Skrivet av MacAllan:
Lite som du själv säger, om du är bevisat skyldig kan man kanske acceptera att det sker med ett ultimatum, men det kommer inte i detta fallet från någon åklagare eller med ett presenterat bevis om att mottagaren är skyldig till det påstådda "brottet".
Hela förfarande vilar på en ren lögn om att man som ägare av ett abonnemang är ansvarig för allt som sker via detta.
Hade dessa brev gått ut till mottagare som utom allt tvivel är skyldiga till det påstådda brottet hade jag inte sagt något.
Men en ip adress bevisar absolut inget om vem som är skyldig.
Du verkar ha lite dålig koll på de juridiska processerna. Det är bara en domstol som kan bedöma om någon har "bevisats skyldig". Det du talar om skulle vara ett moment 22, man får bara ställa någon inför rätta om denna är "bevisat skyldig", men eftersom bara en domstol kan avgöra detta så kan ingen vara "bevisat skyldig" och därmed kan ingen ställas inför rätta...
Skrivet av MacAllan:
Knappast en jämförelse som är korrekt eftersom den aktuella produkten i detta fallet inte längre är i din ägo, detta skulle även i så fall röra sig om ett tillgreppsbrott.
Men för att använda din jämförelse och få den lite mer anpassad till vad detta rör sig om.
Du har blivit av med din gräsklippare (du vet inte hur) och går till din granne (som har en lika dan) och säger "det är min gräsklippare, får jag inte den så stämmer jag dig".
Då är du faktiskt och tassar på ett hot eller ev. utpressning.
Det måste finnas en skälig misstanke. Man behöver däremot inte ha sett grannen stjäla gräsklipparen, det skulle till exempel kunna räcka med att grannen inte hade gräsklipparen igår och den har likvärdiga unika kännetecken. Annars är man ju fri att göra vad som helst, så länge ingen ser dig i själva gärningen...
Skrivet av MacAllan:
Jo eftersom dom förutsätter att den dom skickar brevet till faktiskt är skyldig, utan att det finns otvivelaktiga bevis eller vittne, så har dom i princip redan dömt mottagaren som skyldig.
Du säger ju själv att dom beslutat sig för att driva in en skuld och som oskyldig kan du ju knappast ha en skuld, alltså har dom samtidigt beslutat att mottagaren är skyldig.
Vad som kan diskuteras är om det är advokatfirman eller dess klient som agerar domare.
Det är väl en ganska given förutsättning att man ska tro att den man anklagar är skyldig. En åklagare får till exempel inte åtala någon som åklagaren tror är oskyldig. Du säger att advokatfirman "felaktigt" agerar domare, men samtidigt kräver du att man ska agera domare för att ens få stämma någon i domstol...
Skrivet av MacAllan:
Det kan jag hålla med om, men förhoppningsvis får vi ett svar snart när DI är klar med sin utredning gällande inkassoverksamhet.
Om dom kommer fram till att det är ok att skicka denna typen av brev kan det bli svårt att hävda hot eller utpressning, även om jag hoppas någon provar det om DI ger ok till breven.
Här erkänner du i stort sett att allt hänger på ifall det räknas som inkassoverksamhet eller inte. Om det är inkassoverksamhet så är ju kravet i sig inte olagligt, utan bara att denna advokatfirma inte uppfyller alla kriterier/saknar tillstånd för att få bedriva inkassoverksamhet. Är det inte att betrakta som inkassoverksamhet så är det egentligen ingen skillnad. Jag ser inte hur DI's utslag på något sätt ska besvara huruvida det är "utpressning" eller inte...
Skrivet av MacAllan:
Ja men då finns det oftast betydligt mer att ta på ur bevissynpunkt.
Här har du en poäng eftersom bevisbördan inte är lika hög i civilmål.
Problemet med skuldfrågan kvarstår dock i detta fallet eftersom målsägande redan funnit mottagaren av brevet skyldig genom att påstå att man har gjort sig skyldig och därför "föreslår" ett belopp för att inte gå vidare. Allt detta med enbart en ip-adress som "bevis".
Problemet är också att det inte kommer röra sig om samma belopp om man befinns skyldig i en rättegång, det normala i civilmål är att man kräver ett belopp som sedan får betalas om man befinns skyldig i rättegången.
Nu vet ju du faktiskt inte hur bevisläget de facto ser ut eller (vad jag vet) har presenterat några prejudicerande domar där det visas hur domstolarna ska tolka denna typ av bevisning. En förlikning brukar normalt innebära att parterna når en slags kompromiss. Man kan givetvis sänka sina krav som ett förslag till förlikning, detta för att en rättsprocess (med allt vad det innebär) undviks. Om man inte accepterar förlikningen så kan man inte kräva att "förlikningserbjudandet" fortfarande ska vara aktuellt. Det torde alltså i normalfallet röra sig om högre belopp i en civilrättslig process än vid en förlikning.
Skrivet av MacAllan:
Den stora anledningen till att dessa brev existerar är ju för att dom är väl medvetna om att dom inte har ett "case" att driva i domstol utan hoppas på att kunna skrämmas för att få in lite pengar och detta gör dom genom att hänvisa till en lögn om att man ansvarig för allt som sker via ens uppkoppling som ägare.
Hade dom haft så mycket kött på benen som dom vill göra sken av hade dom gått direkt till domstol eftersom det finns betydligt mer pengar att hämta vid en fällande dom.
Här är jag däremot i stort sett enig med dig. Jag tror inte att de tillräcklig bevisning och jag tror inte att domstolen dömer om endast en IP-adress finns som bevisning. Dock så hänvisar dessa jurister till ett domslut i Europadomstolen där man ska ha kommit fram till att ägaren till en uppkoppling är ansvarig för den. Jag känner inte till denna dom, så jag kan varken säga bu eller bä om detta. Däremot kan jag säga att man inte kan ta för givet att IP-adressen inte är tillräcklig bevisning, framförallt inte om ovan nämna dom från Europadomstolen säger vad dessa jurister hävdar.
Vidare så är det självklart mycket mindre jobb bakom att skicka ut kravbrev än att driva massa juridiska processer. Framförallt då detta med stor sannolikhet rör sig om så kallade förenklade tvistemål, där vardera part står för sina egna juridiska kostnader. Så givetvis vill man inte dra alla inför rätta. Men för att få någon som helst bärighet i detta så måste man ju givetvis ställa någon inför rätta, så att en domstol kan bedöma bevisläget i dessa fall.