Athlon II X4 631 och A6-3500 är två sidor av familjen "Llano" i ungefär samma prisklass. Nykomlingarna har fördelar och nackdelar, men det övervägande intrycket är att modellerna inte riktigt når hela vägen till prispallen.
På sätt och vis känns det som att AMD slarvar en smula och inte utnyttjar den fulla potentialen i plattformen Lynx. Exempelvis är standardspänningen 1,4 V oavsett modell, vilket i detta fall ger markant högre energiförbrukning än nödvändigt.
Trots detta är AMD:s alternativ i budget- och mellanklass konkurrenskraftiga lösningar. Athlon II X4 631 och A6-3500 är inte alltid givna vinnare, men samtidigt mycket lovande kandidater för den som håller hårt i slantarna.
AMD Athlon II X4 631
Prestandan för Athlon II X4 631 är inte i toppklass men räcker ändå för vardagliga behov, dessutom till en attraktiv prislapp jämmfört med Intels alternativ. Modellen är dock en udda fågel i familjen "Llano". Utan integrerad grafikdel försvinner en stor del av poängen med plattformen, vilket minskar fördelarna gentemot utdöende Phenom II/Athlon II för sockel AM3.
Fördelar:
Mycket attraktiv prislapp
Låg strömförbrukning vid låg belastning
Godkända överklockningsresultat
Nackdelar:
Hög strömförbrukning under hög belastning
Komplicerad överklockning
Lägsta pris:
AMD A6-3500
Trekärniga A6-3500 riktas främst mot den som har krav på låg strömförbrukning men ändå kräver en relativt kompetent grafikdel. Satsningen faller ut relativt väl och efter manuella spänningsjusteringar går det att uppnå riktigt bra värden. Den uppenbara nackdelen är processorns prestanda, som i prisklassen kan anses vara högst medioker.
Fördelar:
Förhållandevis kompetent grafikdel
Bra överklockningsresultat vid standardspänning
Möjlighet till betydliga spänningssänkningar
Nackdelar:
Dålig processorprestanda
Tveksam prislapp
Komplicerad överklockning
Lägsta pris:
