SDR
För SDR finns totalt nio bildlägen med olika förinställningar. Alla har dock exakt samma inställningsmöjligheter. Det omfattar reglage för bland annat ljusstyrka, gamma, svartnivå, vitbalans och färgrymd.
Kalibrering är gjord med Calman. Mätningarna före kalibrering avser User1 med fabriksinställningarna utan ändringar. Kalibrering är gjord med hjälp av de integrerade reglagen i skärmen. Målsättningen är sRGB/D65 med en ljusstyrka på 100 cd/m².
DeltaE u'v tar endast hänsyn till avvikelser i vitbalans medan DeltaE2000 även räknar med luminansen.
Vad skärmen här får problem med är att vitbalansen ändrades avsevärt i samband med att mjukvaran uppdaterades from firmware V1.1 till V1.2. När sRGB, DCI–P3 eller Adobe RGB används som färgrymd sjunker blått markant och skapar en kraftig gröngul hinna över hela bilden. Det går att likställa med att filter som reducerar blått ljus. Genom att nedgradera till V1.1 försvann problemet för att sedan återuppstå vid nästa uppgradering.
Jämförelse mellan vitbalans i Firmware V1.1 och V1.2. Inga inställningar är annorlunda.
Än mer märkligt är att BT.2020 (i SDR) inte påverkas av uppdateringen utan ger samma resultat som innan. I dagsläget går det inte att säga exakt vad som orsakar felen, men när skärmen beter sig så pass annorlunda baserat på att mjukvaran uppdateras uppstår en osäkerhet. Det går inte att lita på huruvida en kalibrering fortsätter att vara korrekt efter en uppdatering.
Vitbalans "User color" med Firmware V1.1.
Vitbalans "User color" med Firmware V1.2. Exakt samma inställningar som exemplet innan.
Detta leder i sin tur till kompromisser i kalibreringen. Antingen hamnar vitt rätt, vilket ger en tydlig grön ton i hela gråskalan, eller så får vitt skifta mot blått medan gråskalan mestadels ligger vid D65. Då reglagen dessutom är väldigt aggressiva, där små justeringar gör stora ändringar i bilden, är det svårt att hamna på en rimlig nivå. Någonstans på gråskalan behöver skiftningen ske och till sist är det bara en fråga om var felet märks allra minst.
Ytterligare en anmärkningsvärd detalj är att skärmen utgår ifrån en alternativ gammakurva än den som är vald i menyn tills det att gammavärdet väljs på nytt. Trots att 2.2 är valt så kommer skärmen efter att den startats snarare spegla en sRGB–kurva eller BT.1886 där lågdagrar är för ljusa medan mellan- och högdagrar är för mörka. Öppnas menyn och gamma 2.2 väljs ännu en gång resulterar det i en tonkruva som följer power law 2.2 mer än väl.
Båda graferna har 2.2 valt i menyn. På en övre har 2.2 valts vid sessionen. Den nedre är efter att bildingång eller färgrymd har ändrats utan att gammamenyn har rörts vid sessionen.
Det går heller inte att reproducera den alternativa tonkurvan med någon inställning utan den uppstår av sig självt när skärmen startas. Om bildläge, färgrymd eller bildingång ändras så återgår gamman till samma, märkliga kurva och måste åtgärdas på nytt genom menyn. Detta sker oavsett om V1.1 eller V1.2 används på skärmen.
Färgmättnad för sRGB.
Färgmättnad för DCI–P3.
Färgmättnad för Adobe RGB.
ColorChecker för sRGB.
ColorChecker för DCI–P3.
ColorChecker för Adobe RGB.
När allt väl står rätt till finns det inte särskilt mycket att beklaga sig över. Samtliga färgrymder kan användas ihop med kalibrerade inställningar och ger mycket goda resultat sett till färgåtergivningen. Färgmatriserna följs utan direkta avvikelser och det finns heller inga spår av posterisering i några av färgövergångarna.
För den som sysslar med tryck gör skärmen ett mestadels lyckat jobb. Adobe RGB ska ha en svartnivå på 0,55 cd/m² och ljusstyrka på 160 cd/m² vilka går att återskapa på skärmen samtidigt som gamman ligger rätt till. Färgerna återges utan större fel trots några avvikelser.
En dedikerad skärm för foto är givetvis att rekommendera för någon som jobbar med tryck på daglig basis, men för den som vid enstaka tillfällen behöver granska sina foton i Adobe RGB lyckas GP27U helt klart fylla den funktionen.
