AOC har även denna gång valt att använda en VA-panel, något som syns på prislappen då bland annat Acers senaste Predator X34P med IPS-panel och liknande utförande är betydligt dyrare.
VA-panelens främsta styrka är kontrastförhållandet, med en djup svärta jämfört med andra typer av LCD-paneler. Denna typ av panel sitter även med någorlunda god färgåtergivning och goda betraktningsvinklar, generellt sett bättre än TN men ändå inte i nivå med IPS.
En subjektiv bedömning
Ingen utrustning fanns tillgänglig för mätning av färgåtergivning på detta testexemplar. Min subjektiva åsikt relaterar främst till erfarenhet av andra skärmar med olika paneltyper, och även samråd med SweClockers egna bildexpert Thomas Ytterberg som hade möjlighet att ta en snabbtitt på skärmen.
Panelen har samma specifikation för färgrymd som förra modellen, så de tidigare testerna kan rimligen ge en fingervisning för hur denna modell presterar. De gamla siffrorna bör dock tas med en nypa salt, då detta troligtvis handlar om en ny panelrevision. En indikation på att en förbättring kan ha skett är att panelkontrasten uppmättes till 2 100:1 på detta exemplar, vilket är snäppet bättre än tidigare.
Färgåtergivning, kontrast och ljusstyrka
Fabriksinställningarna ger en för blek bild, och i linje med tidigare rekommendation av Thomas Ytterberg har jag ställt in skärmen på läget "Gamma3" under hela testet.
Subjektivt upplever jag en jämn hantering av nyanser, utan tydliga utstickare. Inga extraknep såsom Samsungs QLED används här för att förstärka vissa färger till förmån för andra, vilket jag föredrar. Svärtan är bra, men likt den tidigare modellen uppstår problem med skuggtoner som uppvisar en skiftning mot blått, något som kan ses på bild.
Notera att bilden är tagen med så rät vinkel mot panelen som möjligt. Vid större vinklar blir skiftningen mot blått ännu tydligare, och mörkare toner upplevs ljusare vilket är problematiskt med tanke på skärmens bredd.
Subjektivt upplevde jag en ovanligt hög ljusstyrka, till den grad att jag trodde att det var något fel på min vanliga skärm då bilden såg så pass mycket mörkare ut i jämförelse.
Med ljusstyrkan begränsad till 50 procent i ett normalbelyst rum såg jag en förbättring av mörka nyanser, utan att resten av bilden blev för mörk. Den höga panelkontrasten ger goda förutsättningar, men i det här fallet är det alltså extra viktigt att anpassa ljusstyrkan till omgivningen.
Problemet med skiftningen mot blått i mörka toner är i min åsikt inte något som sänker helhetsintrycket, men är en tråkig akilleshäl på en panel vars främsta styrka rimligen borde vara just mörkare toner. Skärmen jag använder utanför testet är en Samsung U32H850UMU med VA-panel, och trots samma paneltyp finns inte problemet med just blåa skuggtoner.
Överlag är färgåtergivningen jämförbar med det jag sett från andra VA-paneler, alltså bättre än TN men inte i klass med IPS. Trots problemet med mörka skuggtoner är det här en bra skärm för allround-bruk, med en jämn färgåtergivning och bra svärta. Med förinställningen "Gamma3" går det att kompensera för vissa tillkortakommanden, och rätt ljusstyrka för rätt förhållanden gör underverk.
Betraktningsvinklar
Utöver tidigare nämnda tonskiftningar hittar jag inte mycket att klaga på, och extrema betraktningsvinklar upplevs på samma sätt som på andra VA-paneler jag sett tidigare. Bildspelet nedan ger en ganska bra representation av vad det går att förvänta sig. En hel del kontrast går förlorad, bilden upplevs blekare och min katt som har crèmefärgad päls flyter ihop med det vita lakanet bakom.
Reflexer
Det matta reflexfiltret gör ett bra jobb och upplevs inte allt för hårt, men ett visst grynigt mönster kan ändå anas vid närmare inspektion mot ljusa bakgrunder. En god kompromiss i mitt tycke.
Den välvda panelen påverkar självklart hur ljuskällor reflekteras, huruvida det är något positivt eller negativt beror helt på situation. Under hela testet hade jag skärmen sittandes nära ett fönster utan direkt solljus, och hade inga problem med synlighet eller reflexer. Panelens höga ljusstyrka är helt klart en fördel här.