Testsystemet som användes under testet var följande:
Moderkort: ASUS A7N8X-E Deluxe
Processor: AMD Athlon XP-M 2400+ @ 2.2 GHz
Grafikkort: Sapphire Radeon 9800 Pro
RAM: 768 MB
Operativsystem, drivrutiner och program som användes:
Microsoft Windows XP Professional SP2
Nforce 2 5.10
HD Tach RW 3.0.1.0
Som synes rör det sig inte om den allra modernaste datorn men det bör ha en högst teoretisk effekt på testet. I normalfallet kan man inte förvänta sig samma prestanda på en extern hårddisk som hos en intern. Trots att usb 2.0 utlovar en teoretisk hastighet på 60 MB/s är det långt ifrån den siffran man brukar hamna på i praktiken. Då esata, vilket ska ge samma hastighet som en intern sata-hårddisk finns representerat på ett av kabinetten var det därför mycket intressant att se efter vilken skillnad i överföringshastighet det kunde bjuda på. Det bör dock poängteras att det viktiga inte är den maximala hastigheten som går att uppnå under optimala förhållanden utan snarare hur de olika hårddiskarna förhåller sig till varandra i en och samma miljö.
Vi är som sagt i det här testet inte ute efter att mäta upp exakta värden på hur snabba diskarna kan tänkas vara under verkliga förhållanden men vill ändå ge en fingervisning av dess teoretiska prestanda. För att mäta denna använde vi oss utav programmet HD Tach RW 3.0.1.0. Testet som kördes var ”Long bench (32 MB zones)”. Datorn startades om mellan varje mätning och antalet aktiva program hölls på ett minimum för att förbättra felsäkerheten.
Sequential Read Speed visar vid vilken hastighet de olika delarna av hårddisken har lästs av (högre är bättre). Vid externa hårddiskar är det vanligtvis inte hårddisken som sätter begränsningen utan överföringsgränssnittet. Burst speed visar vid vilken hastighet det går att läsa av hårddiskens interna minne (högre är bättre). Random access är den genomsnittliga söktiden det tar att hitta rätt sektor på hårddisken (lägre är bättre). CPU Utilization visar hur mycket processorkraft som har krävts för att utföra testet (lägre är bättre). Average read visar den genomsnittliga läshastigheten på hårddisken (högre är bättre).
Som synes i diagrammen ovan råder det inte några direkta skillnader så länge som hårddiskarna är anslutna via usb. Det handlar om högst marginella skillnader som aldrig kommer att märkas vid en verklig användning utan visar sig bara i prestandatester. Annat är det dock för Freecoms två hårddiskar. Då Freecom Classic SL Network Drive ansluts via Ethernet får den mindre än halva överföringshastigheten gentemot dess usb-läge. Begränsningen ligger i det faktum att överföringen sker via 100 Mbit Ethernet och då får 10.6 MB/s ses som helt okej. Genom att ansluta Freecoms andra hårddisk Hard Drive Pro via esata går det drastiskt att öka dess prestanda till likadan nivå som om den hade suttit internt i datorn och direkt anslutits via en SATA-port. I själva verket är det just det som händer, fast bara i en något längre kedja. Om man inte vill installera en intern hårddisk men ändå komma upp i samma prestanda är det här en väg att gå.
Genom att överföra en rad filer till de olika hårddiskarna går det att få sig en uppfattning om verklig prestanda. Inte heller här finns det några markanta skillnader så länge som hårddiskarna är anslutna via usb. Freecom Classic SL Network Drive via Ethernet ger klart sämre prestanda men samtidigt går det ändå inte att räkna bort fördelen med att den kan delas av alla datorer i nätverket. Freecom Hard Drive Pro via esata utmärker sig även här positivt men inte riktigt i liknande omfattning. Detta har till viss del att göra med det faktum att den interna hårddisken som filerna kopierades ifrån i själva verket inte kom upp i lika bra prestanda som den externa. Hårddisken som används i datorn är således en flaskhals vilket bör tas i beaktning.
