Testpilot: HP Omen 15

Då var det dags för mitt favoritavsnitt igen. "Att leva med …" syftar till att ta upp sådant som specifikationer och stapeldiagram inte visar: Hur fungerar produkten i verkliga livet? Finns det något att störa sig på?

Allmänprestanda

Jag har inte upptäckt några problem med att starta program, surfa, hantera filer och liknande. HP Omen 15 är snabb och kvick i alla lägen. Skärmen lämpar sig väl för sysslor som programmering, webbdesign, film, enklare bildbehandling och att läsa SweClockers.

Portabilitet

Den här punkten är kanske extra relevant för en bärbar dator, som ju är gjord för att flyttas, bäras och hanteras på andra sätt. Något jag kan konstatera direkt är att jag inte skulle vilja ha med mig Omen 15 i väskan dagligen. Men så är den ju också en rejäl speldator, till skillnad från min lätta Ultrabook som inte ens orkar driva CS:GO hjälpligt.

En bärbar speldator i stil med Omen 15 kommer kanske till störst nytta för den som till exempel bor på två ställen. Ett annat tänkbart användningsområde är förstås att spela på resande fot. Jag skulle däremot inte köpa den som kombinerad spel- och studiedator att bära omkring på dagligen.

Batteridrift

Jag har varken kunskap eller tid att göra några utpräglade tester på batteritid, men jag är varken positivt eller negativt överraskad. För att ha någon referenspunkt gjorde jag ett test med Fredagspanelen 134 i 1080p50 på Youtube, som rullade i precis två och en halv timme med maximal ljusstyrka på skärmen och energischemat HP Recommended innan datorn dog.

Det vore naturligtvis orättvist att jämföra batteritiden hos kraftpaketet Omen 15 rakt av mot en liten Ultrabook som min Thinkpad är, men det måste has i åtanke att portabiliteten alltid blir lidande när spelprestanda står på menyn. Förutom kortare batteritid och högre vikt på själva datorn kan det dessutom vara nödvändigt att bära omkring på en nästan ett kilogram tung laddare.

Jag provade faktiskt att koppla ur laddaren för att se om det skulle gå att spela CS:GO på batteridrift, och döm om min förvåning när bildfrekvensen omedelbart föll från över 200 FPS hela vägen ned till ospelbara 30 FPS och satt stenhårt fast där. Med Googles hjälp kunde jag snabbt ta reda på att detta är en avsiktligt inlagd funktion som Nvidia kallar Batteryboost.

BatteryBoost is a new ultra efficient mode that extends your gaming time by up to 2x on battery, while delivering the great 30+ FPS gaming experience you demand.

Som tur är går det att stänga av Batteryboost alternativt justera vilken bildfrekvens som ska användas (max 60 FPS), men detta kräver att användaren loggar in i Geforce Experience och letar fram inställningen för detta.

Även med bildfrekvensen upplåst var prestandan vid batteridrift märkbart instabil med dippar ner till 60 FPS och lägre, så i mina ögon är det AC-drift som gäller vid spelande. Detta tycker jag är helt acceptabelt.

Ljudnivå

Jag hoppades att få hylla Omen 15 på denna punkt, vilken den återkommande läsaren vet att jag värderar högt. Tyvärr blir det tvärtom, med råge. Jag vet knappt ens var jag ska börja.

Hårddisken låter något mer än jag är van vid att hårddiskar i bärbara datorer gör och är på egen hand förtjänt av viss kritik. Men den går åtminstone att byta ut mot en SSD. Värre är det med fläktarna, som är igång i princip konstant och som jag inte lyckas styra överhuvudtaget med varken Speedfan eller Notebook Fancontrol.

Fläktarna låter enligt min uppfattning för mycket, även vid mycket låg belastning. När energischemat Power saver används står de stundtals still, men det räcker inte. En klar besvikelse.

Spoltjut

Som om inte det vore nog lider Omen 15 av mycket tydligt spoltjut (eng. coil whine) som skär rätt igenom fläktarnas ljudridå. Det handlar inte om något svagt surrande som bara hörs när örat läggs mot tangentbordet i ett helt tyst rum, utan det kan lätt ta över hela användarens medvetande vid normalt avstånd i ett rum med normal ambient ljudnivå.

Spoltjutet påverkas kraftigt av det aktuella energischemat. High performance innebär ett konstant, mycket påtagligt surrande. HP Recommended likaså, fast i ett mindre regelbundet mönster där surrandet ibland kommer stötvis. Power saver är det enda läge där inget direkt störande spoltjut förekommer, endast ett fåtal korta surr då och då.

