Lian Li SP750 – välslipad SFX-nätdel på 750 W med kass fläktkurva

Lian Li:s entré på marknaden av nätaggregat enligt den krympta formfaktorn SFX görs med modellen SP750. Som namnet antyder handlar det om en enhet på 750 W, där företagets SP-serie än så länge endast består av en enskild enhet med just den effektklassen. Nätdelen är certifierad enligt 80 Plus Gold och levereras med en garantitid om 5 år, där den sistnämnda kan tyckas vara något kort ställt mot konkurrenterna som ofta erbjuder 7 eller till och med 10 års garanti på sina enheter i denna klass.

Företagets arv med att bygga chassin i aluminium bärs till en viss del vidare till SP750, då modellen har ett övre hölje av borstad aluminiumplåt. Resten av enhetens hölje är tillverkat i stål, där yttermåtten håller sig till punkt och pricka inom ramarna för SFX-formfaktorn. Modellen kyls av en enskild 92 mm-fläkt, vilken trycker ut den varma luften genom de utstansade hålen i bakkant.

SP750 är ett helmodulärt nätaggregat, där samtliga kablar är löstagbara. På enhetens framsida syns terminalerna där kablarna kopplas in, där varje kontakt är tydligt uppmärkt.

En närmare titt på specifikationerna avslöjar en enskild 12 V-lina på 62 A, vilken är specificerad att kunna leverera 744 W. Vidare syns en 5 V- samt en 3,3 V-lina på 20 A vardera.

När det kommer till enhetens löstagbara kablar är merparten av dessa individuellt sleevade med svart kabelstrumpa, med undantag för varianterna med SATA- och 4-pinskontakter vilka levereras i ett platt utförande. Nedan följer en lista på de kablar och kontakter som finns att tillgå.

• 1 st. 30 cm lång kabel med 24-pin ATX-kontakt

• 1 st. 45 cm lång kabel med två 4+4-pin 12V-kontakter

• 1 st. 40 cm lång kabel med en 6+2-pins PCIe-kontakt

• 1 st. 40 cm lång kabel med två 6+2-pins PCIe-kontakter

• 2 st. 12 cm långa kablar med fyra SATA-kontakter

• 1 st. 12 cm lång kabel med fyra 4-pins kontakter

De individuellt sleevade kablarna för 24-pins-, EPS- samt PCI Express-kontakterna är extremt följsamma och enkla att böja, något som är väldigt tacksamt för en SFX-nätdel som med största sannolikhet ska ta plats i ett trångt chassi. Kabellängderna känns här väl avvägda för användningsområdet medan kontaktuppsättningen kan ses som något konstig.

Kontaktmässigt ser vi att företaget satt dubbla 8-pins EPS-kontakter på en och samma kabel, vilket gott kunde ha varit två separata kablar om man nu prompt måste ha två EPS-kontakter på en SFX-enhet. På PCI Express-fronten har man en kabel med dubbla 8-pinskontakter samt ytterligare en kabel med en enskild 8-pinskontakt, där den sistnämnda även den kunde varit dubblerad.

För de allra flesta användarna, som då troligtvis kommer att montera enheten i ett SFF-chassi, kommer dock kontaktuppsättningen med största sannolikhet att ses som fullt godtagbar. I de fallen rör det sig oftast om ett Mini ITX-moderkort med en enskild 8-pins EPS-kontakt samt ett grafikkort med maximalt tre 8-pins PCI Express-kontakter – något som Lian Li:s modell hanterar utan problem.

Med skalet avtaget möts vi av en plattform signerad OEM-tillverkaren Helly Technology – en tillverkare som vi faktiskt inte stött på tidigare. Insidan är inte helt oväntat ganska sprängfylld med komponenter, där utvalda delar kyls ytterligare av små svarta kylflänsar. På kondensatorfronten ser vi en modell från Nippon Chemicon på primärsidan, där denna är specificerad för drift upp till 105 °C.

Enhetens fläkt kommer från Yate Loon, där det rör sig om en kullagrad variant i storleksklassen 92 mm. Specifikationsmässigt var det tyvärr svårt att hitta mer information kring denna modell, men dess maximala varvtal verkar ligga strax ovanför 3 000 RPM-strecket.

Testresultat

Lian Li SP750 klarade sig genom samtliga belastningsscenarion i redaktionens konstlast utan några problem eller avvikelser. Nedan följer mer detaljerad information kring de olika delmomenten.

Spänningar

När det kommer till enhetens spänningsreglering kan denna beskrivas som mycket bra. Samtliga linor ligger stabilt, med endast mindre svaj när belastningen skruvas upp.

Rippel

Kompakta SFX-enheter kommer i princip alltid att ha högre rippelvärden än fullstora ATX-diton, men här ska det ändå sägas att Lian Li:s enhet står sig riktigt fint. Generellt låga värden hela vägen upp till full belastning med nivåer som ligger långt innanför de satta gränserna av ATX-specifikationen.

Verkningsgrad och effektfaktor

Vidare mot enhetens verkningsgrad, och allt ser fortsatt väldigt bra ut. Redan vid 10 procent belastning är förlusterna vid spänningsomvandlingen väldigt låg, där verkningsgraden uppgår till 87 procent. Bäst nivåer syns vid 50 och 75 procent belastning, då enheten uppnår hela 93 procent verkningsgrad.

Temperatur och fläkthastighet

Fram tills det sista testmomentet har allt sett väldigt bra ut för Lian Li:s inträde på SFX-marknaden, men hur är det egentligen med enhetens fläktkurva? Ja, denna väcker onekligen några frågetecken från undertecknads sida sett till att modellen marknadsförs som semi-passiv, med stillastående fläkt upp till 40 procent belastning. Detta reflekteras inte överhuvudtaget i våra tester.

Som synes i mätningarna ovan står fläkten aldrig stilla, där vi vid den lägsta belastningsgraden uppmäter ett minst sagt onödigt högt varvtal om 1 590 RPM. Nu ska det dock sägas att vi faktiskt ser fläkten stå helt stilla under vårt belastningstest, men endast under en väldigt kort period vid låg last. Därefter snurrar den igång och återvänder aldrig till sitt passiva läge oavsett belastning.

Det ser inte heller bättre ut när vi vrider upp belastningen till enheten, då fläkthastigheten ökar rätt kraftigt och med det ljudnivån. Fläktkurvan är helt enkelt onödigt aggressiv för en enhet med så här pass god verkningsgrad, vilket dessvärre gör modellen ganska högljudd.

När vi frågar Lian Li om det avvikande fläktbeteendet får vi dock klarhet i situationen. Enhetens semi-passiva drift dikteras nämligen av ett flertal olika parametrar, och när dessa överskrids sätts fläkten igång oavsett belastning. För att enheten ska hållas passiv måste omgivningstemperaturen ligga på maximalt 25 °C samtidigt som temperaturen på MOS-kretsarna på insidan inte får överskrida 60 °C.

Sett till att enheten i de flesta fallen kommer att monteras i ett kompakt chassi, med generellt högre värmenivå, så känns det dessvärre som att det kommer finnas få scenarion där användare kommer att få uppleva den semi-passiva driften överhuvudtaget.