Philips kanske inte är det första namnet på folks läppar när det diskuteras datorskärmar, inte minst spelinriktade sådana. Istället för namnet tankarna mer till smarta hemmet-prylar och TV-apparater. Detta ämnar Philips ändra, sedan de likt en blixt från ovan lanserade sin spelfokuserade och stilrena Evnia-serie. Under Evnia-flaggan erbjuder Philips allt från enklare instegsmodeller, rappa e-sportsskärmar och vidare hela vägen upp till premiumalternativ bestyckade med OLED-teknik.

Idag ska jag kika närmare på en modell ur det övre segmentet, närmare bestämt Philips Evnia 34M2C6500. Denna skärm bjuder på det mesta som en gamer kan önska: QD-OLED för djup kontrast, hög uppdateringsfrekvens och låg latens, samt inte minst det ultrabreda 21:9-formatet. Häng med när jag kikar lite närmare på OLED-spelande från Philips!

Inledning.jpg

Evnia-loggan pryder skärmens främre vänsterkant.

Välkommen till SweClockers testpiloter!

154 x 102.jpg

SweClockers testpiloter är recensioner av och för medlemmarna. Erfarna datorentusiaster från forumet får tillfälle att på egen hand provköra de senaste produkterna i datorvärlden. Trevlig läsning och glöm för all del inte att kommentera!

Testpilot: André Uppman

  • Användarnamn: @Yatagarasu

  • Registrerad: 2011

  • Plats: Gävle

  • Specialitet: Datorer och spelmotorer

Engagerad hårdvaruentusiast med stark passion för framförallt PC och PC-spel. André har varit aktiv medlem på SweClockers sedan 2011 och FZ sedan 2020, men har egentligen långt innan dess pillat med datorer. Redan vid 7 års ålder blev han introducerad till datorvärlden då han fick tillgång till sin första egna dator med en Intel Pentium 4.

André är utbildad inom el och nätverk, men har sedan dess även utbildat sig inom VA- och miljöteknik. I övrigt besitter han bred teknisk kompetens inom hårdvaruteknik, kringutrustning och spelrelaterade områden likt spelmotorer. När det rör sig om hårdvara är det bärbart, ljud och kringutrustning som ligger närmast hjärtat.

Utöver att häcka på diverse forum tycker André om att dominera slagfälten i Battlefield, leka borgmästare i Cities Skylines och pilla med 3D-skrivare. Nattfotografering och fartyllda tvåhjulsäventyr är annars aktiviteter som avnjuts i utomhusmiljö.

Sponsrat innehåll: Testpilot

SweClockers testpiloter är medlemmar som på egen hand testar nya produkter i datorvärlden. Denna testpilot arrangeras av SweClockers på uppdrag av Philips, som betalar för publiceringen. Uppdragsgivaren har inget inflytande över innehållet och testpiloten är helt fri att dra egna slutsatser.

Specifikationer

Egenskaper

Evnia 34M2C6500/00

Storlek

34 tum

Upplösning

3 440 × 1 440 pixlar WQHD

Paneltyp

QD-OLED

Uppdateringsfrekvens

175 Hz

Typisk ljusstyrka

250 cd/m²

Maximal ljusstyrka

1 000 cd/m²

Färgspektrum

148,8 % sRGB
97,8 % Adobe RGB
99,3 % DCI-P3

Kontrast

1 000 000:1

Svarstid

0,03 ms GtG

HDR

DisplayHDR True Black 400

Anslutningsmöjligheter

2 st. HDMI 2.0
1 st. Displayport 1.4
1 st. USB Type-B (upstream)
2 st. USB Type-A 3.2 Gen 1

Strömförbrukning

0,3 - 98,9 watt

Vikt utan stativ

6,2 kg

Vikt med stativ

7,7 kg

VESA-fäste

Ja, med adapter

Rekommenderat pris

10 990 kronor

Philips Evnia 34M2C6500 är en ultrabred skärm med 21:9-format och 3 440 × 1 440 pixlars upplösning. Paradnumret är att skärmen är bestyckad med en QD-OLED-panel som kan drivas upp till 175 Hz, samt har stöd för adaptiv synkronisering i form av FreeSync och G-Sync. Skärmen är certifierad för DisplayHDR True Black 400, och ska enligt Philips även klara av 1 000 nit i maximal ljusstyrka samt uppnå 99,3 procent av DCI-P3 respektive 97,8 procent av Adobe RGB-färgspektrumet. Allt som allt väger paketet med stativ strax under 8 kilogram.