Och som om inte det vore nog tjuter datorn på ett liknande sätt så fort en eventuell USB-ansluten mus flyttas. Även här är det inte fråga om något oljud som bara hörs under speciella omständigheter, utan ett tydligt tjutande som tränger sig in genom skallbenet även om den ambienta ljudnivån är fullt normal.

För att ge en så bra uppfattning som möjligt om missljudens karaktär höll jag min Galaxy S7 någon centimeter ovanför tangentbordet och spelade in dem efter bästa förmåga och klippte ihop dem till en video.

Varken fläktsus eller spoltjut utgör något som helst problem under spelande med slutna hörlurar, och med mina helt öppna Sennheiser PC360 var fläktljudet acceptabelt, så den som enbart ska spela behöver nog inte bekymra sig. Vid annan användning fick jag däremot snabbt nog och återgick till min ljudlösa Thinkpad, trots att jag hade tänkt skriva recensionen på testobjektet.

Spoltjut kan variera mellan olika exemplar av exakt samma produkt, så det är svårt att slå fast någon universell sanning baserat på ett enda testexemplar. Med det sagt har jag varit med om liknande oljud på andra bärbara datorer genom åren, och min bedömning är att Omen 15 helt enkelt lider av dessa problem per design, eller att risken åtminstone är för stor för att jag skulle vilja chansa.

Tangentbordet

Efter att jag vant mig vid Lenovos utmärkta tangentbord känns de flesta konkurrerande modeller ganska billiga och ogenomtänkta, men jag ska försöka utgå från en mer allmän synvinkel än min egen. Då kan jag konstatera att Omen 15 varken utmärker sig positivt eller negativt med avseende på slaglängd och känsla i tangenterna. Så långt allt väl.

Som jag nämnde på sidan 4 kan den amerikanska ANSI-layouten däremot utgöra ett mer eller mindre allvarligt problem. Jag stötte personligen på följande svårigheter:

• Enter blev ofta ', eller så var jag tvungen att stanna upp och titta på tangentbordet innan jag kunde trycka.

• Varje gång jag skulle skriva < eller > – mycket vanliga tecken i till exempel HTML – var jag tvungen att stanna upp, titta ned och tänka väldigt medvetet för att trycka rätt. De gånger jag glömde detta blev det inget tecken alls, eftersom jag då bara tryckte ner och släppte vänster Shift.

• Avsaknaden av meny-/högerklickstangent var väldigt frustrerande vid navigation i filhanteraren och liknande.

• Den meningslösa Omen-knappen går inte att binda om. Någon gång kom jag åt den under en spelsession, varpå spelet tabbades ner till förmån för Omen Command Center.

Oavsett tangentbordslayout och region är det för mig obegripligt hur HP tänkte när de valde att placera endast en enda enorm tangent till höger om Alt Gr, istället för de två eller tre som normalt sitter där och som hade kunnat agera högerklickstangent och något annat användbart. Fullständigt vansinne.

Externa skärmar

Tack vare HDMI, Thunderbolt 3 och Mini Displayport finns alla möjligheter att ansluta såväl en 4K-upplöst TV som en eller flera externa skärmar av hög kaliber. Närmast till hands ligger väl just en större och snabbare spelskärm än den inbyggda.

För att testa det sistnämnda anslöt jag mina två Asus ROG Swift PG278Q (2 560 × 1 440 pixlar i 144 Hz) i syfte att utöka skrivbordet till totalt tre skärmar. Detta var möjligt med hjälp av Deltacos adapter från USB Type‑C till Displayport och en billig adapter från Mini DP till DP från Aliexpress.

Detta fungerade som det skulle, bortsett från sporadiska problem som yttrade sig i form av trasig bild på olika sätt, varvid lösningen utgjordes av ur- och inkoppling eller omstart. Att klona bilden på den inbyggda skärmen och en Swift gav exempelvis märkliga problem till och från. Det är dock svårt att säga hur stor skuld datorn hade i detta.

Jag märkte även att den skärm som var ansluten genom den billiga adaptern ganska ofta slocknade eller blinkade till i någon sekund vid 120 Hz eller högre, vilket skulle kunna bero på dålig kvalitet på adaptern. Via Deltacos adapter fungerade det däremot helt problemfritt.

Sammanfattning

Det finns alltså tyvärr en del störande moment med HP Omen 15 som gör att åtminstone jag personligen inte vill använda den till något annat än spelande. Såväl tunga som snabba spel fungerar den bra till, och den kan enkelt tas med på resor, men den driver mig till vansinne vid andra sysslor och är för tung för att ha i väskan dagligen.

Jag nås således av insikten att Omen 15 och min Thinkpad X1 Carbon kompletterar varandra på ett intressant sätt. Thinkpaden går överhuvudtaget inte att spela med, men är underbar på alla andra sätt. Jag hade absolut köpt en laptop av vardera slag om jag vore gjord av pengar.