För att skapa mig ett intryck av Gigabytes skapelse byggde jag ihop ett testsystem runt ett Gigabyte Z370 Aorus Gaming 7 och startade upp det. Minnesstickorna lyste genast upp och började stolt demonstrera ett vågliknande mönster i regnbågens sju färger. Effekten var faktiskt rätt uppfriskande, och jag blev genast sugen på att ge mig på att anpassa belysningen.
RGB Fusion utan Gigabyte App Center installerat.
För att kunna göra detta behövs mjukvaran RGB Fusion. Till min förvåning kunde jag till en början inte få RGB Fusion att styra något annat än moderkortets belysning. Till slut upptäckte jag att mjukvaran Gigabyte App Center också måste vara installerad på systemet för att RGB Fusion ska fungera korrekt. Detta framgår endast i form av en tämligen osynlig notis i anslutning till nedladdningen.
Till förvirringen bidrar det faktum att nedladdningssidan för själva minnena överhuvudtaget inte innehåller "rätt" nedladdning, utan endast en vid namn RGB Fusion Link. Allt detta sammantaget fick mig att tillbringa huvuddelen av testperioden i tron att både RGB Fusion och RGB Fusion Link var nödvändiga. I själva verket är den sistnämnda bara avsedd för system utan Gigabyte-moderkort.
Nåväl, med den i övrigt helt meningslösa applikationen App Center installerad blev RGB Fusion kapabel att styra både moderkortets och minnenas belysning som förväntat. Detta fungerar förstås bara om moderkortet också är från Gigabyte.
RGB Fusion med Gigabyte App Center installerat. Notera menyn till vänster.
RGB Fusion är ganska intuitivt med avseende på hur det ska användas, men att faktiskt göra något är ganska irriterande. Många klick på minimala knappar är nödvändiga för de enklaste åtgärder, och ett flertal konkreta punkter är direkt underkända.
Ett tydligt sådant exempel är att välja en nyans i färgväljaren. Att med musknappen nedtryckt flytta muspekaren utanför cirkeln innebär att fokus omedelbart tappas, vilket går totalt stick i stäv med god gränssnittsdesign. Det kanske inte låter så farligt, men det beror nog mest på att liknande gränssnitt nästan alltid beter sig korrekt. Att faktiskt utsättas för det är tämligen frustrerande.
RGB Fusion Link kan användas på system utan Gigabyte-moderkort.
RGB Fusion Link, som alltså är avsett för system med enskilda RGB Fusion-komponenter men inget RGB Fusion-moderkort, är ironiskt nog bättre designat än RGB Fusion. Det säger dock inte mycket, och även denna applikation lider till exempel av en färgväljare som inte fungerar som den borde.
Hur som helst, applikationerna går i alla fall att använda för att styra belysningen. Båda har stöd för ett antal lägen såsom Static, Color Cycle och Wave, som jag demonstrerar närmare på nästa sida. För att ingen ska kunna klaga på att det går att befinna sig i samma rum som datorn erbjuds även psykiskt nedbrytande lägen som Flash och Double Flash.
Gigabyte tillhandahåller även appar för IOS och Android som kan styra belysningen i en dator som befinner sig på samma lokala nätverk och har RGB Fusion samt App Center installerade. Jag lyckades få apparna att hitta datorn efter att ha lagt in undantag för TCP 9009, UDP 1980 samt UDP 1981 (inte 19801 som det står i beskrivningen på App Store och Google Play) i Windows-brandväggen.
Till skillnad från PC-versionen är IOS-appen faktiskt välgjord. Som så ofta är däremot Android-versionen märkbart eftersatt. Jag tycker bättre om att använda IOS-appen än skrivbordsapplikationen, men för att det ska fungera måste jag gå in i Aktivitetshanteraren och avsluta RGB Fusion som ligger i bakgrunden. Annars ändras allt jag väljer i mobilappen tillbaka efter bara några sekunder.
Nämnvärt är att det går att sätta ett lösenord i RGB Fusion på datorn som då måste anges för att få åtkomst från en mobil enhet – en gudagåva på LAN-party, kan jag tänka mig. Det gränssnittet fungerar dock extremt dåligt; det är nästan omöjligt att skriva in mer än ett tecken innan textfältet utan anledning tappar fokus.
