Överklocking av processorer och grafikkort har under de senaste åren allt mer börjat spela ut sin roll, detta i takt med att kretstillverkarna lämnar mindre åt slumpen och pressar kislet till sitt yttersta redan från fabrik. I kombination med senaste snittets turbofunktioner finns det därtill en stor risk att man klipper prestandatopparna vid lätt trådade laster när man går in och sätter manuella frekvensnivåer.
För detta överklockningsäventyr använder vi oss av det slutna vattenkylningspaketet Corsair Hydro H110, vilket baseras kring en 280 mm-radiator med dubbla 140 mm-fläktar. Vi brukar vanligtvis försöka hålla oss under spänningsnivån 1,4 V när vi överklockar Intels Skylake-baserade processorer, men då Rocket Lake generellt arbetar med högre spänningspåslag än exempelvis Comet Lake kommer vi istället att arbeta i spannet 1,4 till 1,5 V.
Vi är vana vid att utan några större problem kunna uppnå 5 GHz vid överklockning av Intels sexkärniga K-modeller, och därför blev vi rätt besvikna när väggen nåddes redan vid 4,8 GHz. Både 4,9 och 5 GHz var möjliga att uppnå under kortare perioder och högre spänningspåslag, men efter en tids belastning haglade blåskärmarna tätt. Den slutgiltiga nivån spikades vid en spänning på 1,44 V.
Åttakärniga Core i7-11700KF klarade sig något bättre, men det var knappast någon imponerande nivå som uppnåddes. För att hålla sig stabil på 4,9 GHz över alla kärnor krävdes en spänningsnivå på 1,465 V. Likt Core i5-11600K var 5 GHz nåbart vid lättare laster och högre spänningar, men stabiliteten var kraftigt svajande.
Flaggskeppet Core i9-11900K är den mest handplockade modellen i uppställningen, vilket märks på de uppnådda klockfrekvenserna vid överklockningen. Nu är dock inte 5,1 GHz jätteimponerande sett till att detta är nivåer som ofta uppnås genom att aktivera turbotekniken Adaptive Boost Technology, men det finns åtminstone möjlighet att fintrimma spänningen något och sänka effektuttaget vid flertrådad belastning. Likt Core i5-11600K spikades spänningsnivån på 1,44 V.
I Cinebench R20 syns liknande prestandauppsving för både Core i7-11700K och Core i9-11900K, där modellerna kliver upp med 6 procent. Core i5-11600K vinner lite drygt 4 procent på sina frekvensökningar.
I Blender ser vi betydligt större vinster, men mycket av detta har dock mer med den upplåsta strömbudgeten att göra snarare än den faktiska överklockningen. Core i7-11700KF kortar av sin renderingstid med 18 procent medan Core i9-11900K landar på 15 procent. Sexkärniga Core i5-11600K renderar scenen 7 procent snabbare efter överklockningen.
Vid spelande i den mer processorbundna upplösningen 720p syns mest utslag i Far Cry: New Dawn – ett spel vars motor gillar höga klockfrekvenser. Det är dock inga enorma vinster det handlar om, utan snarare handlar det om bildfrekvensvinster i storleksordningen 5 procent.
Även i upplösningen 1080p är det främst Far Cry: New Dawn som vinner på överklockningen, där prestandavinsten landar mellan 4 och 6 procent.
Upplåst strömbudget, högre spänningar och frekvenser samt tillverkning på 14 nanometer – detta är upplagt för högt effektuttag. Både Core i7-11700K och Core i9-11900K springer iväg rejält och landar 140 W ovanför sitt oklockade utförande. Core i5-11600K klarar sig lite bättre, men kliver dock fortfarande upp med beskedliga 90 W.
