårddisk (Seagate 7200.7 250 GB) i ett kabinett från Raidsonic. Precis som med de andra deltagarna är det USB 2.0 som gäller. Sist men inte minst kastar vi in ett USB-minne i leken. Det handlar om Corsair Voyager GT, som har fått mycket goda betyg i SweClockers recension. Det blir således inte bara en kamp mellan snarlika modeller utan även mellan olika lagringstekniker.

Den fullstora hårddisken och USB-minnet spelar visserligen inte i samma division som de små portabla hårddiskarna, men de tävlar om samma kundgrupp. Eftersom portabla hårddiskar i 2,5”-storlek har en kapacitet mitt emellan fullstora hårddiskar och USB-minnen är det intressant att ta reda på hur förhållandet mellan storlek och prestanda ser ut, inte minst med tanke på prisskillnaderna per gigabyte.

Som vi redan vet ansluts Iomega Ego via USB 2.0. Detta betyder en maximal teoretisk överföringshastighet på 480 Mbit per sekund (60 MB/s). I verkligheten kommer man dock aldrig upp i dessa hastigheter, utan normalt för USB 2.0 är någonstans mellan 30 och 40 MB/s (notera enheterna).

Att döma av resultaten presterar de olika lagringsenheterna väldigt lika varandra när det gäller genomsnittlig läshastighet. Samtliga ligger inom intervallet 30–40 MB/s, vilket är ungefär vad USB 2.0 brukar klara av att hantera. Det ser ut som att gränssnittet blir en flaskhals och jämnar ut resultaten.

I skrivtestet använder vi verktyget FC-test för att skapa 270 stycken MP3-filer på lagringsenheterna. Filerna genereras automatiskt vilket gör att vi inte introducerar någon extern faktor såsom källans prestanda. Med hjälp av denna metod blir resultatet mer pålitligt.

När det gäller skrivning är det långsamma gränssnittet inte längre en flaskhals, utan istället är det enheternas prestanda som halkar efter. Snabbast är den fullstora hårddisken i kabinettet från Raidsonic (USB 2.0), som klarar av att skriva 1 gigabyte MP3-filer på dryga 45 sekunder. Inte långt därefter hittar vi Plextors portabla 2,5”-hårddisk.

Några sekunder efter de två bäst presterande lagringsenheterna hittar vi tillslut Iomega Ego, som halkar efter konkurrenten från Plextor en smula. Allra sist är inte helt förvånande USB-minnet från Corsair. Flash-tekniken är fortfarande långsammare än de vanliga mekaniska hårddiskarna när data ska skrivas ned på enheten.

Nästa steg är att testa hur snabbt lagringsenheterna reagerar när en uppgift ska utföras. Detta betyder att en förfrågning skall skickas till enheten, en eventuell läsarm ska förflyttas och den resulterande informationen ska skickas tillbaka till datorn. Den totala tiden detta sammantagna moment förbrukar kallas för accesstid, eller söktid.

I detta test syns fördelarna med flash-tekniken väldigt tydligt. USB-minnet från Corsair fullkomligen krossar de mekaniska hårddiskarna när det gäller genomsnittlig söktid. Snabbast bland metallburkarna är dock fortfarande Raidsonic Icy Box, som klarar av att hålla 15,1 millisekunder. Bara två millisekunder därefter hittar vi Iomega Ego, som i detta test klarar av att klå konkurrenten från Plextor.

Sist men inte minst ska vi redovisa resultaten från temperaturtestningen. Eftersom det inte går att läsa av hårddiskens interna sensor via USB 2.0 får vi ta till en egen temperaturgivare som tejpades fast på metallskalet. Den högsta temperaturen som vi noterade under testningen var 29 °C (23 °C rumstemperatur). Detta tyder på att kylningen gör sitt jobb och att aluminiumasken är fullt tillräcklig för att garantera att hårddisken inte överhettas.

Ska vi sammanfatta resultatet kan vi konstatera att Iomega Ego presterar väldigt lika konkurrenten Plextor PX-PH160US. Iomegas modell halkar efter en smula när det gäller skrivhastigheter, men besegrar konkurrenten när det handlar om söktider.