EVGA Geforce GTX 1080 Ti FTW3 Hybrid

EVGA har två separata serier av Geforce GTX 1080 Ti ämnade för vattenkylning. Dels handlar det om Hydro Copper-modellerna, vilka är bestyckade med heltäckande vattenblock och menade för användare som bygger vattenkylning från lösa delar. Därtill har vi Hybrid-familjen, vilket dagens objekt är en del av, där dessa levereras med ett påbultat slutet vattenkylningssystem.

Geforce GTX 1080 Ti FTW3 Hybrid baseras till stor del på FTW3-kortet vi kikade närmare på i våras, där den faktiska skillnaden hör till kylanordningen som används. Detta innebär identiska klockfrekvenser ur kartong, där den nominella turbofrekvensen uppgår till 1 683 MHz. Detta ackompanjeras av 11 GB GDDR5X-minne som körs i referenshastigheten 11 000 MHz.

Storleksmässigt är kortet 29 cm på längden, vilket inte är så farligt sett till många andra eftermarknadsmodeller. Det skräddarsydda kretskortet med strömförsörjning i 10+2-faser bygger dock ytterligare 2 cm på höjden ställt mot referenskorten, vilket eventuellt kan bli tajt i chassin med snäva restriktioner i den riktningen. Kortets baksida pryds av en täckplåt i aluminium, där värmealstrande komponenter har kontakt med denna via värmeledningskuddar.

När det kommer till bildutgångar syns tre fullstora Displayport, en HDMI samt en DVI, där den sistnämnda är ett tillägg i jämförelse med Nvidias referenskort. Extra strömförsörjning sker via dubbla 8-pins PCI Express-kontakter.

I närheten av strömmatningen syns även ett reglage med vilket man kan byta mellan kortets båda BIOS-versioner, där den sekundära möjliggör användaren att vrida upp modellens totala strömbudget till 128 procent (118 procent gäller för den primära BIOS-versionen).

Kortets paradnummer är utan tvekan det förmonterade vattenkylningspaketet, vilket likt många andra liknande modeller tillverkas av Asetek. Kylanordningen består av en tunn 120 mm-radiator med tillhörande fläkt i samma storleksklass. De kabelstrumpeklädda slangarna löper i sin tur till ett vattenblock med integrerad pump som sitter monterad mot kortets grafikprocessor under plasthöljet.

Vattenblocket kyler dock inte endast grafikprocessorn, vilket annars brukar vara fallet med denna typ av grafikkort. EVGA har nämligen valt att montera in ett kopparinlägg ovanpå samtliga minneskretsar, vilket i sin tur har kontakt med utkanten av vattenblockets kopparbas – något som enligt företaget ska ge påtagligt lägre minnestemperaturer.

Alla delar är dock inte vattenkylda, däribland kortets VRM-del i bakkant. Denna täcks istället av en stor kylfläns och ventileras av en 100 mm-fläkt. Den sistnämnda agerar på ett semi-passivt vis och snurrar endast om någon av VRM-kretsarna överskrider 60 °C.

Modellens kretskort är utrustat med EVGA:s ICX-koncept, vilket i praktiken är en uppsättning temperatursensorer som sitter utplacerade i närheten av relevanta komponenter. I FTW3 Hydro-kortets fall handlar det om totalt tio sensorer, där två sitter vid grafikprocessorn, tre vid minneskretsarna samt fem vid VRM-delen. Själva avläsningen sker via företagets programvara EVGA Precision XOC.

För den luftkylda varianten av FTW3-kortet användes ICX-sensorerna för att styra hastigheten på fläktarna individuellt i förhållande till närliggande komponenters temperatur. I Hydro-kortets fall återanvänds detta koncept, men dock i betydligt mindre utsträckning. Det är nämligen endast fläkten för VRM-delen som styrs av faktiska sensorer på kortet, i detta fall beroende på strömförsörjningens temperatur.

Styrningsmöjligheterna för radiatorfläkten är oerhört begränsade, då denna regleras beroende på vattentemperaturen inuti kylblocket och tar alltså ingen hänsyn till fläktkurvor som användaren ställer in. Därtill finns det inget sätt att läsa av varvtalet på denna fläkt i mjukvara, då den pinnen saknas i kontakten som löper till vattenblocket.