Möt Evnia 34M2C6500

Med tanke på vad specifikationsbladet har att säga är jag redan från start aningen taggad på att packa upp och komma igång. Skärmen levereras i en ganska standard kartongfärgad låda med en del dekaler och logotyper som visar att detta är en skärm från Philips. Något jag anmärker på är att det finns instruktioner för hur jag ska ta ut skärmen. Detta görs genom att lägga ekipaget ned och sedan dra i två plastremsor, vilket låter skärmen glida ur kartongen utan att riskera fallskador.

Mont_01.jpg

Medföljande stativ kommer i två delar, foten har gummerade fötter.

Mont_02.jpg

Foten fästs i pelaren med en verktygslös skruv.

Mont_03.jpg

Stativet fästs genom att enkelt glida fast det i skärmen.

Mont_04.jpg

För att sedan lossa det trycker man in denna knapp.

Mont_05.jpg

Nedre baksidan av stativet har ett litet fäste för kablar.

Mont_06.jpg

Små prickar i plastdekalerna på foten, karakteristiskt av återvunnen plast.

Med skärmen till största delen uppackad kollar jag direkt lite närmare på foten. Den känns solid och har gummerade små fötter. För att fästa foten i stativet används en ensam skruv som kan dras åt utan verktyg. Därefter lyfter jag hela ställningen till skärmen och klickar fast den med snabbfästet som finns på baksidan av skärmpanelen. Med allt monterat kan jag se kabeldragningshål längs den nedre kanten av bordstativet, samt vad jag först trodde var damm. Dessa typer av prickar verkar bli allt vanligare i återvunnen plast.

Bak_01.jpg

Baksidan är lika kantig som den är avrundad.

Bak_02.jpg

En liten krok, att hänga hörlurar på kanske?

Bak_03.jpg

Lysdioder längs med skärmens baksida.

Bak_04.jpg

Ventilationshål utefter hela skärmens övre bakre kant.

Bak_05.jpg

En liten styrspak på skärmens högre och nedre baksida.

Bak_06.jpg

Undersidan av skärmen bjuder på två stycken HDMI, en ensam Displayport, uppströms USB med två tillhörande USB Type-A och ett 3.5mm-uttag för hörlurar.

Bakpartiet av Evnia 34M2C6500 har helt klart en något unik design. Trots att skärmen är välvd är den fylld med mindre fyrkanter. Ärligt talat vet jag inte om jag gillar detta eller inte, men det kommer ändå inte att synas när skärmen står mot väggen senare. När jag lyfter skärmen märker jag en liten pinne i toppen av stativet. Jag är inte säker på vad syftet med denna är, men man kan säkert hänga hörlurar där eller något liknande. I skärmens övre del ser det ut att vara väl tilltagna ventilationshål.

Utöver fyrkanterna som utgör hela bakstycket finns en radda lysdioder. Philips har inkluderat sitt Ambiglow-system direkt i skärmen, något som ska bli intressant att kolla närmare på. Längst ut på höger sida sitter en liten styrspak, som ärligt talat känns något billigare än de övriga delarna av skärmen. Till sist, på undersidan, finner vi alla skärmens in- och utgångar, såsom två stycken HDMI 2.0, en inbyggd USB-hubb och en ensam DisplayPort 1.4.

front_01.jpg

Philips Evnia 34M2C6500 framifrån i all sin prakt.

front_02.jpg

Skärmens reflexfilter är någonstans mellan glossy och matt.

front_03.jpg

Skärmen går att vinkla upp lite.

front_04.jpg

Det går även att sänka samt höja skärmen rätt skapligt.

front_05.jpg

Vridmomentet finns där, om än inte lika mycket jag personligen hade önskat se.

