Styrspaken som används för att navigera menyer är tyvärr lite omständlig och skärmen gör mig påmind om varför det oftast sitter ett flertal knappar plus spak på andra skärmar. Enbart en styrspak gör det nästan till ett projekt i sig att ändra inställningar i skärmen, även efter att jag blivit van vid systemet.
Betraktningsvinklarna är fantastiska, speciellt jämfört med min Asus ROG Swift PG278Q. VA vinner överlägset mot TN på alla sätt och vis förutom i eftersläp. Ljusstyrkan på Swift är 350 nits i jämförelse med 300 nits på skärmen från AOC.
Här halkar AG322QCX efter en aning och jag upplever att den inte riktigt räcker till med 100 procent ljusstyrka och 50 procent kontrast i ljusa sommardagar, till skillnad från skärmen från Asus som klarar sig utmärkt på 70 procent ljusstyrka.
Inbyggd högtalare i en gamingskärm känns rent spontant som en dålig idé. Det är det också i praktiken, ljudet är fruktansvärt burkigt och ger noll mervärde. De kunde lagt pengarna på något annat eller bara sparat in på att inte ha högtalare alls. För att göra det ännu värre surrar också högtalarna när de inte används om volymen inte ställs ned på noll.
Passthroughför hörlursingång på sidan av skärmen är däremot ett plus, även om det är på högersidan. Jag förstår inte hur resonemanget gått här rent designmässigt då sladden på headset brukar vara på vänster sida, vilket gör att denna måste korsa tangentbordet för att kopplas in.
Här är alltså skärmens "fjärrkontroll". En otroligt plastig historia med tröga knappar och förvirrande placering av dem.
RGB-belysning finns här i sin mest simpla form med rött, grönt och blått ljus under skärmen och på baksidan. Jag kan inte komma på vad det är bra för, speciellt under skärmen då där det enligt mig stör en del. Den går dock bara att stänga av med snabbmenyn men tyvärr inte i själva skärmmenyn, vilket inte är särskilt intuitivt. Det tog mig ett bra tag att inse att pil höger på styrspaken tar fram inställningarna för LED-belysningen när menyn inte är uppe.
På tal om skärmens meny/OSD är den rätt långsam, även om det nästan verkar som att det är på grund av animationer mer än att gränssnittet i sig är trögt.
En liten, men ack så viktig, detalj är skärmens antireflexfilmen som är den bästa jag har sett någonsin, alla kategorier.
Pixelavstånd
Mellanrummet mellan pixlarna syntes i början, ungefär på samma sätt som VR-headset har fått kritik för om än lite mindre extremt. En upplösning på 2 560 × 1 440 pixlar kändes då som lite för låg upplösning på 31,5 tum med VA-panel.
VA-paneler lider allmänt av det här problemet då pixlarna är närmare varandra i sidled än höjdled, vilket kan göra att text upplevs aningen suddigt i jämförelse med paneler som har lika mycket mellanrum mellan pixlarna i både höjdled och sidled.
Efter några dagar med skärmen märker jag verkligen inte av pixelavståndet längre, även om jag hängde upp mig väldigt mycket på det i början. Jag försökte förgäves ta en bild där pixelavståndet syntes tydligt och det är inget som märks av om du inte sitter extremt nära skärmen.
Foten är riktigt trevlig då den är lättanvänd, går att snurra i sidled, höja och sänka och står stabilt på bordet trots att den ser lite klen ut. Även om det inte är det lättaste att montera av foten från skärmen är det bara nödvändigt om den ska sitta på ett skärmställ. Skruvarna är aningen tröga att skruva i men å andra sidan sitter skärmen ordentligt på foten också.
