Även om slutresultatet är det samma fungerar processorarkitekturer på olika sätt, något som ibland försvårar jämförelser. Framför allt handlar det om huruvida fokus ligger på hög klockfrekvens eller många instruktioner per klockcykel.
För att ge en uppfattning om hur de olika arkitekturerna presterar i jämförelse med varandra kör vi en rad tester vid samma klockfrekvens. Hastigheten i fråga är 2,8 GHz, en nivå som vi kan nå med samtliga modeller utan att behöva tumma allt för mycket på bussfrekvenser och annat.
Observera att vi endast justerat processorns klockfrekvens till samma nivå, vi har inte modifierat nordbryggefrekvens, QPI-buss, minneshastighet eller andra variabler. Vi har även slagit av alla turbofunktioner för att ge ett så rättvist resultat som möjligt.
I PCMark Vantage visar sig Sandy Bridge vara ytterst effektiv, även när klockfrekvenserna utjämnats. Båda nykomlingarna landar en bra bit framför den äldre Core i7 975.
Vid filmkomprimering med x264 Benchmark HD visar den Hyperthreading-utrustade Core i7 2600K framfötterna ordentligt, även vid lägre klockfrekvens. För det andra passet är stöd för många trådar åter nyckeln till framgång, Core i5 2500K hamnar en smula på efterkälken.
I Cinebech upprepas resultatet, Core i7 2600K presterar mycket bra samtidigt som Core i5 2500K hamnar längre ner i fältet. Att kunna hantera två samtidiga trådar per kärna är uppenbart mycket viktigt för rendering och komprimering.
När Bad Company 2 i låg upplösning rullar lång är det åter Core i7 975 som ligger i täten med Core i7 2600K hack i häl. Sandy Bridge drar mer eller mindre jämnt med den äldre Bloomfield-arkitekturen på spelfronten, något som syns i flera olika testscenarion.
Med upplösningen ökad till 1920x1200 pixlar är resultaten åter jämna, grafikkortet står för begränsningen. Undantaget är AMD:s Phenom II X4 975 som inte riktigt hänger med i svängarna när klockfrekvensen sänks.