Med blicken mot framsidan ser skärmen rätt alldaglig ut. Philips- och Evnia-loggorna pryder skärmens nedre kanter, men annars är det inte mycket som sticker ut – precis som det ska vara, enligt mig. När det kommer till ytbehandlingen ligger den någonstans mellan glansig och matt. I direkt ljus i ett väl belyst rum uppstår reflektioner, men detta märks inte i en mer rimligt belyst miljö när skärmen är igång.

När det kommer till justeringar kan man höja och sänka skärmen samt vrida den något i sidled. Däremot går det inte att vrida upp skärmen i porträttläge. Övergripande anser jag dock att skärmen har god byggkvalité och känns robust, det är nog den mest stabila medföljande fot för en ultrabred skärm jag testat. Vad gäller VESA-fäste är jag inte jätteglad att det saknas direkt på skärmen, men det ingår en adapter i lådan som tillåter montering av skärmen på valfri annan fot eller skärm-arm.

OSD – Menyalternativ

När det kommer till menyalternativen verkar det som att Philips har lärt sig ett och annat om design. Vid en första anblick är menyn väl upplagd, där jag kan välja skärm- och färgprofiler som HDR True Black och HDR 1000 Max. Slår jag av HDR i Windows, ändras dessa menyalternativ till saker som konsolläge, standard, FPS och andra färdiginställda alternativ.

OSD_01.jpg

Vid första uppstart får jag välja HDR-profil.

OSD_2.jpg

Med HDR avslaget i Windows får jag välja mellan ett par andra profiler.

OSD_3.jpg

Under spelläge kan jag slå av- eller på adaptiv synkronisering, samt pilla på saker som korshår direkt på skärmen.

OSD_4.jpg

Ambiglow-menyn låter mig ändra hur LED-dioderna ska agera, eller bara slå av ljusshowen i sin helhet om det är vad som föredras.

OSD_5.jpg

Inmatningsmenyn gör precis vad det låter som, låter mig ändra mellan vilken anslutningsport jag aktivt vill använda.

OSD_6.jpg

Under ljudfliken kan jag jusera volymen eller stänga av de inbyggda högtalarna.

OSD_7.jpg
OSD_8.jpg

Hoppar jag vidare till fliken Game Mode kan jag välja att slå av eller på den adaptiva synkroniseringen, placera ett stort hårkors direkt på skärmen och justera saker som inmatningslatenser och mörkerförstärkning (en funktion som gör mörka partier ljusare). Ambiglow-delen av menyalternativen tillåter mig att ändra ljusstyrkan på skärmens bakre lysdioder samt justera hur dessa ska bete sig — till exempel att följa vad som händer på skärmen eller visa statiskt ljus i olika färger. Eller bara stänga av allt om jag vill.

Det vore inte en modern OLED-panel utan diverse funktioner som förlänger panelens livslängd och minimerar risken för inbränning. Dessa funktioner finns under Setup och vidare ner i listan till OLED Panel Care. Här finns det reglage för skärmsläckare, Pixel Orbiting och Pixel Refresh. Enda kritiken jag har är att timern för Pixel Refresh är fyra timmar och inte kan ändras, vilket under testandets gång visat sig något irriterande, och därför har jag stängt av denna funktion.

Jag vill även poängtera att Philips tillhandahåller en mycket funktionell programvara vid namn Evnia Precision Center för att styra dessa inställningar, vilken finns att ladda ner här. Detta är trevligt att se, särskilt då det kan vara bökigt att navigera med styrspakar eller knappar på en skärm.

Lite snabba mätningar

Jag vill inleda med att säga att jag inte är någon skärmexpert som vår kära Laxpudding, men jag vill ändå göra ett försök att delge hur pass träffsäker skärmen är i relation till de hävdade specifikationerna. För detta har jag använt mig av en Datacolor Spyder X med tillhörande mjukvara. För detta test slår jag av HDR och använder Standard-profilen i skärmen; detta innebär 90 procent ljusstyrka, 50 i kontrast, 6500 Kelvin, 2.2 Gamma och inga ändringar i RGB-reglagen.

sRGB.png

Full täckning av sRGB.

