Färgåtergivning
Rakt framifrån och utan allt för starka vinklar är det bra färgprestanda direkt ur kartong. Något Samsung försöker "bevisa" genom att leverera skärmen fabrikskalibrerad. Nu hade pappret försvunnit från testexemplaret men vi har sett "beviset" i andra sammanhang.
Lång historia kort gör Samsung som Dell och Philips (för att nämna några) och visar på mätningar som utelämnar betydelsefulla detaljer. Likt att inte mäta mörka nyanser och att ange färgtemperatur istället för vitbalans. Alltså sådant som gör att bilden kan vara ganska missfärgad och ända "mäta rätt". Hur som helst är Samsung C32GHG70QQ inte alls dum i färgåtergivningen så länge du väljer rätt inställning.
Kvantprickar (quantum dot) i bakgrundsbelysningen öppnar upp för en större färgrymd där mättnaden hos färger ökar så att skärmen tydligare kan återge starkare nyanser, till exempel en starkare röd nyans av rött. Detta är en av de viktigare komponenterna med HDR där vi kan återge fler av de starka nyanser ögat faktiskt kan urskilja.
Starka färger är väldigt starka
Fällan med detta är med befintligt material som följer Rec.709-standard, den standard som är grunden för sRGB, webben, HDTV och egentligen allt som är producerat för konsumentbruk oavsett vad. Risken är att färgerna blir för starka, till exempel att den utökade räckvidden hos rött gör ansikten och hudtoner mer röda. Detta lyckas tack och lov Samsung undvika ganska väl med C32HG70QQ.
Färgrymden är större men det mesta av nyanseringen inuti färgrymden är fortfarande normal. Först när vi talar om starka nyanser av en färg, starkaste rött likt en ros eller röd grafik på AMD:s hemsidor, är det tydligt att det finns en annan räckvidd och ljuskraft i färgerna. Och detta är så bra man kan göra eftersom just hudtoner och ansikten förblir normala.
Denna icke-linjära stegring av intensitet i färger är också aningen problematisk ifall man ställer krav på just färgåtergivningen. Samsung C32HG70QQ kan aldrig riktigt bli skärmen som är lämplig för att redigera foton till exempel eftersom nivån av överdrift varierar med själva nyansen. Dels är själva VA-panelen för besvärlig för detta och dels är det mycket svårt att hantera den här typen av färgrymd. Likväl: detta är och förblir en spelskärm och inget mer än just det.
Specifikationen och inte minst reklamen säger att det finns miljarder färger (10 bitar) men det stämmer inte någonstans i praktiken. Det finns inställningar som återger 8 bitar utan större fel men också många lägen där vi saknar full teckning av 8 bitar. Det är i många lägen en tydlig posterisering uppstår i bilden.
Rejält ljusstark – eller flimmrig
Ljusstyrkan är hög och skärmen kan verkligen blända. Som beskrivet i tidigare avsnitt används pulsbreddmodulering (PWM) för att reglera ljusstyrkan och därför börjar skärmen flimra så fort du sänker ljusstyrkan. Förhållandet mellan reglage och faktisk ljusstyrka vid Custom-läge, Contrast: 75 och Gamma: mode 1 är som följer:
Brightness | Ljusstyrka | Användning |
---|---|---|
100 | 415 nits | Mycket ljust rum |
72 | 300 nits | Ljust rum |
48 | 200 nits | Kontorsrum |
29 | 120 nits | Dämpad belysning |
19 | 80 nits | Mild belysning |
0 | 25 nits | När det är dags att somna |
Eftersom skärmen använder PWM håller den i grund och botten samma vitbalans oavsett styrkan på belysningen.
Kör vi eftersläpsreducering igång, alltså Response Time: Faster och Fastest blir dock vitbalansen annorlunda och går mer mot grönturkos. Vi får då 250 nits ljusstyrka i båda fallen. Imponernade hög ljusstyrka för att vara eftersläpsreducering men också alldeles för starkt för ett mörkt rum med dämpad belysning. Enda sättet att få ned ljusstyrkan i detta läge är då att sänka kontrastreglaget vilket äter upp dynamiken och minskar antalet nyanssteg i bilden. Vilket förstås är en dålig kompromiss.
