Kylpastor 2007

Testsystemet som används i recensionen är en normalpresterande dator som är utrustad med en måttligt överklockad Core 2 Duo-processor och ett moderkort från Asus. Processorkylaren är kanske den intressantare komponenten i sammanhanget, och vi har valt en kopparkylare från Zerotherm på grund av kraven från Coollaboratorys deltagare som inte verkar tåla aluminium.

Operativsystemet som installerats på testdatorn är det numera till åren komna Windows XP SP2 tillsammans med tillhörande drivrutiner. För att generera så mycket värme som möjligt under temperaturtestning och inbränning används programmet Stress Prime 2004, även kallat Orthos. Temperaturövervakningen sköts av Coretemp 0.95 som kan läsa av den interna temperatursensorn i Intels Core 2 Duo-processorer. Rumstemperaturen låg normalt vid 22 grader Celsius, men om den ändrade sig under testets gång normaliserades avläsningen för att inte ge missvisande resultat.

Testning

Att testa åtta olika kylpastor är ingen enkel uppgift, och därför har vi tagit extra hänsyn till själva testmetoden. Den bakomliggande tanken är att följa tillverkarnas rekommendationer till punkt och pricka, vilket visade sig vara en extremt tidsödande process. Arctic Silver rekommenderar exempelvis 200 timmars inbränningstid, medan andra tillverkare har lite ”snällare” instruktioner.

Meningen med inbränning av kylpasta eller andra värmeledande material är att värmen från processorn ska göra pastan lättflytande så att den kan fylla igen alla mikroskopiska glapp mellan processor och kylfläns. Fläktens vibrationer och trycket från kylflänsen hjälper även till att sprida ut de små värmeledande partiklarna så effektivt som möjligt.

Förutom själva inbränningen rekommenderar flera av tillverkarna att kylpastan ska genomgå termiska cykler före maximal prestanda uppnås. Detta innebär att processorn ska värmas upp och svalna av till rumstemperatur ett antal gånger. För kylpastor som behöver 200 timmars inbränning har vi valt 20 cykler, medan kylpastor som inte kräver någon inbränningstid eller bara några enstaka timmar får nöja sig med fem cykler.

Även appliceringen skiljer sig en del mellan tillverkarna. Med de traditionella pastorna räcker det med en klick i mitten av processorn för att sedan låta kylflänsen trycka ut ett jämnt lager över värmespridaren. Zalmans ”lackpasta” och Coollaboratorys flytande metall kräver däremot ett jämnt lager över hela processorn. Likt inbränningen har vi även här valt att följa tillverkarnas instruktioner till punkt och pricka.

För samtliga ”vanliga” pastor använder vi kemisk ren bensin för att rengöra processor och kylfläns. Till de udda deltagarna från Coollaboratory används istället företagets egna rengöringskit som består av en tvättsvamp och servetter med isopropylalkohol. Givetvis såg vi till att samtliga komponenter i recensionen var helt rena från rester mellan omgångarna.

Nu när testmetoden är avklarad är det dags att ta en titt på resultaten. Är Arctic Silver 5 fortfarande det självklara valet för alla överklockare där ute, eller har vi fått en ny kung på tronen?