NTSC.png

Täckningen av NTSC-spektrumet uppnår åtminstone 92 procent.

AdobeRGB.png

För Adobe RGB klarar skärmen av 95 procent direkt ur lådan.

DCI-P3.png

Även DCI-P3 visar goda 98 procent direkt från start.

När jag har slutfört kalibreringen och fått resultaten kan jag rapportera att skärmen uppnår nära nog vad som utlovas, även om det inte är helt exakt. För sRGB täcker skärmen hela spektrumet, medan 92 procent av NTSC kan fyllas. När det kommer till Adobe RGB och DCI-P3 uppnår jag 95 respektive 98 procent. Jag vill hävda att det är tillräckligt bra för de flesta, inklusive de som arbetar med exempelvis fotografier eller webbpublicering, utöver de högsta nivåer som kan kräva fullskalig precision av färgåtergivningen.

Att använda Evnia 34M2C6500

När det kommer till faktisk användning av Philips Evnia 34M2C6500 kan jag avslöja redan nu att jag gillar vad jag har framför mig. OLED är en kategori för sig själv när det kommer till hur innehåll som spel, serier eller till och med slösurfande på YouTube upplevs. Det bästa sättet att beskriva det för någon som inte har upplevt det personligen är att allt känns mer levande – kort sagt, det ger en bättre inlevelse.

Callisto_01.jpg

The Callisto Protocol är mycket stämningsfullt med ultrabrett format.

Callisto_02.jpg

OLED visar sin styrka i scener med hög kontrast och skarp ljussättning.

WoW_01.jpg

Zonen Azsuna i World of Warcraft, färger poppar och världen känns levande.

WoW_02.jpg

Boss-raiden The Nighthold i World of Warcraft. OLED och dess kontrast lyfter bilden även i ett äldre spelsammanhang.

game_TTW.jpg

Staden Brighthoof i Tiny Tina's Wonderlands, med alla regnbågens färger.

Eftersom det i grunden är en spelinriktad skärm är detta såklart det första jag ger mig i kast med. Att välja titel är till en början svårt, men jag landar i att The Callisto Protocol, World of Warcraft och Tiny Tina's Wonderlands känns som lämpliga spel. I fallet med Callisto är det minst sagt imponerande; de tajta korridorerna tillsammans med mörka och stämningsfyllda interiörer ger en verklig känsla av stress. Den höga kontrasten gör att ljusskällor upplevs mer intensiva tillsammans med den djupa svärtan som OLED har att erbjuda. Förskräcklig förtjusning är det bästa sättet jag kan beskriva upplevelsen med.

När jag går vidare till World of Warcraft är det kanske inte samma wow-faktor som infinner sig. Däremot är det helt klart en bättre upplevelse att spela MMO-titlar överlag på en ultrabred skärm i 21:9-format, jämfört med det vanligare 16:9-bildförhållandet. Till sist vill jag testa lite skjutande, vilket blir genom tidigare nämnda Tiny Tina's. Det är inga konstigheter att prestera; 175 Hz lämpar sig mer än väl för de flesta skjutspel. Borderlands-spelen är redan färgglada, men det känns som att de grafiska inställningarna är höjda ett snäpp bara genom att spela på denna skärm.

produktivitet_01.jpg

Ultrabrett format tillåter god produktivitet.

När det kommer till mer kontorsliknande arbetsuppgifter upplever jag att skärmen lämpar sig mycket väl även här. Jag kan utan problem ha webbläsaren öppen samtidigt som jag exempelvis lyssnar på en föreläsning medan jag tar anteckningar eller redigerar ett foto. Det kommer bli tufft att gå tillbaka till den egna utrustningen när testperioden väl är avklarad. Det har varit väldigt lätt att gå från två skärmar till en, där jag i mångt och mycket har upplevt en likvärdig produktivitet samt ett mer gynnsamt ergonomiskt förhållningssätt framför datorn.

ambilight_01.jpg

Jag önskar Ambilight såg lika bra ut verkligheten som på bild.

ambilight_02.jpg

Belysningen satt till statisk vit.

ambilight_03.jpg

Full regnbåge belyser väggen bakom skärmen.

ambilight_04.jpg

Ett bildligt försök till att demonstrera att dioderna inte är ljusstarka nog så fort skärmen kommer en liten bit bort från väggen.