Inställningar för Gamma och vitbalans
Samsung trycker ett helt gäng med inställningar och bildlägen varav endast ett fåtal är användbara. Ett av dem är Custom-läget då det beter sig minst märkligt. Detta läge kombineras med Gamma-reglaget för olika tonkurvor. Det fungerar som följer:
Gamma | Effekt |
---|---|
Mode1 | Motsvarar en 2,3-tonkurva med mörkare bild. Detta läge fungerar bäst |
Mode2 | Så när en normal 2,2-tonkurva som det kan bli, men tydligt posterisering |
Mode3 | 2,4-tonkurva med s-form som överdriver kontrastintryck. Ännu tydligare posterisering |
Vitbalansen i bilden styrs av Color Tone-reglaget som har fem lägen. Vitbalansen i varje läge är väl balanserad mot svartkroppskurvan och har därför inga vilda färgskiftningar annat än det väntade. Ju högre temperatur, desto blåare vitbalans och förstås gulare och rödare ju lägre temperatur.
Color Tone | Effekt på vitbalansen |
---|---|
Cool 2 | 10 200 Kelvin |
Cool 1 | 8 500 Kelvin |
Normal | 6 600 Kelvin |
Warm 1 | 5 000 Kelvin |
Warm 2 | 4 200 Kelvin |
Custom | Aktiverar RGB-justeringen |
Normal-läget är den vitbalans som ligger mest rätt mot D65 och dessutom är förvald. Custom-läget används för kalibrering av vitbalansen (RGB-justeringen) och reglaget på 50/50/50 motsvarar då exakt Normal-läget.
Contrast och Black Equalizer
Reglagen som är värda att nämna är Contrast och Black Equalizer. Contrast-reglaget ska stå på 75 och inte högre (och helst inte mindre) då högre värde klipper signalomfånget och vitt fräter ut. Drar vi i RGB-reglagen kommer denna ankringsnivå att ändras.
Black Equalizer är ett reglage för att påverka de mörkaste skuggtonerna och där finns egentligen inga större rätt eller fel. Kliver du under 10 börjar skuggtoner bli för ljusa och "flyter" ovanpå svart. Posterisering introduceras också. Vi lät det stå på 13.
Sharpness-reglaget har märklig effekt
Sharpness-reglaget är ett udda reglage och påverkar panelen baserat på vad som visas i bild. Värdet 60 verkar vara det neutrala läget. Reglaget går i 0-100 i steg om 4. Ökar vi till 64 blir det kantskuggor i bilden. Sänker vi under till 48 blir bilden direkt suddig. Lägre än så och det ser ut som bilden drabbas av brytningsfel. När du aktiverar HDR blir läge 60 på reglaget samma effekt som läge 64. Tills du ändrar Sharpness-reglaget då läge 60 beter sig som läge 60 ska bete sig.
Sänker vi till 56 kan det inträffa märkligheter och det uppstå artefakter som får bilden att skifta i ton och färg. Men det beror helt på vad som visas på skärmen. Tydliga pixelstrukturer, likt testbilder, orsakar stor förändringar. Milda pixelstrukturer och Sharpness-reglaget påverkar inte färg och ton.
Vid HDR ändras Sharpness-inställningen så att den motsvarar Sharpness: 64 och ger vita kantskuggor även om reglaget fortfarande står på 60. Detta kan behöva ändras för hand varje gång en HDR-signal aktiveras. Mer i föregående avsnitt.
sRGB-läge som inte riktigt är sRGB
Samsung erbjuder också ett sRGB-läge där det likt många andra sRGB-lägen mest är fel. Tonkurvan är för mörk, färgerna fel, vitbalans lite off och bilden för ljusstark. De flesta inställningar går inte ändra i detta läge.
Picture Mode | Effekt på bilden |
---|---|
High Brightness | Högre ljusstyrka, 450 nits med en turkos vitbalans. 2.4-tonkurva. Panelen ger aningens högre kontrastförhållande, 2400:1 |
FPS | 7500 Kelvin med inverterad s-kurva (snittar på 2.2-gamma) och mild kantskärpa |
RTS | 7500 K, 2,4-gamma med liten s-kurva och tydligare kantskärpa |
RPG | 6800 K, 2,4-gamma med s-kurva och tydlig kantskärpa |
AOS | 6800 K, 2.4-gamma, s-kurva och överdriven kantskärpa |
Cinema | 7500 K och en sanslös s-kurva som inte är av denna värld |
Inget av dessa bildlägen är alltså särskilt användbara. En S-kurva innebär att tonkurvan förstärker ljusa och mörka toner (formen på kurvan blir som ett liggande S) vilket kortsiktigt ökar kontrastintrycket men också tar bort mellantoner. Nyanser är antingen mörka eller ljusa. Inverterad S-kurva gör tvärtom, ljusar upp mörka nyanser och mörkar ned ljusa nyanser. Nyanser skiftas närmare mellantoner, bilden tappar kraft och kontrastinstrycket blir platt. Observera att dessa lägen också tillför posterisering i olika former.