Kravet på att ansluta tangentbord över dedikerad PS/2 är ett minne blott bland dagens RGB- och mjukvarubestyckade modeller, men i forumet är den anrika kontakten långt från bortglömd. Medan vissa föredrar enkelheten och anslutningens fördelar över USB, är andra tangentbordsentusiaster beroende av PS/2 för att kunna använda klassiska tangentbord såsom IBM:s Model M.
För den som är intresserad av att djupdyka i PS/2-gränssnittet har Youtube-profilen Ben Eater kokat ihop en djuplodande genomgång, som granskar kommunikationen med tangentbord i sömmarna. Med avstamp i den fysiska anslutningens fyra aktiva ledare ansluter Eater tangentbordet till ett oscilloskop för att undersöka utmatningen bestående av klockpulser och binär data.
Bildkälla: Ben Eater
Bildkälla: Ben Eater
Genom haranger av skiftregister, inverterare och lysdioder presenteras därefter utmatningen i binär form, på ett vis som går att dechiffrera med hjälp av så kallade scancodes – bryggan mellan överförda bitar och syftet med tangenttrycken. Eater belyser hur den knöliga tabellen till synes saknar mönster, och visar därtill hur olika tangenter resulterar i olika många bitar: "A" stannar på 8, medan piltangenterna matar 16 stycken – samtliga i sällskap av kontrollbitar.
Bildkälla: Ben Eater
Bildkälla: Ben Eater
Ben Eater avrundar den uttömmande videon med funderingar kring hur det bästa tangentbordsgränssnittet kan utformas, och pekar på att den uppvisade lösningen är en ganska bra sådan – särskilt om informationen matas direkt till en processor istället för LED:ar. En mellanliggande mikrokontroller och interrupts hos en mottagande processor är andra tänkbara sätt att kommunicera med ett tangentbord.