Den enda direkt tråkiga saken jag stöter på under testandet är Ambiglow-systemet. På bild med längre exponeringstid ser det ut att vara rätt fräckt, men verkligheten är en annan, särskilt om jag har någon annan form av belysning aktiv i rummet. Jag upplever att dioderna både är svaga och malplacerade för att fungera som en vettig källa för bakgrundsbelysning. Med stativ och skärm så nära väggen som möjligt blir det drygt 20–25 centimeter ljus som ska kastas, och det faktum att det saknas dioder som är riktade nedåt gör att funktionen lika gärna kan lämnas avstängd.

Sammanfattning

Philips förändrade den spelinriktade marknaden som en blixt från ovan under fjolåret med sin Evnia-serie av produkter, där allt från enklare modeller till premiuminriktade OLED-skärmar erbjuds. Det sistnämnda är vad jag har kollat närmare på idag; Philips Evnia 34M2C6500 med QD-OLED, 3 440 × 1 440 upplöst panel som dessutom kan drivas upp till 175 Hz. Philips utlovar även hög träffsäkerhet när det kommer till färger och har en DisplayHDR True Black 400-certifiering.

Samman_01.jpg
Samman_02.jpg

Monteringsprocessen av skärmen är inte mer komplicerad än att skruva in den verktygslösa foten i stativet, för att sedan fästa denna direkt i skärmen. Önskar en köpare istället att fästa skärmen på en gasarm eller liknande, medföljer en adapter för att möjliggöra detta. Det inkluderade stativet känns robust och stabilt, nog den bästa inkluderade skärmfoten jag har testat i denna aspekt. Justering av exempelvis höjd och sidled är okej, däremot går det inte att vrida upp skärmen i porträttläge. Anslutningsmöjligheterna upplevs även dessa tillräckliga; det enda jag saknar är en USB Type-C-anslutning för att slippa en eventuell adapter med bärbara datorer som inte har fullstor HDMI inbyggt.

När det kommer till faktisk användning av skärmen har jag under testperioden varit väldigt nöjd. Spelprestandan är som förväntat fantastisk med OLED och den höga uppdateringsfrekvensen på 175 Hz. Spel som redan varit inställda till max upplevs på ett helt annat sätt jämfört med den egna utrustningen. Något som bidrar extra till detta, utöver kontrasten hos OLED, är det ultrabreda formatet på 21:9. Skola och jobb har upplevts genomgående produktivt, där jag enkelt fått plats med flera dokument öppna samtidigt som jag har deltagit i Zoom-möten och liknande.

WoW_03.jpg

Halls of Valor i World of Warcraft. Ultrabred skärm lämpar sig mycket väl för stunder som dessa.

I slutet av dagen har jag haft det ytterst svårt att hitta något direkt negativt att ta upp med Philips Evnia 34M2C6500. Det är egentligen bara Ambiglow-systemet på skärmens baksida jag upplever inte lever upp till förväntan. Spelprestandan är mycket god, likaså färgåtergivningen och byggkonstruktion. Oavsett om du som läsare är ute efter en renodlad spelskärm eller kanske en ny trotjänare för hemmakontoret, så är det svårt att gå fel med denna modell. Priset är även det mycket attraktivt för vad skärmen har att erbjuda. Det blir således en solklar rekommendation från min sida!

Positivt:

  • Stadig byggkvalité

  • Bra färgåtergivning

  • OLED ger god inlevelse

  • Överlag en grym spelskärm

Negativt:

  • Något begränsad justeringsmöjlighet

  • Tvivelaktig Ambiglow-implementation

Philips Evnia 34M2C6500 finns att köpa hos flera svenska återförsäljare till det rekommendera priset om 10 990 kronor.